Flen förbjuder vårdtagare att ha hund
Egentligen hade jag tänkt lördagar och söndagar vara en "åsiktsfri" dag i bloggen, då jag mer skulle använda dessa dagars bloggande till en uppmaning till mina läsare att skicka in material och tidningsklipp som handlar om hund, dvs allt från, positiva rapporter om olika försök där man använt hunden inom vården, likväl som rapporter och historier med mera som skulle kunna föranleda en eller flera artiklar på bloggen.
Tyvärr sprack mina intentioner om detta då jag i tidningen Folket lästte två artiklar "Karin får inte ha hund eller röka i sitt hem" den 29/10 samt "Hemtjänsten ville inte rasta hundarna" den 1/11.
Artikeln handlar om en pensionär på 78 år som har en liten hund på 10 år. Hon går själv ut med hunden, så det är ingenting som hemtjänstpersonalen överhuvudtaget behöver bekymra sig om. Dessutom är Karins hund lite rädd för dammsugaren varför alltid går ut med en promenad med sin hund då hemtjänstpersonalen kommer. Av naturliga skäl blir Karin illa berörd på grund av oron över att inte få göra som hon vill i sitt eget hem. Att Karin har hemtjänst beror på sviterna efter en stroke. Enligt Ingrid Skeppstedt, ordförande i Flens kommuns socialnämnd är det inte förbjudet att ha husdjur hemma och att man borde kunna lösa problemet med att viss personal kan vara allergisk mot hund på annat sätt än att som i detta fall förbjuda "vårdtagaren" att ha hund.
Att få ha hunden kvar är ju enligt ett flertal forskningsrapporter något oerhört viktigt för äldre bland annat i en forskningsrapport om forskning som genomförts vid psykologiska fakulteten på Warwicks Universitet, i England av June McNicholas och Glyn M. Collis.
Deras forskning påvisade att djur är bland de viktigaste relationerna i livets slut och att sällskapsdjur betydde väldigt mycket för äldre människor.
En klar majoritet av de äldre nämnde ett djur som svar på frågan vilka tio individer som betyder mest för dem. Personerna som deltog i forskningen fick nämna de tio relationer som var allra viktigast för dem. Som svar på frågan nämnde 98 procent av de äldre ett sällskapsdjur. Forskningen belyste också vilken roll djuret spelade för sin ägare. De äldre uppgav att djuren hade flera positiva roller för dem; 45 procent ser djur som ett sätt att lindra känslan av ensamhet och 45 procent av de äldre uppgav att djuret gav dem känsla av pålitligt vänskapsförhållande. Av de vuxna uppgavs att djur är en möjlighet till omvårdnad. Den känslan delades 65 procent av de äldre. Det var främst katter och hundar som nämndes som den viktigaste relationen, men arterna fyller olika behov hos sina ägare. Hundägarna uppgav att hundarna främst gav dem möjlighet till omvårdnad, medan kattägarna uppgav att katterna främst gav dem stärkt självkänsla. – Forskningsresultatet är ett av många exempel som visar att sällskapsdjuren har mycket stor betydelse för människors livskvalitet och psykiska hälsa. 57 personer deltog i undersökningen och samtliga var djurägare.
Att som Flens kommun mot detta faktum, förbjuda "hemtjänsttagare" är inte bara inhumant utan talar emot all forskning på området, som påvisar hundens betydelse för äldre människor. Det finns även forskning som påvisar att människor med hundar mer sällan går till läkare än de som inte har hund, vilket sammantaget ger en besparing för såväl den enskilde individen som samhället.
Naturligtvis har det inte gått att nå de ansvariga för beslutet, dvs Områdeschef Margareta Andersson och Eila Blom då dessa var på tjänsteärende. Dock har jag naturligtvis tillskrivit dem angående detta och hoppas kunna redogöra för deras svar här så fort jag fått dem. För de som känner sig hugade kan jag nämna att deras mailadresser är margareta.andersson@flen.se samt eila.blom@flen.se och jag tror inte det skulle skada med fler mail från oss läsare.
I nästa artikel försöker avdelningschefen för Flens kommuns äldre- och handikappomsorg Eva-Lotta Lindskog sig på ett försök att släta över det hela med att det skulle vara en "kommunikation som gått snett". Och nog kan man hålla med om att det måste vara ett otroligt fel i den interna kommunikationen om dess avdelningsansvariga och dess områdesansvariga inte vet vilka regler som gäller och vad kommunens egna ordförande i socialnämnden anser om hundförbudet.
Vad det handlar om i detta fall är högsta graden av överförmynderi.
Självklart vill jag även använda lördagens blogg till det jag hade tänkt och uppmanar därför mina läsare att, om de ser en intressant artikel i likhet med de ovan, eller har annat de vill delge som har med hundar inom vården skickar det till mig på blogg@erbe.se.
Tyvärr sprack mina intentioner om detta då jag i tidningen Folket lästte två artiklar "Karin får inte ha hund eller röka i sitt hem" den 29/10 samt "Hemtjänsten ville inte rasta hundarna" den 1/11.
Artikeln handlar om en pensionär på 78 år som har en liten hund på 10 år. Hon går själv ut med hunden, så det är ingenting som hemtjänstpersonalen överhuvudtaget behöver bekymra sig om. Dessutom är Karins hund lite rädd för dammsugaren varför alltid går ut med en promenad med sin hund då hemtjänstpersonalen kommer. Av naturliga skäl blir Karin illa berörd på grund av oron över att inte få göra som hon vill i sitt eget hem. Att Karin har hemtjänst beror på sviterna efter en stroke. Enligt Ingrid Skeppstedt, ordförande i Flens kommuns socialnämnd är det inte förbjudet att ha husdjur hemma och att man borde kunna lösa problemet med att viss personal kan vara allergisk mot hund på annat sätt än att som i detta fall förbjuda "vårdtagaren" att ha hund.
Att få ha hunden kvar är ju enligt ett flertal forskningsrapporter något oerhört viktigt för äldre bland annat i en forskningsrapport om forskning som genomförts vid psykologiska fakulteten på Warwicks Universitet, i England av June McNicholas och Glyn M. Collis.
Deras forskning påvisade att djur är bland de viktigaste relationerna i livets slut och att sällskapsdjur betydde väldigt mycket för äldre människor.
En klar majoritet av de äldre nämnde ett djur som svar på frågan vilka tio individer som betyder mest för dem. Personerna som deltog i forskningen fick nämna de tio relationer som var allra viktigast för dem. Som svar på frågan nämnde 98 procent av de äldre ett sällskapsdjur. Forskningen belyste också vilken roll djuret spelade för sin ägare. De äldre uppgav att djuren hade flera positiva roller för dem; 45 procent ser djur som ett sätt att lindra känslan av ensamhet och 45 procent av de äldre uppgav att djuret gav dem känsla av pålitligt vänskapsförhållande. Av de vuxna uppgavs att djur är en möjlighet till omvårdnad. Den känslan delades 65 procent av de äldre. Det var främst katter och hundar som nämndes som den viktigaste relationen, men arterna fyller olika behov hos sina ägare. Hundägarna uppgav att hundarna främst gav dem möjlighet till omvårdnad, medan kattägarna uppgav att katterna främst gav dem stärkt självkänsla. – Forskningsresultatet är ett av många exempel som visar att sällskapsdjuren har mycket stor betydelse för människors livskvalitet och psykiska hälsa. 57 personer deltog i undersökningen och samtliga var djurägare.
Att som Flens kommun mot detta faktum, förbjuda "hemtjänsttagare" är inte bara inhumant utan talar emot all forskning på området, som påvisar hundens betydelse för äldre människor. Det finns även forskning som påvisar att människor med hundar mer sällan går till läkare än de som inte har hund, vilket sammantaget ger en besparing för såväl den enskilde individen som samhället.
Naturligtvis har det inte gått att nå de ansvariga för beslutet, dvs Områdeschef Margareta Andersson och Eila Blom då dessa var på tjänsteärende. Dock har jag naturligtvis tillskrivit dem angående detta och hoppas kunna redogöra för deras svar här så fort jag fått dem. För de som känner sig hugade kan jag nämna att deras mailadresser är margareta.andersson@flen.se samt eila.blom@flen.se och jag tror inte det skulle skada med fler mail från oss läsare.
I nästa artikel försöker avdelningschefen för Flens kommuns äldre- och handikappomsorg Eva-Lotta Lindskog sig på ett försök att släta över det hela med att det skulle vara en "kommunikation som gått snett". Och nog kan man hålla med om att det måste vara ett otroligt fel i den interna kommunikationen om dess avdelningsansvariga och dess områdesansvariga inte vet vilka regler som gäller och vad kommunens egna ordförande i socialnämnden anser om hundförbudet.
Vad det handlar om i detta fall är högsta graden av överförmynderi.
Självklart vill jag även använda lördagens blogg till det jag hade tänkt och uppmanar därför mina läsare att, om de ser en intressant artikel i likhet med de ovan, eller har annat de vill delge som har med hundar inom vården skickar det till mig på blogg@erbe.se.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: