Försöksverksamhet med service- och signalhundar
Hjälpmedelsinstitutet har fått regeringens uppdrag att i samverkan med Socialstyrelsen genomföra en treårig försöksverksamhet med service- och signalhundar. Hjälpmedelsinstitutet ska ansvara för och driva projektet och Socialstyrelsen ska utvärdera försöket.
Hjälpmedelsinstitutet får 1 700 000 kronor för 2009 för genomförande av uppdraget. För år 2010 avsätts 1 700 000 kronor och 1 500 000 kr för år 2011.
Service- och signalhundar avlastar samhällsområden som kommuner och landsting ansvarar för. De minskar till exempel behovet av personlig assistans och i vissa fall akut vård. Genom att öka antalet hundar och genomföra en utvärdering av effekterna förväntas kommuner och landsting få en ökad förståelse för hur hundarna kan fungera som komplement eller ersätta andra offentliga insatser. Målet är att utbilda omkring 60 nya service- och signalhundar och därtill låta Socialstyrelsen utvärdera projektet.
Verksamheten pågår från januari 2009 till och med december 2011.
Frågor till Hjälpmedelsinstitutet besvaras av
Projektledare Lars Gorder, 08-620 17 62, 0708-646 266, lars.gorder@hi.se
Informatör Barbro Ahlbom, 08-620 17 72, barbro.ahlbom@hi.se
Även om summan i sig, i jämförelse med bidragen till ledarhundsutbildningen, bara är en droppe i havet så är det bara att hoppas att försöket slår väl ut och att även service- och signalhundar i framtiden får samma statliga bidrag i framtiden som ledarhundar har idag.
Sakta återvänder livslusten
Igår morse kom sedan länsrättens dom vad gällde LVU-omhändertagande av vår son som jag skrev om tidigare. Där soc. hade farit med såväl förvanskad fakta som rena osanningar, vilket kanske man ska tacka dem för då det gjorde det mycket lätt för oss att påtala alla brister i den utredning som skulle ligga till grund för omhändertagandet. Så idag kom domen och länsrätten avslog socialens ansökan om LVU-omhändertagande. I och för sig hade jag inte räknat med något annat heller, men efter hur soc här har arbetat och gjort sin utredning så kan man ju aldrig vara riktigt säker.
Senare under dagen åkte jag tillsammans med en kvinnlig bekant och köpte nya gardiner till lägenheten. Sedan handlade vi även nya tapeter och färg, så nu ska jag fixa i ordning lägenheten utifrån hur jag vill ha den. Nästa helg kommer mina barn hit och hjälper mig att både måla och tapetsera. Sedan är det bara att införskaffa nya möbler då vi samtidigt passar på att tömma lägenheten från exsambons alla pinaler och möbler.
Det ska bli riktigt skönt att få känna sig som "hemma" i sin lägenhet igen. Trivs man med lägenheten och sin inredning så trivs man betydligt mycket mer med livet. Så nu känner jag att livet så smått har börjat återvända, även om det självklart fortfarande är en lång resa kvar innan jag kommer att må så bra som jag gjorde rent psykiskt innan denna händelse. Men jag känner att jag är på rätt väg - mycket tack vare mina älskade underbara barn som har stött mig och hjälpt mig under hela detta "absolut värsta halvår" i mitt liv.
Så var förhandlingen över
Men precis som i utredningen i sin helhet så var ju även förhandlingen ganska enkel. En utredning ska ju vara såväl saklig som sanningsenlig enligt regeringsformen, och här var det ganska lätt att påvisa en hel del felaktigheter i utredningen, som tur va. Det var mycket som var osanningar och som var mycket lätta för oss att bevisa att det var osant.
Dessutom så krävs det ju för ett LVU att föräldrarna inte gått med på ett frivilligt omhändertagande och ett accepterande av gällande vårdplan, något som vi båda två har godkänt även om vi inte är överens om allt annat så är vi helt överens i saker som gäller vår son.
Kommer självklart längre fram att berätta hur domen blev.
Livet e kul ibland :-)
Hoppas allt är bra med dig. Saknar dig jättemycket. Älskar dig. Du ska veta hur mkt jag lidit då jag inte fått prata med dig. Saknar dig så otroligt mkt. Vill krama dig, kyssa dig, ha dig nära mig.
Skicka in besöksansökan så fort du kan. Ju fortare ju snabbare blir besöken godkända. Älskar dig!
Glöm inte att jag älskar dig.
Puss, älskar dig!!!!
När det blev dags för länsrätt gällande LVU var vi överens om att ha en gemensam advokat och under tiden som jourplaceringen varit har jag haft kontakt med advokaten ett antal gånger. Så sent som igår kväll hade jag kontakt och vi skulle då träffas före länsrättsförhandlingarna för att gå genom allt.
Därefter ringde advokaten i morse och talade om att hon inte kunde företräda oss båda, då hon varit i kontakt med fd sambon och hon hade sagt "jag har sagt upp bekantskapen med honom" - Allt detta på mindre än en månad - så nog är jag förundrad och även lite småspänd inför vad hon nu hittat på inför förhandlingarna imorgon. Lovar att jag kommer återge detta här.
Den som lever får se!!!
Livet går sakta framåt
Samtidigt vill jag passa på och tacka alla omtänksamma människor såväl vänner som släktingar som har ställt opp på mig under den senaste tiden. Framförallt vill jag tacka alla mina övriga barn som har varit ett stort stöd ända sedan början av augusti, utan dem och det stöd de gett hade denna börda varit mycket tyngre att bära. Så tack vare dem har jag i alla fall insett att jag inte varit en så usel pappa som vissa vill göra gällande för då hade de självklart inte ställt opp så mycket på mig. Även de fyra barnens mamma och hennes nya man ska ha en stor eloge för det stöd de givit mig i denna svåra stund.
Det känns alldeles underbart att veta att man har alla dessa männiksors stöd i denna svåra stund och i alla de svåra stunder som komma skalll framöver. Tack till er alla.
Gott Nytt År?
Trots allt firade jag nyår tillsammans med min dotter och hennes sambo tillsammans med min underbara dotterdotter som jag av naturliga skäl är oerhört stolt över. Det var mycket skönt att få åka bort över nyår och därmed slippa sitta ensam hemma och bara sitta och tänka på allt som hänt och allt som händer kring mitt privatliv just nu.
Vad gäller sambon så har jag inte hört ett endaste ord sedan hon ringde på julafton, så där har jag ingen aning om hon menade allvar eller om det bara var så att hon var deppig och nere på grund av att det var julafton. Men hade det bara varit tillfälligt så borde hon ju hört av sig på ett eller annat sätt. Så den delen i mitt liv ser jag numer som ett avslutat kapitel.
Det känns väldigt vemodigt då vi varit ett par de senaste 14 åren och att firat både julafton och nyårsafton utan henne känns trots allt som hänt ändock fel. Men samtidigt ser jag ljust på det hela då jag före julafton mer eller mindre levde dag för dag och dagens höjdpunkt var mina samtal med henne och man satt mest och räknade ner dagarna till den 8 augusti 2009.
Nu efter att hon sagt hon ville det skulle vara slut har jag äntligen börjat "komma ut" och umgås med vänner och bekanta och har knappt varit hemma en enda dag då jag varit ledig. Så nu känns det som om livet så sakteliga börjar komma tillbaka till mig, även om jag självklart fortfarande är ledsen över att hon bestämde sig för att avsluta vårt förhållande, så var det skönt att äntligen komma till ett beslut.
Nu har jag det faktumet att utgå ifrån. Faktumet att jag ej längre har någon sambo, faktumet att grabben tillsvidare är omhändertagen gör att jag självklart är ledsen för detta, men det gör också att jag vet vad jag har att rätta mig efter och därmed har lättare att fatta egna beslut om hur jag vill att mitt liv ska se ut i framtiden.
Så 2009 kommer med all sannolikhet bli ett gott nytt år med många nya infallsvinklar på mitt liv - något jag ser med tillförsikt på.