Namninsamlingen börjar ge resultat
Egentligen hade jag inte tänkt mig att skriva något överhuvudtaget i dagens blogg eftersom det är valborgsmässoafton, men eftersom jag även idag fick ett svarsmail från en riksdagsledamot, kände jag att ett inlägg i bloggen om att namninsamlingen för servicehundens status börjar ge resultatet att politikerna börjar ta notis om hur det egentligen står till med statusen för servicehundar.
Vi fick ett mail från en av socialdemokraternas riksdagsledamöter som hade läst vårt upprop på namninsamlingen varefter hon för att få veta vad "fotfolket" i ""sin" valkrets anser, tagit kontakt med samtliga på namninsamlingslistan för att diskutera problematiken med dem.
Även om det i sig inte kommer att ge servicehunden samma status och bidrag som ledarhundar har redan idag så visar det sig att det börjar röra sig litegrand i riksdagens stolar, vilket tyder på att vår strategi att fortsätta ställa våra frågor, fortsätter skicka argument etc. just under ett valår, som dessutom verkar bli jämnt mellan blocken, var en helt riktig strategi.
Det är ju normalt så att enda gången politiker överhuvudtaget lyssnar på "fotfolket" så är det under ett valår. Ännu mer markant blir detta då det står och väger mellan blocken, det är helt enkelt politisk psykologi, det bara är så politiker fungerar, och det är naturligtvis något vi ska nyttja.
Därför uppmanar vi er alla att gå in på www.riksdagen.se leta fram de politiker som representerar "ditt" län och skriva till dem.
I övrigt vill jag bara önska en trevlig valborg
Erbe
Vi fick ett mail från en av socialdemokraternas riksdagsledamöter som hade läst vårt upprop på namninsamlingen varefter hon för att få veta vad "fotfolket" i ""sin" valkrets anser, tagit kontakt med samtliga på namninsamlingslistan för att diskutera problematiken med dem.
Även om det i sig inte kommer att ge servicehunden samma status och bidrag som ledarhundar har redan idag så visar det sig att det börjar röra sig litegrand i riksdagens stolar, vilket tyder på att vår strategi att fortsätta ställa våra frågor, fortsätter skicka argument etc. just under ett valår, som dessutom verkar bli jämnt mellan blocken, var en helt riktig strategi.
Det är ju normalt så att enda gången politiker överhuvudtaget lyssnar på "fotfolket" så är det under ett valår. Ännu mer markant blir detta då det står och väger mellan blocken, det är helt enkelt politisk psykologi, det bara är så politiker fungerar, och det är naturligtvis något vi ska nyttja.
Därför uppmanar vi er alla att gå in på www.riksdagen.se leta fram de politiker som representerar "ditt" län och skriva till dem.
I övrigt vill jag bara önska en trevlig valborg
Erbe
Påtryckningar behövs
Nu har vi på Erbe Hundblogg fått en av de tydligaste signalerna på att påtryckningar till våra politiker behövs med jämna mellanrum, helst flera stycken varje månad, och gärna från ett flertal olika håll. Detta visade sig väldigt tydligt då vi fick svar i går den 28 april 2006 från en del riksdagsledamöter på vår nya utsändning av namninsamlingen där en av Kristdemokraternas riksdagsledamöter svarade:
"Tack för intressant mail. Måste tillstå att jag inte ens kände till förekomsten av och än mindre problemen med servicehundar. Jag skall ta upp frågan i min partigrupp. Av Din beskrivning att döma förefaller det mig som om denna fråga på något sätt hamnat mellan stolarna i debatten. Hälsningar"
Det är förvisso inget konstigt med det svaret i sig - OM det inte hade varit för att SAMMA riksdagsledamot tidigare, redan den 6 november 2005 på frågor angående service- och signalhundar, som tog upp exakt samma frågeställningar som namninsamlingen, svarat oss:
"Hej, jag har läst Ditt mejl och funnit att frågan är helt ny för mig.Än vet jag inte vem som handhar den i mitt parti ,och något individuellt ställningstagande är jag inte beredd att göra för närvarande utan avvaktar hur frågan handläggs hos oss. Som förtydligande till att frågan är ny för mig vill jag påpeka, att de 1000-tals frågor som riksdagen behandlar årligen delas upp på olika instanser och personer Allt annat vore praktiskt orimligt. Hälsningar "
Det här påvisar att riksdagsmännen/kvinnorna i Sverige har otroligt dålig kunskap om vad en service- eller signalhund betyder för den funktionshindrade i allmänhet och för samhället i stort. Dessutom visar det att de flesta riksdagsmän inte har en aning om det faktum att ledarhundar har bidrag medan service- och signalhundar inte har det.
Även om det är många riksdagsmän som inte har vetskap om det så finns det i alla fall lite ljus i mörkret, där vi fått några positiva svar från enskilda riksdagsledamöter. Bland annat följande tre positiva svar från tre olika partiers ledamöter:
--------------------------------------------------------------------
"Hej
Jag är mycket intresserad ämnet hundar i människans tjänst. Jag deltog för något år sedan i Manimalis 2 dagars konferens i Stockholm. Mycket intressant.
Var för några år sedan som tjänsteman involverad i ett servicehundsprojekt i Sollefteå, Jag tror att om flera kunde få möjligheter att få en service eller signalhund skulle det leda till minskade kostnader på sikt och innebära en högre livskvalitet för den enskilde.
Det här är en fråga jag känner starkt för men har trots det inte agerat i den utsträckning jag önskar. En förklaring - dock ingen ursäkt- är att politik handlar om så många angelägna områden och frågor att man tyvärr ibland missar t o m hjärtefrågor. Om jag får förtroende att fortsätta mitt riksdagsuppdrag efter valet 2006 är hundar i människans tjänst en fråga som kommer att skrivas in på min prioriteringslista.
Mvh Solveig Hellquist, Riksdagsledamot, Folkpartiet Liberalerna, Ordförande Liberala Kvinnor"
--------------------------------------------------------------
"Tack för brev. Det var intressant läsning. Jag har vidarebefordrat det till vår ledamot i socialutskottet. Mvh Helena Hillar Rosenqvist gruppledare Miljöpartiet de Gröna"
--------------------------------------------------------------
"Hejsan! Jätteviktig fråga som jag har drivit ett tag här i riksdagen dessvärre utan större framgång. Service och signal hundar är helt okänt för de flesta. Hoppas ni får bra respons på ert upprop. Jag kommer att fortsätta jobba med frågan och göra det jag kan för att åstadkomma en förändring.
Dessa hundar behövs så innerligt!
Hälsningar Catharina Bråkenhielm, Riksdagsledamot för Socialdemokraterna, Ledamot av Skatteutskottet"
--------------------------------------------------------------
Sådana svar påvisar i alla fall att det finns riksdagsledamöter som vi kan stödja med argument och påverka i rätt riktning så att de i sin tur får lite "blåslampa" att sätta opp ärendet på sin egen prioriteringsordning. Om vi alla hjälps åt att till de riksdagsledamöter som redan idag har en positiv inställning till att ge service- och signalhundar samma status som ledarhundar har i samhället, och som är villiga att se över bidragssystemen för alla olika assistanshundar, skicka in berättelser om vad en servicehund betyder för den enskilde, likväl som argument för vad dessa skulle betyda samhällsekonomiskt, så når vi en grupp som åtminstone känner till problematiken, och har en betydligt större möjlighet att påverka sina partikamrater i riksdagen, än en vanlig privatperson.
Vi på Erbe Hundblogg kommer inte att luta oss tillbaka i detta ärende utan kommer att följa upp detta med jämna mellanrum som en liten väckarklocka för alla riksdagsledamöter. Varje gång vi har tillfälle att möte partifolk såväl "fotfolk" som högre funktionärer kommer vi att ställa frågan "Är ditt parti berett att ge alla assistanshundar samma bidrag från staten?" - Detta i ett första syfte att få upp debatten till ytan.
Vi hoppas att vårt enträgna arbete kommer att ge resultat på lång sikt.
"Tack för intressant mail. Måste tillstå att jag inte ens kände till förekomsten av och än mindre problemen med servicehundar. Jag skall ta upp frågan i min partigrupp. Av Din beskrivning att döma förefaller det mig som om denna fråga på något sätt hamnat mellan stolarna i debatten. Hälsningar"
Det är förvisso inget konstigt med det svaret i sig - OM det inte hade varit för att SAMMA riksdagsledamot tidigare, redan den 6 november 2005 på frågor angående service- och signalhundar, som tog upp exakt samma frågeställningar som namninsamlingen, svarat oss:
"Hej, jag har läst Ditt mejl och funnit att frågan är helt ny för mig.Än vet jag inte vem som handhar den i mitt parti ,och något individuellt ställningstagande är jag inte beredd att göra för närvarande utan avvaktar hur frågan handläggs hos oss. Som förtydligande till att frågan är ny för mig vill jag påpeka, att de 1000-tals frågor som riksdagen behandlar årligen delas upp på olika instanser och personer Allt annat vore praktiskt orimligt. Hälsningar "
Det här påvisar att riksdagsmännen/kvinnorna i Sverige har otroligt dålig kunskap om vad en service- eller signalhund betyder för den funktionshindrade i allmänhet och för samhället i stort. Dessutom visar det att de flesta riksdagsmän inte har en aning om det faktum att ledarhundar har bidrag medan service- och signalhundar inte har det.
Även om det är många riksdagsmän som inte har vetskap om det så finns det i alla fall lite ljus i mörkret, där vi fått några positiva svar från enskilda riksdagsledamöter. Bland annat följande tre positiva svar från tre olika partiers ledamöter:
--------------------------------------------------------------------
"Hej
Jag är mycket intresserad ämnet hundar i människans tjänst. Jag deltog för något år sedan i Manimalis 2 dagars konferens i Stockholm. Mycket intressant.
Var för några år sedan som tjänsteman involverad i ett servicehundsprojekt i Sollefteå, Jag tror att om flera kunde få möjligheter att få en service eller signalhund skulle det leda till minskade kostnader på sikt och innebära en högre livskvalitet för den enskilde.
Det här är en fråga jag känner starkt för men har trots det inte agerat i den utsträckning jag önskar. En förklaring - dock ingen ursäkt- är att politik handlar om så många angelägna områden och frågor att man tyvärr ibland missar t o m hjärtefrågor. Om jag får förtroende att fortsätta mitt riksdagsuppdrag efter valet 2006 är hundar i människans tjänst en fråga som kommer att skrivas in på min prioriteringslista.
Mvh Solveig Hellquist, Riksdagsledamot, Folkpartiet Liberalerna, Ordförande Liberala Kvinnor"
--------------------------------------------------------------
"Tack för brev. Det var intressant läsning. Jag har vidarebefordrat det till vår ledamot i socialutskottet. Mvh Helena Hillar Rosenqvist gruppledare Miljöpartiet de Gröna"
--------------------------------------------------------------
"Hejsan! Jätteviktig fråga som jag har drivit ett tag här i riksdagen dessvärre utan större framgång. Service och signal hundar är helt okänt för de flesta. Hoppas ni får bra respons på ert upprop. Jag kommer att fortsätta jobba med frågan och göra det jag kan för att åstadkomma en förändring.
Dessa hundar behövs så innerligt!
Hälsningar Catharina Bråkenhielm, Riksdagsledamot för Socialdemokraterna, Ledamot av Skatteutskottet"
--------------------------------------------------------------
Sådana svar påvisar i alla fall att det finns riksdagsledamöter som vi kan stödja med argument och påverka i rätt riktning så att de i sin tur får lite "blåslampa" att sätta opp ärendet på sin egen prioriteringsordning. Om vi alla hjälps åt att till de riksdagsledamöter som redan idag har en positiv inställning till att ge service- och signalhundar samma status som ledarhundar har i samhället, och som är villiga att se över bidragssystemen för alla olika assistanshundar, skicka in berättelser om vad en servicehund betyder för den enskilde, likväl som argument för vad dessa skulle betyda samhällsekonomiskt, så når vi en grupp som åtminstone känner till problematiken, och har en betydligt större möjlighet att påverka sina partikamrater i riksdagen, än en vanlig privatperson.
Vi på Erbe Hundblogg kommer inte att luta oss tillbaka i detta ärende utan kommer att följa upp detta med jämna mellanrum som en liten väckarklocka för alla riksdagsledamöter. Varje gång vi har tillfälle att möte partifolk såväl "fotfolk" som högre funktionärer kommer vi att ställa frågan "Är ditt parti berett att ge alla assistanshundar samma bidrag från staten?" - Detta i ett första syfte att få upp debatten till ytan.
Vi hoppas att vårt enträgna arbete kommer att ge resultat på lång sikt.
Ny runda med namninsamlingen
Nu har vi på Erbe Hundblogg skickat luntan med namninsamlingen till såväl partiernas kansli, gruppledarna i riksdagen, ansvarig minister samt alla riksdagsledamöter ytterligare en gång, då vi inte har fått någon som helst reaktion på namninsamlingen som vi skickade in i början av året.
Vi har tidigare sagt att vi naturligtvis kommer att följa opp namninsamlingen och vi kommer att fortsätta "bombardera" riksdagsledamöterna med våra frågor fram tills dess att vi har fått några svar från var partierna står i frågan om att jämställa service- och signalhunden med ledarhunden.
Under de senaste årtiondena har betydande ansträngningar gjorts på handikappområdet runt om i Sverige. Sverige har haft en världsledande roll i arbetet med att förbättra villkoren för personer med funktionshinder men vi är numera passerade av andra länder när det gäller exempelvis användande av hundar inom vården, eller som servicehund, signalhund och assistanshund.
Generellt sett så har personer med funktionshinder sämre levnadsvillkor än andra. Detta gäller såväl i Sverige som i andra länder, men med hjälp av en assistanshund skulle möjligheten för personer med funktionshinder få en ökad rörlighet och möjlighet att delta i olika kulturella evenemang etc etc.
Ett väl utarbetat handikappolitiskt program från våra olika riksdagspartier skulle dels bidra till att skapa bättre möjligheter till delaktighet och jämlikhet för alla personer med någon form av funktionshinder, samtidigt skulle det sända en klar och tydlig signal till kommuner och landsting om att partierna anser att alla människor är lika värda och har rätt till ändamålsenliga hjälpmedel utifrån sin situation snarare än rätt till tillgång till tillgängliga hjälpmedel.
Riksdagen antog den 31 maj år 2000 propositionen ”Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken”. Beslutet innebar ett principiellt viktigt steg för den svenska handikappolitiken. Målet är ett samhälle som gör det möjligt för alla personer med funktionshinder att bli fullt delaktiga i samhällslivet. Handikapperspektivet ska genomsyra alla samhällssektorer och diskriminering av personer med funktionshinder ska bekämpas. Trots detta så diskrimineras rörelsehindrade som behöver hjälp av en servicehund eller de döva som behöver en signalhund, då de till skillnad från den blinde som får sin ledarhund betald av staten, själv måste bekosta såväl hund som utbildning. Här hade vi på Erbe Hundblogg haft en förhoppning om att besluten ang. bidrag till service- och signalhundar skulle ha detta beslut i åtanke.
FN:s standardregler, som antogs av generalförsamlingen 1993, är ett internationellt instrument för att ge personer med funktionsnedsättning full delaktighet och jämlikhet i samhället. Deklarationen är inte juridiskt bindande för medlemsstaterna. Regelverket är rekommendationer men om de följs av många kan regelverket på sikt bli internationell praxis. Genom att anta regelverket har medlemsstaten dock ett moraliskt och politiskt ansvar att genomföra dess innehåll.
Vi har tidigare sagt att vi naturligtvis kommer att följa opp namninsamlingen och vi kommer att fortsätta "bombardera" riksdagsledamöterna med våra frågor fram tills dess att vi har fått några svar från var partierna står i frågan om att jämställa service- och signalhunden med ledarhunden.
Under de senaste årtiondena har betydande ansträngningar gjorts på handikappområdet runt om i Sverige. Sverige har haft en världsledande roll i arbetet med att förbättra villkoren för personer med funktionshinder men vi är numera passerade av andra länder när det gäller exempelvis användande av hundar inom vården, eller som servicehund, signalhund och assistanshund.
Generellt sett så har personer med funktionshinder sämre levnadsvillkor än andra. Detta gäller såväl i Sverige som i andra länder, men med hjälp av en assistanshund skulle möjligheten för personer med funktionshinder få en ökad rörlighet och möjlighet att delta i olika kulturella evenemang etc etc.
Ett väl utarbetat handikappolitiskt program från våra olika riksdagspartier skulle dels bidra till att skapa bättre möjligheter till delaktighet och jämlikhet för alla personer med någon form av funktionshinder, samtidigt skulle det sända en klar och tydlig signal till kommuner och landsting om att partierna anser att alla människor är lika värda och har rätt till ändamålsenliga hjälpmedel utifrån sin situation snarare än rätt till tillgång till tillgängliga hjälpmedel.
Riksdagen antog den 31 maj år 2000 propositionen ”Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken”. Beslutet innebar ett principiellt viktigt steg för den svenska handikappolitiken. Målet är ett samhälle som gör det möjligt för alla personer med funktionshinder att bli fullt delaktiga i samhällslivet. Handikapperspektivet ska genomsyra alla samhällssektorer och diskriminering av personer med funktionshinder ska bekämpas. Trots detta så diskrimineras rörelsehindrade som behöver hjälp av en servicehund eller de döva som behöver en signalhund, då de till skillnad från den blinde som får sin ledarhund betald av staten, själv måste bekosta såväl hund som utbildning. Här hade vi på Erbe Hundblogg haft en förhoppning om att besluten ang. bidrag till service- och signalhundar skulle ha detta beslut i åtanke.
FN:s standardregler, som antogs av generalförsamlingen 1993, är ett internationellt instrument för att ge personer med funktionsnedsättning full delaktighet och jämlikhet i samhället. Deklarationen är inte juridiskt bindande för medlemsstaterna. Regelverket är rekommendationer men om de följs av många kan regelverket på sikt bli internationell praxis. Genom att anta regelverket har medlemsstaten dock ett moraliskt och politiskt ansvar att genomföra dess innehåll.
Sveriges riksdag och regering har ställt sig bakom reglerna och Sverige har ett särskilt ansvar för att regelverkets syften efterlevs eftersom man varit mycket pådrivande för att få igenom reglerna i FN.
Reglerna innehåller tydliga ståndpunkter vad gäller rättigheter, möjligheter och ansvar. Regelverket ger konkreta förslag till hur ett land kan undanröja hinder för människor med funktionsnedsättning.
Syftet med reglerna är att säkerställa att personer med funktionsnedsättning har samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare i samhället. I samhället finns hinder som gör det omöjligt för människor med funktionsnedsättning att utöva sina rättigheter och friheter och försvårar för dem att delta fullt ut i samhällets aktiviteter. Genom regelverket skall medlemsländerna bekräfta sitt ansvar att undanröja sådana hinder.
Regel 1 Ökad medvetenhet
"Staterna bör aktivt öka medvetenheten i samhället om människor med funktionsnedsättning, om deras rättigheter, behov och möjligheter och om vad de kan bidra med".
"Staterna bör aktivt öka medvetenheten i samhället om människor med funktionsnedsättning, om deras rättigheter, behov och möjligheter och om vad de kan bidra med".
Regel 2 Medicinsk vård och behandling
"Medlemsländerna ansvarar för att effektiv medicinsk vård och behandling finns tillgänglig för människor med funktionsnedsättning.".
"Medlemsländerna ansvarar för att effektiv medicinsk vård och behandling finns tillgänglig för människor med funktionsnedsättning.".
Regel 3 Rehabilitering
"Staterna bör se till att rehabilitering erbjuds för människor med funktionsnedsättning, för att kunna uppnå och bibehålla största möjliga självständighet och funktionsförmåga".
"Staterna bör se till att rehabilitering erbjuds för människor med funktionsnedsättning, för att kunna uppnå och bibehålla största möjliga självständighet och funktionsförmåga".
Regel 4 Stöd och service
"Staterna bör garantera utvecklingen av och tillgången till stöd och service, inbegripet sådana hjälpmedel som bidrar till att personer med funktionsnedsättning kan bli oberoende i det dagliga livet och utöva sina rättigheter".
"Staterna bör garantera utvecklingen av och tillgången till stöd och service, inbegripet sådana hjälpmedel som bidrar till att personer med funktionsnedsättning kan bli oberoende i det dagliga livet och utöva sina rättigheter".
Regel 5 Tillgänglighet
"Staterna bör inse tillgänglighetens betydelse på alla områden i utvecklingen mot full delaktighet. Oavsett vilka eller hur stora funktionshinder människor har skall staten införa handlingsprogram som gör den fysiska miljön tillgänglig för dem och se till att de får tillgång till information och möjlighet till kommunikation".
"Staterna bör inse tillgänglighetens betydelse på alla områden i utvecklingen mot full delaktighet. Oavsett vilka eller hur stora funktionshinder människor har skall staten införa handlingsprogram som gör den fysiska miljön tillgänglig för dem och se till att de får tillgång till information och möjlighet till kommunikation".
Regel 6 Utbildning
"Staterna bör erkänna principen om lika möjligheter till utbildning på grundskole-, gymnasie- och högskolenivå för barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsätt-ning. De bör se till att sådan utbildning är en integrerad del av den ordinarie utbildningen".
"Staterna bör erkänna principen om lika möjligheter till utbildning på grundskole-, gymnasie- och högskolenivå för barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsätt-ning. De bör se till att sådan utbildning är en integrerad del av den ordinarie utbildningen".
Regel 7 Arbete
"Staterna bör erkänna principen att förutsättningar skapas för människor med funktionsnedsättning så att de skall kunna utnyttja sina mänskliga rättigheter, särskilt rätten till arbete. Såväl på landsbygden som i städerna måste de ha lika möjligheter till produktivt och inkomstbringande arbete".
"Staterna bör erkänna principen att förutsättningar skapas för människor med funktionsnedsättning så att de skall kunna utnyttja sina mänskliga rättigheter, särskilt rätten till arbete. Såväl på landsbygden som i städerna måste de ha lika möjligheter till produktivt och inkomstbringande arbete".
Regel 8 Ekonomisk och social trygghet
"Staterna är ansvariga för att människor med funktionsnedsättning har social trygghet och tillräckliga inkomster".
"Staterna är ansvariga för att människor med funktionsnedsättning har social trygghet och tillräckliga inkomster".
Regel 9 Familjeliv och personlig integritet
"Staterna bör främja möjligheten för människor med funktionshinder att leva familjeliv. De bör främja deras rätt till personlig integritet och se till att lagar inte diskriminerar människor med funktionsnedsättning när det gäller sexuella relationer, äktenskap och föräldraskap".
"Staterna bör främja möjligheten för människor med funktionshinder att leva familjeliv. De bör främja deras rätt till personlig integritet och se till att lagar inte diskriminerar människor med funktionsnedsättning när det gäller sexuella relationer, äktenskap och föräldraskap".
Regel 10 Kultur
"Staterna skall se till att människor med funktionsnedsättning kan delta i kulturlivet på lika villkor".
"Staterna skall se till att människor med funktionsnedsättning kan delta i kulturlivet på lika villkor".
Regel 11 Rekreation och idrott
"Staterna skall vidta åtgärder för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning samma möjligheter till rekreation och idrott som andra".
"Staterna skall vidta åtgärder för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning samma möjligheter till rekreation och idrott som andra".
Regel 12 Religion
"Staterna skall uppmuntra åtgärder som syftar till att skapa jämlika möjligheter för människor med funktionsnedsättning att utöva sin religion".
"Staterna skall uppmuntra åtgärder som syftar till att skapa jämlika möjligheter för människor med funktionsnedsättning att utöva sin religion".
Regel 13 Kunskap och forskning
"Staterna tar det yttersta ansvaret för att kunskap om levnadsvillkoren för människor med funktionsnedsättning samlas in och sprids och också för att stöd ges till forskning på alla områden, inklusive det som är till hinder i deras liv".
"Staterna tar det yttersta ansvaret för att kunskap om levnadsvillkoren för människor med funktionsnedsättning samlas in och sprids och också för att stöd ges till forskning på alla områden, inklusive det som är till hinder i deras liv".
Regel 14 Policy och planering
"Staterna skall se till att handikappaspekterna beaktas i alla policysammanhang och i planering på riksnivå".
"Staterna skall se till att handikappaspekterna beaktas i alla policysammanhang och i planering på riksnivå".
Regel 15 Lagstiftning
"Staterna har ansvaret för att det skapas en rättslig grund för åtgärder som leder till delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsnedsättning".
"Staterna har ansvaret för att det skapas en rättslig grund för åtgärder som leder till delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsnedsättning".
Regel 16 Ekonomisk politik
"Staterna har det ekonomiska ansvaret för nationella handlingsprogram och åtgärder som skall tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet.
"Staterna har det ekonomiska ansvaret för nationella handlingsprogram och åtgärder som skall tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet.
Regel 17 Samordning
"Staterna är ansvariga för att nationella samordningskommittéer eller liknande organ inrättas, som säkerställer att handikappfrågor samordnas".
"Staterna är ansvariga för att nationella samordningskommittéer eller liknande organ inrättas, som säkerställer att handikappfrågor samordnas".
Regel 18 Handikapporganisationer
"Staterna bör erkänna handikapporganisationernas rätt att representera människor med funktionsnedsättning på riks- regional- och lokal nivå. Staterna bör också erkänna handikapporganisationernas rådgivande roll när det gäller att fatta beslut i handikappfrågor.
"Staterna bör erkänna handikapporganisationernas rätt att representera människor med funktionsnedsättning på riks- regional- och lokal nivå. Staterna bör också erkänna handikapporganisationernas rådgivande roll när det gäller att fatta beslut i handikappfrågor.
Regel 19 Personalutbildning
"Staterna är ansvariga för att det på alla nivåer finns lämplig utbildning för all personal som deltar i planeringen och genomförandet av program och service för människor med funktionsnedsättning".
"Staterna är ansvariga för att det på alla nivåer finns lämplig utbildning för all personal som deltar i planeringen och genomförandet av program och service för människor med funktionsnedsättning".
Regel 20 Nationell granskning och utvärdering
"Staterna är ansvariga för fortlöpande granskning och utvärdering av nationella program och tjänster för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet".
"Staterna är ansvariga för fortlöpande granskning och utvärdering av nationella program och tjänster för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet".
Regel 21 Tekniskt och ekonomiskt samarbete
"Stater, både industri- och utvecklingsländer, har ett ansvar för att tillsammans förbättra levnadsförhållandena för personer med funktionsnedsättning i utvecklingsländerna".
"Stater, både industri- och utvecklingsländer, har ett ansvar för att tillsammans förbättra levnadsförhållandena för personer med funktionsnedsättning i utvecklingsländerna".
Regel 22 Internationellt samarbete
"Staterna skall delta aktivt i internationellt samarbete när det gäller åtgärder för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet".
"Staterna skall delta aktivt i internationellt samarbete när det gäller åtgärder för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet".
Utifrån detta borde det vara en självklarhet att jämställa alla assistanshundar.
Bli fadder till en servicehund
Bli fadder till en servicehund
Många är de personer med funktionshinder som utbildar eller har utbildat sin hund till service- och/eller signalhund, , som vittnar om hur deras liv förändrats positivt sedan de fick ”en hjälpande tass” i vardagen. Förutom den effektiva hjälpen ger också hunden en ökad frihet och ökade sociala kontakter. Många får bättre självförtroende tack vare att de själva får vara största resursen i hundens utbildning. Framförallt betonar förarna den varma relationen med hunden och vilken fantastisk kompis hunden är!
Service- och signalhundar får ännu inga statliga bidrag till utbildningen, såsom t.ex ledarhundar får. Därför är de som vill utbilda sin hund till service- och signalhund helt beroende av sponsorer, fonder, gåvor etc. och ibland kan det vara svårt att få pengarna att räcka till, varför väntetiden kan bli lång för de som står i kö till att utbilda sina hundar. Om man ej vill vänta i kö så länge, så kan de blivande förarna söka medel själva ur fonder, stiftelser och dylikt och får då starta utbildningen när de fått ihop medel. Det är därför det är så viktigt med faddrar. Som fadder gör du/ni en stor insats för en hund under utbildning.
Att bli fadder
Om du väljer att bli fadder till en service- eller signalhund under utbildning i Service- och signalhundsförbundert så väljs det ut ett speciellt ekipage som just du blir fadder till. Föraren som har den utvalda hunden skriver ett brev till dig och berättar om sig och sin hund. Brevet skickas ut från SoS-förbundets kansli till dig som fadder, så fort du betalt delar eller hela summan (beroende på hur du väljer att betala). När hunden tagit sin examen, så får du som fadder ett litet bevis att t.ex. hänga på väggen som tack för hjälpen. Om du som fadder tillsammans med föraren till hunden under utbildning bestämmer er för att hålla vidare kontakt under utbildningens gång är det bara roligt, men det är inget förbundet kan lova eller kräver av föraren ifråga. Det blir i så fall helt en överenskommelse mellan faddern och föraren. Vår erfarenhet är dock att i många fall får föraren och faddern en god och regelbunden kontakt under hela hundens utbildningstid och i något fall även efter hundens examen.
Som fadder kan man betala på 3 olika sätt:
- en engångssumma på 1200:-
- 600:- vid 2 tillfällen
- 100:-/månad i 12 månader, man faktureras då för 3 månader åt gången, alltså 300:- vid 4 tillfällen vilket då blir 1200:- totalt.
Om nu inte just ”ditt” ekipage skulle bli klara inom det här året som du är fadder till hunden så kostar det dig ingenting ytterligare, det är bara beviset som du får efter hundens examen som dröjer tills hunden klarat examen. Många företag, veterinärkliniker men även privatpersoner har valt att bli fadder till en hund under utbildning. Gör som dem du också!
Anmäl dig som fadder till vårt service- och signalhundsförbundets kansli på tel. 040-32 06 30
Hundprogram på TV
Nu har det dröjt ett bra tag i mitt bloggande igen pga allt för stor arbetsbelastning. Håller såväl kurser som privatträningar samtidigt som jag utbildar servicehundar samt en ny kull hundinstruktörer som ska vara klara i december 2007.
Samtidigt har det börjat röra på sig på TV med Hundskolan och Hundkoll på våra SVT-kanaler, tyvärr med träningsmetoder som jag inte delar, som dessutom skapat stor debatt i såväl våra rikstäckande tidningar som i TV. Vidare har vi "TopDog" där man klär ut hundarna etc. och även om jag kan tycka att programiden är lite halvlustig så tycker jag i alla fall att själva hundträningen i programmet ligger lite närmare mitt sätt att tänka hund. Därutöver har vi även "Min hund styr mitt liv" med Victoria Stilwell på TV4+ så nog finns det en hel del att titta på vad avser hundar på TV.
Varfär jag inte gillar Jeppe Stridh beror helt enkelt på hans sätt att träna hundar med negativ förstärkning istället för positiv förstärkning:
Skinner fann att både negativa och positiva förstärkare kan öka sannolikheten för att ett beteende ska återkomma i framtiden. Negativ förstärkning innebär att organismen (människa eller djur) utför något för att undvika något negativt. Ett barn som vill slippa förälderns tjat kan tex diska den disk föräldern tjatar om. Positiv förstärkning innebär att organismen utför något för att erhålla något positivt. Ett barn kan t ex motiveras att diska genom att erhålla en beröm efter varje genomförd diskning.
Ordet ”förstärkning” kan aldrig användas i samband med ett beteende som avtar. Det är alltså fel att tala om bestraffning som ”aversiv förstärkning” – däremot är det en aversiv konsekvens.
Positiv förstärkning är inte detsamma som belöning. En anställd kanske belönas av sin arbetsgivare för ett väl utfört arbete med några berömmande ord. Den anställde kanske tycker det känns jobbigt att uppmärksammas på detta sätt inför sina kollegor av rädsla för att de ska missunna den anställde berömmet. Konsekvensen blir att den anställde i fortsättningen blir mindre benägen att ta på sig svåra arbetsuppgifter. Ett barn i trotsåldern som blir berömd av sina föräldrar är benägen att göra tvärtom nästa gång barnet hamnar i samma situation. Skillnaden mellan belöning och förstärkning är skillnaden mellan intention och funktion. Chefen eller föräldern avser att stärka beteendet, men effekten av handlingen blir att beteendet minskar – alltså är konsekvensen funktionellt sätt inte förstärkande.
Positiv förstärkning har den fördelen att man gör mer och mer av något. Negativ förstärkning har den nackdelen att man endast gör precis så mycket som man måste för att slippa det negativa. Antag att två personers träningsmotivation är avhängig av deras partners feedback. Den ena får bara höra hur dålig han är de veckor han inte kommer iväg på träning. Den andra får höra hur snygg han ser ut efter varje träning. I det ena fallet (negativ förstärkning) kommer personen träna precis så mycket som behövs för att slippa kritiken. I det andra fallet (positiv förstärkning) kommer personen träna mer och mer.
Därför kommer jag envist att framhålla att positiv förstärkning är det absolut bästa sättet att förstärka ett beteende oavsett vilken djurart det rör sig om, såväl människa som hundar.