eRBe-bloggen

Äntligen vart det dagen D och jag fick träffa min yngste son igen. Snacka om att et var skönt och underbart - en ren befrielse från all förtvivlan. Nu hoppas jag att vårt umgänge kommer att ske på mer regelbunden basis i fortsättningen och inte bara ngn gång då och då. Nu var det ju över tre månader sedan jag träffade honom senaste gången så ni måtro vi hade en hel del att ta igen. Iofs har vi pratats vid per telefon någon dag varje vecka men det är ju inte alls detsamma som att träffas på riktigt.

Sammantaget var detta en av de absolut bästa dagarna i mitt liv sedan 080808 då allt rämmade och började gå åt skogen, men nu kan det ju knappast bli mycket värre och borde egentligen bara kunna gå mot plus. Självklart kan det även i detta komma bakslag då och då men totalt sett kan det ju faktiskt inte bli mycket värre vilket om man vill se positivt på det innebär att från och med nu kan det bara bli bättre för mycket sämre kan det ju som sagt inte bli.

Så trots alla svårigheter som trots allt kvarstår. Alla vedermödor som återstår. Allt jobb som finns att ta hand om, så kan man i alla fall se en möjlig ljusning i allt mörker. Självklart är jag inte så blåögd att jag inte tror att ljuset i tuneln emellanåt kommer att slockna men trots allt kan jag i allt mörker skönja ljuset därframme och det räcker för mig.

Ha en alldeles underbar dag/kväll/natt