eRBe-bloggen

På TV4 har det de senaste dagarnas Nyhetsmorgon bla nu i fredags pratats om "aggressiva" hundar och hundar som biter barn, nu senast med en kollega till mig. Innan jag sett det programmet så var jag tvungen att även titta på det inslag som hade varit fredagen innan den 16 maj 2006 där det var en debatt mellan överåklagare Sven-Erik Alhem och Rebekah Johansson från Pjäsens hundhem. Där talade Sven-Erik Alhem om bland annat att vi skulle avliva fler hundar som var aggressiva samt att förbjuda hundägare att ha hundar.

Han erkänner att det kan vara svårt att ha ett allmänt hundkörkort då det i praktiken kan vara svårt att genomföra, men jag tycker nog att hans förslag också kan vara svårt att genomföra. Hur gör man med en människa som har fått förbud att inneha hund träffar en kvinna som har hund, ska hon då behöva välja att ha hunden kvar alternativt göra sig av med hunden för att få vara tillsammans med den hon älskar? Hur mycket kommer andra att stå som hundägare? Jag kan se otroligt många problem med hans förslag.

Vidare var det lite kul att överåklagare Sven-Erik Alhem, som själv är hundägare kallade sin Golden Retriever för en väldigt timid ras. :-) Om ma då ser på hans uttalande i förhållande till den artikel som fanns i Expressen bara två veckor tidigare där Österikiska forskare kommit fram till att det oftast är den vanliga familjehunden som biter och där hans timida retriever kommer på 14 plats före såväl blandraser som andra kamphundsraser, så ser man ytterligare problem med hans argumentation.

Att de sedan har en problematik med kamphundsraser i vissa storstadsregioner, har jag full förståelse att man kan komma med idéer som är kontroversiella, men man bör nog tänka efter lite mer innan man argumenterar mot en ras och för en annan då det bara dagarna innan visats forskning på vilka hundar det är som verkligen är farliga.

Rebekah, som också var med i debatten, och hade med sig en omplacerad PitBull - visade klart och tydligt i hur man med lite arbete, mycket möda, och träning kan få en hund som påvisat aggressivitet tidigare, att bli en lugn och stabil hund. Jag skulle vilja påstå att 99% av de hundar som biter en människa, inte är aggressiva utan, det härkommer från rädsla eller någon form av resurs/revirförsvar, som oftast har sin upprinnelse i att det är människan som har gjort fel och inte hunden.

Här har vi alla som har hundkunskap ett stort arbete och en stor skyldighet att sprida kunskap om hunden och hundens beteende och hur man ska hälsa rätt på en hund. Att hunden ska behöva avlivas pga att en människa uppträder felaktigt mot den måste helt enkelt vara den otroligt dummaste genväg jag någonsin har hört från en överåklagare.

Det är nog så att vi för att undvika hundbett måste undervisa och utbilda och uppfostra såväl vuxna som barn, inte skylla problematiken på hundens beteende. Självklart kan det hända att en hotad hund som dessutom är rädd även i fortsättningen kommer att bita ifrån om en människa hotar den eller att hunden upplever sig hotad.

Fram för mer sunt förnuft!

Under maj har det på Internet http://www.namninsamling.com pågått en namninsamling såväl för som emot programmet Hundkoll på SVT. Det är med mycket stor glädje vi nu sett att listan emot programmet har fått in 1697 namn medan listan för programmet endast nått upp till 91 namn. Sammanlagt har alltså 1788 personer skrivit på någon av listorna och endast 5 % (91) av de som skrivit under har varit för programmet. Det tycker vi på eRBe är ett mycket gott betyg för våra hundägare i Sverige att de faktiskt har en förmåga att själva upptäcka att programmets metoder är gamla och förlegade.

Nu kan vi bara hoppas att även SVT tar åt sig av kritiken ordentligt och klarar av att förstå att av nästan 2000 svarande så var hela 95 % emot att SVT för våra licenspengar bekostar ett program som en klar majoritet av svenska hundägare absolut inte vill ha, att vi hundägare inte vill se våldsamma metoder då vi ska lära oss att träna hund.

Nu är det upp till SVT att ta sitt ansvar och så fort det bara är möjligt gör ett hundprogram i ungefär samma stil och med samma exponering på bästa sändningstid för någon av alla dessa duktiga instruktörer som arbetar på ett inlärningspsykologiskt, etiskt och etologiskt riktigt sätt. Man kan inte som SVT köra ett program som får en sådan massiv storm emot sig, bara sopa kritiken under mattan, och låtsas som att inga fel har begåtts.

Självklart borde SVT innan man valde instruktör dels ha kollat med de stora instruktörsutbildarna i Sverige såsom SBK. SKK, SHK, IMMI, med flera att den instruktör man väljer verkligen har dokumenterad instruktörsutbildning. Vidare hade man den vägen kunnat få tips och råd och kunskap om hur man idag tränar hund i dessa organisationer, vilka alla är långt ifrån de metoder som den självutnämnde instruktören i programmet Hundkoll.

Hade SVT varit lite seriösare i sin research innan programmet och varit i kontakt med dessa organisationer, med hundpsykologer, med etologer etc så hade det för SVT ganska snabbt framgått att de metoder som SVT nu valde att visa, hade kunnat stoppats innan programmet gick vidare från idéstadium till inspelningsstadiet och redan under detta stadie stoppats, utan att först orsaka folkstorm mot SVT.

Det värsta är ju tyvärr inte folkstormen i sig, det värsta är att SVT för våra gemensamma licenspengar gett reklam och marknadsföring på bästa tänkbara sändningstid för en hundträningsmetodik som de flesta av Sveriges alla hundinstruktörer tar avstånd ifrån. Tyvärr kommer resultatet av programmets metoder inte till fullo synas förrän om c:a ett halvår, då många av de som nu har valpar börjar träna med de metoder som visades i programmet, och som då de blir könsmogna kommer att ställa till problem för sina hundägare.

Som vanligt kommer det tyvärr bli så att vi seriösa hundtränare i de stora hundägarutbildningsorganisationerna nu kommer få en hel del hundproblematiska hundar på halsen, där vi måste rätta till alla de fel hundägarna gjort av okunskap, eftersom de blivit "lurade" av SVT att tro att det är så man ska träna hund.

Vi får bara hoppas att hundägare i gemen är lika klarsynta och förstående som de som skrivit på protestlistorna så att verkligeheten återspeglas där, så att det kanske bara är 5 % som lever i okunskap eller rättare sagt en föråldrad kunskap som alla lämnade på 70-talet utom SVT.

Nu gäller det att vi som har kunskapen, aktivt tar del i debatten, är ännu aktivare ut i massmedierna, ställer upp i såväl TV som radio både nationellt och lokalt och därmed kan fortsätta få spridning i alternativa sätt att träna hund. De flesta av oss har bra kontakt med våra lokala radiostationer, vi är flera som har bra kontakt med TV och andra journalister. Nu gäller det att vi för hundens skull nyttjar dessa, så vi kan sprida budskapet om vilket förhållningssätt vi anser att man bör ha i hundträningen.

Därmed önskar vi på eRBe en trevlig helg.

.....mot slutmålet.

Idag har vi fått in cirka 250 kommuners lokala ordningsföreskrifter och vi saknar bara från c:a 40 kommuner, varav vi har blivit lovade en del via vanlig post. Som du säkert har sett så finns det vissa i vår lista som har en röd/grön/gul markering som inte har någon länk, vilket beror på att vi har fått dessa via vanlig postgång. Dessa kommer självklart att scannas och läggas ut på hemsidan så fort vi bara hinner. Vi räknar med att detta ska vara helt klart i mitten av juni.

Utöver de lokala ordningsföreskrifterna hoppas jag att ni som hade möjlighet såg min kollega på TV 4 i morse och att ni som bor i Södermanland hade en möjlighet att höra mig på radio sörmland i förmiddags. Vi på erBe hundblogg tror att det absolut bästa sättet att möta SVTs ensidighet med program typ "Hundkoll" är att själva ställa upp i radio och TV så mycket vi bara hinner för att hundägare runt om i landet ska få en möjlighet att själva ta en ståndpunkt i hur de vill ha sitt förhållningssätt mot sin hund, utan några pekpinnar överhuvudtaget.

Sedan ska vi naturligtvis inte sticka under stol med att vi personligen är oerhört glada och lättade över att säsongen med Hundkoll är slut för den här gången, även om det faktiskt gett oss mer arbete vad gäller frågor om hur man ska träna hund och vad som är riktigt ur inlärningspsykologisk och etologisk synpunkt. Här brukar jag själv alltid framhålla hundägarens personliga åsikt om hur de själva vill förhålla sig till sn hund, och vilket förhållningssätt de själva vill ha. Oerhört sällan hör man att någon har skaffat hund för att ha någon att dominera över, däremot vill de ha en hund som fungerar i vardagen.

Att få en hund som fungerar i vardagen anser vi att man bäst får genom att låta hunden vara just hund och att man inte förmänskligar hunden eller robotiserar hunden, utan att man hittar den gyllene medelvägen, något de flesta hundägare kan nå om de går en hundägarutbildning hos någon IMMI-instruktör. Fördelen med att gå till en IMMI-instruktör i jämförelse med Jeppe Stridh eller annan fristående självlärd hundinstruktör är att man har en branschorganisation att vända sig till om man är missnöjd av en eller annan anledning.

Vi ser med tillförsikt både vad gäller hundägares hundträning i framtiden som en något mildare tillförsikt vad gäller att fler kommuner ska lägga in service- och signalhundar i sina lokala ordningsföreskrifter på samma sätt som de redan gjort med ledarhundar.

Därutöver vill vi bara önska en trevlig Kristihimmelsfärdshelg.

Visst kan det iofs vara lite tråkigt när tiden inte riktigt räcker till för att blogga varje dag. Men eftersom jag nyligen skaffat en ny kursgård i Sala-trakten och befinner mig mycket där och då inte har tillgång till bloggen är det inte mycket jag kan göra åt.

En annan anledning till att bloggandet vart sisådär senaste tiden är att jag håller på med iordningsställandet av alla landets kommuners lokala ordningsföreskrifter och nu är det bara 55 kommuner som fattas av landets 290 st. Jag hoppas naturligtvis att dessa oxå snart ska komma in till oss på eRBE hundblogg.

Dessutom har det vart en hel del förberedelser för kommande händelser, som t.ex nu på fredag då vi ska vara med i Radio Sörmland och sedan den 5 juni i Radio Dalarna. Dessutom har jag fixat till så att en kollega till mig ska vara med i gomorron eller vad programmet heter på TV4 nu på fredag troligen vid 7.45 för att prata om hundbitna barn och kamphundar med mera. Hade gärna själv varit med men var tvungen tacka nej och skicka vidare till en kollega då jag som sagt redan var uppbokad på fredagen.

Men det är kul att bloggandets brister beror på arbete med och för hunden i samhället och då känner jag att jag gör mer nytta ute i verkligheten än att blogga varje dag, men naturligtvis kommer jag att fortsätta blogga så ofta jag bara hinner. Det finns fortfarande en hel del förändringar som måste till, en hel del gamla rostiga uppfattningar om hur man ska träna hund, som gör att man måste upplysa om det.

Många politiker t.o.m på riksdagsplanet som inte har en ringaste aning om vad en service- eller signalhund är för något, än mindre vad en Diabeteshund är, vilket är skrämmande med tanke på vilken nytta de gör för samhället såväl socialt som ekonomiskt, så det tar vi som ett klart bevis på att vi behövs.

Titta gärna in på landets kommuner i listan över ordningsstadgor. Är din kommun vit - hjälp oss att få in dem genom att maila eller posta in dem till oss.

Tack på förhand

Enligt en undersökning som RBU - Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar har gjort visade det sig att rörelsehindrade barn bara hade tillgång till en procent av alla lekplatser i kummunerna runt om i landet, vilket medför att åtta av tio familjer med rörelsehindrade barn undeviker att gå till lekplatser. Detta innebär alltså att utanförskapet börjar redan i sandlådan.

Här anser vi att kommunerna har ett otroligt stort ansvar att se till dels att deras lekplatser är handikappvänliga för att på så sätt underlätta för rörelsehindrade att inte behöva känna utanförskap i samhället. Lika illa är det att kommunerna även försvårar för de barn och ungdomar som tack vare att de har en assistanshund och som med assistans från hunden skulle kunna besöka de kommunala lekplatserna inte kan göra det i alla fall, då de flesta kommuner i sina allmänna lokala ordningsstadgor säger att hundar ej får vistas på lekplatser och i dessa endast gett undantag för polishundar i tjänst samt för ledarhundar. Således förenklar kommunerna för blinda barn och ungdomar att kunna vara i de kommunala lekplatserna, medan de flesta kommuner inte har gjort något undantag för service- och signalhundar.

Kommunen har ett ansvar mot alla sina medborgare och har inte rätt att gynna en viss grupp varför vi uppmanar alla sveriges kommuner att snarast se över sina ordningsstadgor så att de även undantar service- och signalhundar från den allmänna lokala ordningsstadgan vad gäller hundar.

Samtidigt skulle detta naturligtvis underlättas av att våra politiker på riksdagsplanet hade lite mer kunskap och förståelse för service- och signalhundarnas oerhörda nytta för samhället och därmed började ge alla assistanshundar samma möjlighet till bidrag och inte som idag endast ge bidrag för ledarhundar.

Det handlar inte bara om rättvisa, det handlar helt enkelt om de rörelsehindrades situation i samhället, något vi självklart gemensamt borde ta ett ansvar för. Att känna utanförskap redan från sandlådan och sedan dessutom bli totalt negligerad först av sina kommunala politiker och sedan sina landstingspolitiker för att till slut få veta av staten att "Nä vi har inga resurser att ge bidrag" är otroligt förödande för den enskilde individen, samtidigt som samhället förlorar mer pengar på vårdkostnader med mera per år än vad servicehunden kostar i utbildning.

Med ett assistanshundsbidrag till den rörelsehindrade skulle samhället göra otroligt stora socioekonomiska vinster - det är synd inte våra politiker fått upp ögonen för detta, men vi på eRBe hundblogg kommer fortsätta fram till valet att fråga våra politiker om deras inställning till lika bidrag, vi vill att de visar på vad de anser att det är för skillnad på olika handikapp och varför det ena ger bidrag men inte det andra.

Vi uppmanar våra läsare att stöta på sina politiker och lobba så mycket de bara kan.

....på onsdagar kl 18.30 för då hinner man i alla fall inte hem och se Hundkoll och bli arg - irriterad - ledsen - förbannad och alla andra känslor som far genom huvudet efter att man ser ett sådant program. Tack och lov ligger ju programmet på Internet vilket ger en bättre möjlighet till att se programmet när man är avslappnad och väl till mods så att man instället för att bli illa berörd över de otroligt antika sätt att försöka lära en hund att utföra något.

Det är betydligt mycket trevligare att kunna sätta sig ner i lugn och ro och analysera alla dessa dumma saker så att man då man får frågor angående programmet från stackars hundägare som inte vet vare sig in eller ut, kan svara på vad han har gjort och vad det kommer att medföra i förlängningen och varför jag anser att det finnns ett bättre alternativt inlärningssätt.

Som tur är så är det väldigt få som ringer och är villrådiga inför hur de ska lära sin hund, utan det är betydligt fler som ringer och undrar vad det är för en konstig människa SVT har släppt fram i TV-rutan på bästa sändningstid. Så jag har fortfarande stor tillit till det mänskliga sunda förnuftet. Jag tror faktiskt t.o.m att det är så att hans uråldriga inlärningsmetoder har gjort att än fler människor än tidigare fått upp ögonen för att det finns bättre och positivare inlärningssätt.

Men så länge programmet håller på kommer jag i alla fall bara att bänka mig framför programmet då jag känner att jag kan sitta i lugn och ro och analysera programmet och dess inlärningsmetoder.

Vad gäller alla lokala ordningsföreskrifter så fattas det nu bara ett femtiotal innan vi har fått in alla kommuners. Här kan man ju fundera lite över vårt svenska val med lokala ordningsföreskrifter som skiljer sig så otroligt mycket åt. Att vara hundägare ger vid en första kontroll en otroligt stor skillnad beroende på var i Sverige man är bosatt med sin hund.

Här kan man bara hoppas att man nu när vi snart fått in alla dels kan börja påverka kommunpolitikerna, men även kanske så småningom arbeta för att få in en skrivning om hundar i ordningslagen som är "alltäckande" på samma sätt som Finland gjorde redan 2003. Det skulle i praktiken i alla fall innebära att alla hundägare var lika inför lagen. Att Finland dessutom skrivit in att det som gäller för hundar i ordningslagen inte gäller service- signalhundar är ju bara ett enda stort plus.

Vi får hoppas att vi med gemensamma krafter kan nå dit.

Det var mycket positivt att läsa Nils Erik Åhmanssons ledare i senaste Hundsport 5/2006. Där skriver han att det under 2005 lyckades SKK genom insamlade medel förse 16 personer med assistanshund. SKK har enligt ledaren fått erfara att detta har berikat och underlättat dessa personers liv och många gånger medverkat till att livet fått ett nytt inehåll.

Under 2006 kommer SKK att dela ut ca 370.000:- vilket kommer att innebära att ytterligare ett 20-tal personer kommer att få förmånen att ha en hund till sitt förfogande. Det går enligt ledaren egentligen inte att beskriva vid vilket handikapp en person kan ha nytta av en utbildad assistanshund.

Genom insamlingen till assistanshundsfonden har SKK hjälpt till att visa vägen för samhället. Det borde nu, enligt Nils Erik Åhmansson, vara dags det allmänna att tillägna sig denna kunskap, som har byggts upp under ett flertal år, att inlämma assistanshunden i den rad av handikapphjälpmedel som samhället ställer upp med. Hunden borde i detta sammanhang vara lika självklar som andra hjälpmedel.

Här kan vi i eRBe Hundblogg bara hålla med denna ledare, och hoppas att den i sin tur kan vara ett strå till stacken för att vi så småningom från samhällets sida ger samma bidragsmöjligheter för alla assistanshundar.

Att SKKs Assistanshundsinsamling som startade på Sveriges hunddag den 21 augusti 2004 blev en succe, såväl i insamlade medel och därmed möjlighet för nya behövande att få en möjlighet till en assistanshund, som framförallt, det vi på eRBe Hundblogg ser som viktigast, att såväl människor som politiker, (ja, vi vet att vissa påstår att även politiker är människor), fick upp ögonen för assistanshundens arbete. Att kampanjen blev lyckad kan bero på det nära samarbetet mellan SKK och Svenska service- och signalhundsförbundet samt Föreningen Nordiska Assistanshundar.

Syftet med hela kampanjen var ju att uppmärksamma den stora nytta som assistanshundarna gör för sina ägare och försöka driva fram en offentlig finansiering av utbildningsverksamheten. Man anser att assistanshunden borde jämställas med ledarhunden, som är ett kostnadsfritt hjälpmedel för den synskadade, då utbildningen av ledarhunden sker centralt och betalas med statliga medel.

En blivande assistanshund däremot, den ägs och tränas av sin ägare med hjälp av en personlig instruktör. Utbildningen kostar 20-50.000 kronor, som idag betalas av nämnda utbildningsföreningar, alt. av hundägaren själv. Verksamheten med utbildningar av assistanshundar är således helt beroende av privata gåvor och sponsorer. Inga statliga bidrag finns ännu att få

SKKs nystartade kommitté Hunden i samhället som ska arbeta för att skapa goda förutsättningar för hundägare och hundägandet generellt i Sverige, hoppas vi på eRBe Hundblogg, trots att assistanshundsinsamlingen slutar den 31 deember 2006, kommer att fortsätta med att belysa vikten av assistanshundar och den nytta dessa gör, så att inte allt nerlagt arbete blir förjäves. Eftersom kommittén även ska sprida kunskap om hundens betydelse för människans hälsa och välbefinnande ser vi det som att detta borde vara en av kommitténs uppgifter.

Att SKKs kampanj har hjälpt påvisas inte minst av att många kommuner idag har tagit med service- och signalhundar i undantagen för sina lokala ordningsföreskrifter på samma sätt som tidigare oftast endast gällt ledarhundar samt polishundar i tjänst. Bara detta är en mycket viktig kugge i hjulet. Att man, då man utbildat sin hund till servicehund, också får samhällets stöd i att det är en hjälpande hand och att man ska få ha den med sig överallt.

Vi uppmanar våra läsare att kolla upp sina lokala ordningsföreskrifter, som brukar finnas på kommunernas respektive hemsidor, och skicka in dessa till oss på blogg@erbe.se så att vi kan stöta på de kommuner som ännu inte har ändrat sina lokala ordningsföreskrifter till förmån för alla assistanshundar. Det borde naturligtvis vara lika självklart att man får ta med sig en service- eller signalhund som ledarhund till bl.a olika kommunala inrättningar.

-------------------------

Hundpsykolog Anders Hallgren har nyligen utkommit med en bok som heter Alfa-syndromet, i den tar han bland annat upp att det är bättre att belöna rätt beteende hos hundar än att bestraffa fel beteende. I boken tar han även upp problematiken att hårda träningsmetoder kan utlösa problembeteenden såsom t.ex aggressivitet.

Idag stod att läsa i Norrköpings Tidning om en hundägare i ett samhälle norr om Finspång som blev hundbiten sent i söndags kväll. Enligt polisen fick mannen bitskador i händerna av den lösspringande hunden som uppges vara av blandrastyp. Mannens hund utsattes dessutom för kraftiga hugg i bröstet.

Vidare fanns idag även en artikel i Aftonbladet om hur en pitbullterrier attackerade bostonterriern Ebba, där Ebbas ägare Dag Harald och kamphundens ägare kämpade i tio minuter för att lossa den större hundens grepp.

Nu vet vi naturligtvis inte hur dessa hundar har fått sin uppfostran, men det är med utgångspunkt från Anders Hallgrens bok inte alls otänkbart att denna aggressivitet har sitt ursprung i att de själva blivit hårt uppfostrade.

Här har vi en av de saker som vi på eRBe Hundblogg ser som en stor fara med hundprogram som t.ex. Hundkoll på SVT som endast lär ut dessa hårda metoder att träna hund, och att fler och fler hundägare börjar anamma detta gamla synsätt på hur man ska uppfostra hunden.

Vår rekommendation till våra läsare är att absolut införskaffa sig Anders Hallgrens bok Alfa-syndromet och läsa den innan man överhuvudtaget överväger att träna sin hund med gamla förlegade härskarmetoder.

I debatten om programmet Hundkoll på SVT har det ibland framförts åsikter om att det skulle kunna medföra att hundägare ute i stugorna mer och mer börjar att rycka och slita i sina hundar och att de per automatik, mot bättre vetande, börjar med det bara för att de sett på TV att det är så man ska göra.

Vi tror faktiskt att våra hundägare i Sverige redan har en god kunskap och en bra känsla för sin hund och därmed även genomskådar de metoder som används. Ett bevis på detta är hur många som skrivit på de två olika listorna till SVT som handlar om FÖR resp. EMOT metoden där FÖR-listan idag lyckats skrapa ihop 33 underskrifter medan EMOT-listan har 930 namnunderskrifter.

Ytterligare ett bevis i våra ögon på hundägares medvetenhet är att de idag då de ringer och anmäler sig till kurser med valp eller unghund eller för den delen en vanlig hundägarutbildning, innan de anmäler sig, vill veta hur vi tränar hundar. Då de absolut inte vill anmäla sig till en kurs som går ut på samma metod som den de sett på TV.

Sammantaget har detta gjort att vi faktiskt har fått fler som vill gå våra utbildningar, därmed lyckas vi även sprida budskapet om hur man tränar hund på ett etologiskt och vetenskapligt sätt med positiv förstärkning. Något som vi på eRBe Hundblogg tror kommer att gagna våra hundar så småningom.

Vad gäller SVTs hittills stelbenta och ensidiga synsätt på hundträning, först genom Hundskolan och nu även i Hundkoll vill vi samtidigt passa på att ge redaktionen för Hundskolan en eloge för att de äntligen har lyssnat på kritiken och nu under den här säsongen även har med en hundinstruktör, Eva Bodfält, som arbetar med positiva inlärningsmetoder. Vi hoppas att vi ska få se mer hundträning av Eva Bodfält under säsongen och därmed hoppas vi att hundägare kan se att det finns vetenskapliga inlärningsmetoder som alternativ till det som hittills varit allenarådande på SVT.

Tills dess vill vi fortsätta uppmana våra läsare att skriva på listan mot SVTs ensidighet på adressen nedan

Vi stöder namninsamlingen mot SVTs programserie Hundkoll, då vi anser att SVT genom programmet med sin genomslagskraft sprider en syn på hundträning som de flesta stora hundorganisationer idag lämnat tack vare nya vetenskapliga rön om inlärningsmetoder.
Man kan fråga sig varför ett publicserviceföretag som SVT inte gör någon ordentlig research om hur man idag tränar hund innan man startar en serie som hundkoll med en instruktör som dessutom inte är utbildad hundinstruktör.
Hade SVT gjort en lite bättre research hade det ganska snabbt (hoppas man) gått upp för SVT att de inlärningsmetoder de väljer för sitt program är som hämtade från hur det såg ut i mitten av 70-talet på våra svenska hundklubbar.
Som vi på eRBe Hundblogg förstått det har SVT inte varit i kontakt med vare sig IMMI - Branschorganisation för hundpsykologer och instruktörer eller SKK vare sig före eller under inspelningen av programmet ”Hundkoll”. Ingen av Sveriges stora hundorganisationer som har hundinstruktörer runt om i Sverige, IMMI, SBK och SKK har alltså getts en möjlighet att rådgöra om programmets lämplighet vad avser träningsmetoder med SVT.
Det är ganska anmärkningsvärt att SVT innan man startar ett nytt hundprogram om hundträning inte vänder sig till någon av dessa organisationer centralt, för att göra en ordentlig research om hur hundträning idag går till.
Självklart ligger det ett stort intresse i hundträningsprogram på SVT, och det är bra att SVT visar ett program som Hundkoll, eftersom det är många som på det sättet kommer igång och börjar träna med sin hund, och det är något som ligger i allmänhetens intresse då det är viktigt för att våra hundar ska kunna fungera i samhället.
Det finns naturligtvis inom "Hunderiet" som inom så mycket annat, olika sätt att gå tillväga för att träna en hund, och det vi reagerar på är SVTs ensidighet i program som först Hundskolan, som redan fått mycket kritik för ryckande i koppel med mera bland annat i en debattartikel i Aftonbladet 2006-03-19 av bl.a Hundpsykolog Anders Hallgren där det påpekades att SVTs Hundskola kunde göra våra hundar mer stressade och aggressiva. Att då i nästa programserie om hundträning ta en instruktör som är ännu sämre påläst om vetenskapliga inlärningsmetoder och kunskap om hundträning är enligt oss skrämmande.
Vi frågar oss vad det är som får SVT att förkasta tillgänglig vetenskap om inlärningsmetoder?
SVT försvarar sitt val av hundprofiler med att de har lång erfarenhet. Men vad är lång erfarenhet värt då de inte tar till sig nya vetenskapliga rön om hur en hund bör tränas.
SVT ska objektivt skildra ena och andra sidan, inte som nu ensidigt ta ställning för ett enda sätt att bemöta hundens beteende. Jag får ett fletal samtal varje vecka från hundmänniskor i vårt land som är frustrerade och som har försökt ringa och skriva till flera olika instanser och personer på SVT, utan att bli bemötta och tagna på allvar.
Samma är det med alla de som ringer och anmäler sig till mina kurser, de vill verkligen försäkra sig om att vi inte använder oss av de metoder som de har sett på TV. Så tydligen verkar det finnas ett mycket stort allmänt motstånd mot att använda våld i träningen av hundar, vilket känns oerhört positivt.
Vi vill därför med eftertryck ställa oss bakom namninsamlingen mot Hundkoll och därmed förstärka vårt tidigare krav på objektivitet hos SVT vad gäller alternativ till den hundträning som hittills visats i såväl Hundskolan som Hundkoll.

Med anledning av alla de insändar om koppeltvång och problem med lösspringande hundar som varit aktuella under april/maj i de flesta Sörmländska dagstidningarna, vill vi på eRBe Hundblogg komma med följande kommentar:
En hund har både ett behov och en rättighet att få röra sig fritt. I relation till människan är hundens naturliga gång mycket snabbare och effektivare. Ska man kunna hänga med en av större storlek som sträcker ut i trav, måste man springa eller cykla för att ha en chans att hinna med. Men tyvärr är det så att alltför få hundar får möjlighet till att sträcka ut i trav, då vi hämmar hundens naturliga gång med kopplet. Farten bromsas upp av oss, då vi är mycket långsammare.
En hund har även ett behov av att nosa på olika lukter för att vara orienterad om vad som händer i dess omgivning, precis som vi människor behöver läsa tidningen för att vi ska veta vad som hänt i vår omvärld. Lukterna är helt enkelt hundens "skrift" och varje enskild lukt ger hunden information om vad som hänt, eller vem som gått just här. Att stanna och lukta ordentligt är hundens sätt att "läsa tidningen". Men även här hämmar kopplet hunden genom att vi är alltför otåliga, och drar hunden med oss, då vi tycker det är tråkigt när hunden stannar och luktar på en lyktstolpe eller dyl.
Tyvärr är det så att vi med kopplet hämmar hunden, vilket gör att den enda kontakten mellan hund och hundägare är kopplet. Detta beror till stor del på vårt "koppeltvång". Egentligen borde det i stället vara koppelförbud under hundens första levnadsår. Om man jämför med andra länder där sådant som "koppeltvång" inte finns, hur fungerar det då där? Jo, där springer hundarna lösa och följer med sina hussar och mattar, att jaga motionärer eller cyklister förekommer inte alls. Detta beror på att de får utlopp för sin energi genom att de är fria att röra sig på ett sätt som är naturligt för dem.
Hur ska vi då kunna nå samma fina resultat med våra "koppelhundar" här i Sverige. Jo, det kan vi bara nå genom en bättre kontakt mellan förare och hund.
Mellan den 1 mars och den 20 augusti får hunden enligt jaktstadgan "inte löpa lös i skog och mark". Detta innebär i sig inte koppeltvång utan snarare kontakttvång. Om man har en sådan kontakt med sin hund att den inte jagar, och att den ständigt finns i närheten av husse eller matte kan man ha den lös under promenaden. Men om man däremot inte har det, ja då måste hunden vara kopplad.
Här har man som hundägare ett ansvar för att träna kontakten och lydnaden på sin hund. Det är inte lätt att vara hundägare, vi slits ständigt mellan hundens behov av att få vara lös och samhällets krav på "koppeltvång".
Endast genom en ordentlig lösträning kan vi tillfredsställa bägge dessa krav, vilket kan ge våra hundar större frihet, och göra dem till lyckliga hundar.
Vad beror det på att så många hänger upp sig på kopplet? Varför använder man inte rösten och kroppen som kommunikationsmedel? Varför låter man kopplet ta över?
Den största anledningen till detta kan vara att valpköparen överallt möts av vikten att lära sin valp att gå i koppel och att få den rumsren.
Att träna lösträning med hjälp av kontaktövningar är inte så svårt som det kan tyckas: Valpen har en inneboende lust att följa dig vad som än händer. Att fånga valpens intresse är mycket lättare än att fånga unghundens, därför är det viktigt att börja tidigt.
Valpen är oftast efterlängtad, och då vi inte vill att något ska hända den, sätter vi på den koppel, så att inget ont ska hända. Och visst har cirkusakrobaten samma inställning då han använder skyddsnät, med den skillnaden att han räknar med att det inte ska behövas. Samma inställning måste vi som hundägare ha till kopplet. Hunden ska följa oss därför att det är roligt, inte därför att kopplet tvingar den att följa med.
Om du använder dig av rösten och kroppen får du ett språk mellan dig och hunden som fungerar även då den är lös. Kräv att hunden är uppmärksam på dig, låt honom få veta hur duktig han är då han lyckas. Hur vanligt är det inte att vi hundägare, då hunden kommer och tar "spontankontakt" med oss då vi sitter och tittar på TV, skickar honom på plats i stället för att uppmuntra honom.
Med detta vill vi ha sagt att du som "ledare" för din hund måste agera på ett sådant sätt som hunden förväntar sig av en "ledare". Du ska vara den som tar initiativ till aktivitet m.m.
Ökar man kontakten och sitt ledarskap får man en hund som är villig att följa sin ledare i vått och torrt.
Att leda sin hund enbart via kopplet är "latmansdressyr", alltför vanligt och framförallt hämmande för hunden.
Ett bra tips till våra kommunpolitiker runt om i Södermanlands Län för att tillgodose såväl hundens behov som behovet för hundrädda att ha rätt att kunna gå i skogen utan att bli "påflugen" av en ouppfostrad hund vore att på lämpliga platser skapa stora hundrstningsinhägnader om 2-3000 kvm där de som har hundar som inte har kontaktlydnaden ännu har en möjlighet att träna sin hund i lösträning och kontakt utan att störa andra skogsflanörer.

En namninsamling mot programmet Hundkoll, vilket naturligtvis är av godo, skulle tyvärr inte säga särskilt mycket om man inte kunde relatera det till motsatsförhållandet. Om tex. 2000 skriver under namninsamlingen MOT Hundkoll så är det svårt att visa på att det betyder att det finns ett stort missnöje bland allmänheten MOT programmet, då SVT skulle kunna hänvisa till "alla" som inte skrivit under.

Tack och lov, till gagn för namninsamlingen MOT Hundkoll startades samma dag en motlista som är FÖR programmet Hundkoll vilket gör att man kan ställa listorna i relation till varandra och nu senast då jag jämförde dessa så hade listan MOT 399 underskrifter medan listan FÖR hade 13 undertecknade, vilket ger en betydande mycket större tyngd för listan MOT hundkoll och SVT.

Med hopp om att listan MOT hundkoll kommer att vara den klart dominerande får vi tack vare någons initiativ att skapa en motsatslista en betydligt större argumentationsmöjlighet jäntemot SVT som vi bara kan tacka för, även om det säkert inte var initiativtagarens mening med det hela.

Vi uppmanar våra läsare att hålla koll på Hundkoll och att sprida listan och namninsamlingen MOT hundkoll vidare till sina vänner och bekanta så att vi, den 19 maj, då namninsamlingen avslutas kan få en rejäl argumentation och ett bevis på hur många som skrivit på respektive lista.

Tillsammans är vi starka.

En nyligen startad namninsamling som vi på eRBe Hundblogg självklart ställer oss bakom, då vi själva hade tänkt starta en, men då det redan fanns en så hjälper vi naturligtvis med att hjälpa till att sprida insamlingen vidare.

En annan mycket bra idé är att du förutom att du skriver under namninsamlingen även skriver ett mail till svt-ombudsmannen på svt direkt och klagar då det måste till rätt så stora mail- brevskörder för att stora kolosser som SVT ska reagera. Ett ytterligare sätt är att skicka mail till de politiker i sveriges riksdag och regering som har att granska att SVT följer de regler som riksdagen satt upp för public service. Nu under ett valår är alla politiker mycket mer känsliga för vad "fotfolket" tycker i diverse olika frågor.

Till: svt-ombudsmannen@svt.se

Vi har fått nog av koppelrycken i SVTs program Hundkoll

Vi tycker att det är bedrövligt att SVT på bästa sändningstid visar hur man tillfogar sin hund nackskador

Vi önskar att SVT ville visa en nyanserad bild av hundträning där fokus läggs på positiv förstärkning och samarbete

Träning skall vara roligt för både hund och hundförare

Vänligen
Hundägare med koll mot Hundkoll

Skriv under du med >>>>>