Ekonomiskt alternativ till personlig assistent
Med anledning av morgondagens frågestund med statsminister Göran Persson i riksdagen vore det mycket trevligt om man fick se någon riksdagsledamot som tog sig tid att ställa frågor om assistanshundens status, i förhållande till vad detta skulle kosta jämfört med de skenande kostnaderna för personliga assistenter.
Under år 2003 fick i genomsnitt cirka 11 500 personer assistansersättning enligt LASS. I genomsnitt beviljades 94,4 timmar per person och vecka. De regionala variationerna igenomsnittligt antal timmar var dock betydande. I propositionen Stöd och service till vissa funktionshindrade (prop. 1992/93:159) antogs att omkring 7 000 personer skulle få assistansersättning de första åren efter reformens genomförande och att det genomsnittliga antalet timmar skulle uppgå till 40 timmar per vecka. Den personliga assistansen omfattar således betydligt fler personer än vad man antog inför reformen och stödbehovet hos dessa personer är betydligt större än vad som beräknades. Kostnaderna för den statliga assistansersättningen uppgick till ca 8,7 miljarder kronor år 2003. Kommunernas kostnader för de första 20 timmarna per vecka för alla som var berättigade till statlig assistansersättning motsvarade cirka 2,5 miljarder kronor. Den totala kostnaden för år 2003 uppgick således till cirka 11, 2 miljarder kronor. Den nyligen avlämnade assistansutredningen påvisade att kostnaderna för personliga assistenter ökat lavinartat sedan systemet infördes 1994, då kostnaden låg runt 4 miljarder kronor per år, för att i år 2005 ligga på c:a 15 miljarder per år.
I skenet av detta kan det tyckas vara lite förmätet att ge ledarhundar 28 miljoner och servicehundar NOLL kronor i bidrag. Vi på eRBe hundblogg har tidigare påvisat de socioekonomiska effekter det skulle medföra att ge alla assistanshundar ett bidrag från staten. En servicehund kostar c:a 20-50000 att utbilda och med tanke på att de fungerar som assistanshund i c:a 5 år blir kostnaden för staten 10000:-/år något staten genast vinner tillbaka enbart i hälsoeffekter då det visat sig att hundägare håller sig friskare än icke hundägare och kostar samhället c:a 10000:- mindre per år.
Att det dessutom skulle innebära stora ekonomiska effekter vad gäller kostnader för personliga assistenter säger sig självt, och den ekonomiska effekten av detta går knappast i dagsläget ens att beräkna, då vi inte vet hur många personliga assistenter det skulle spara in genom att den funktionshindrade hade en servicehund. Men naturligtvis skulle det spara in en hel del, därför kan man hoppas att våra riksdagsledamöter som har varit positiva till att ge även service- och signalhundar samma bidrag som ledarhundsutbildningen i morgon då det är frågestund med statsministern, ställer Göran Persson frågan om vad han anser om service- och signalhundar? Var han står i frågan angående denna ojämlikhet? Hur det kommer sig att sverige ligger så långt efter övriga Europa i användandet av hund som "personlig assistent"? Något som skulle gynna såväl brukarna som statens ekomomi.
Under år 2003 fick i genomsnitt cirka 11 500 personer assistansersättning enligt LASS. I genomsnitt beviljades 94,4 timmar per person och vecka. De regionala variationerna igenomsnittligt antal timmar var dock betydande. I propositionen Stöd och service till vissa funktionshindrade (prop. 1992/93:159) antogs att omkring 7 000 personer skulle få assistansersättning de första åren efter reformens genomförande och att det genomsnittliga antalet timmar skulle uppgå till 40 timmar per vecka. Den personliga assistansen omfattar således betydligt fler personer än vad man antog inför reformen och stödbehovet hos dessa personer är betydligt större än vad som beräknades. Kostnaderna för den statliga assistansersättningen uppgick till ca 8,7 miljarder kronor år 2003. Kommunernas kostnader för de första 20 timmarna per vecka för alla som var berättigade till statlig assistansersättning motsvarade cirka 2,5 miljarder kronor. Den totala kostnaden för år 2003 uppgick således till cirka 11, 2 miljarder kronor. Den nyligen avlämnade assistansutredningen påvisade att kostnaderna för personliga assistenter ökat lavinartat sedan systemet infördes 1994, då kostnaden låg runt 4 miljarder kronor per år, för att i år 2005 ligga på c:a 15 miljarder per år.
I skenet av detta kan det tyckas vara lite förmätet att ge ledarhundar 28 miljoner och servicehundar NOLL kronor i bidrag. Vi på eRBe hundblogg har tidigare påvisat de socioekonomiska effekter det skulle medföra att ge alla assistanshundar ett bidrag från staten. En servicehund kostar c:a 20-50000 att utbilda och med tanke på att de fungerar som assistanshund i c:a 5 år blir kostnaden för staten 10000:-/år något staten genast vinner tillbaka enbart i hälsoeffekter då det visat sig att hundägare håller sig friskare än icke hundägare och kostar samhället c:a 10000:- mindre per år.
Att det dessutom skulle innebära stora ekonomiska effekter vad gäller kostnader för personliga assistenter säger sig självt, och den ekonomiska effekten av detta går knappast i dagsläget ens att beräkna, då vi inte vet hur många personliga assistenter det skulle spara in genom att den funktionshindrade hade en servicehund. Men naturligtvis skulle det spara in en hel del, därför kan man hoppas att våra riksdagsledamöter som har varit positiva till att ge även service- och signalhundar samma bidrag som ledarhundsutbildningen i morgon då det är frågestund med statsministern, ställer Göran Persson frågan om vad han anser om service- och signalhundar? Var han står i frågan angående denna ojämlikhet? Hur det kommer sig att sverige ligger så långt efter övriga Europa i användandet av hund som "personlig assistent"? Något som skulle gynna såväl brukarna som statens ekomomi.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: