eRBe-bloggen

På allt skitprat är jag så innerligt trött
Så mycket falskhet jag sällan har mött
Ett tyst mus som plötsligt gormar
Likt ett stilla hav som plötsligt stormar
Så invaggad i olika rykten och svek
Som tror att sanning bara är en lek
Men detta för mig inte förgöra
Kan inte låta detta mitt liv förstöra
Hon får självklart tro och tycka
om hon i detta kan finna sin lycka
Men att likt vinden lögnerna sprida
Får mig bara att för sanningen strida
Självklart innebär det att hon med stora kliv
För gott och för alltid förvinner ur mitt liv
Ser inte längre någon mening att tala
Med sina historier har hon gjort känslorna svala
Även då hon är mitt kött och mitt blod
Borde hon för mig kunna visa sitt mod
Att i stället för lögner och sanningar förvanska
Försöka att alla påståenden kritiskt granska
Men tyvärr är hennes egen sanning allt
Att hon inte vill höra gör mitt hjärta kallt
Vill självklart inte att hon mig ska hata
Men tyvärr valde hon att sanningen rata
Kan då inte säga annat än hejdå
Då hon inte vill lyssna, inte förstå
Då får allt helt enkelt vara
Att vi utan varandra får klara

Trackback-URL för detta inlägg: