eRBe-bloggen

Nu har vi på Erbe Hundblogg skickat luntan med namninsamlingen till såväl partiernas kansli, gruppledarna i riksdagen, ansvarig minister samt alla riksdagsledamöter ytterligare en gång, då vi inte har fått någon som helst reaktion på namninsamlingen som vi skickade in i början av året.

Vi har tidigare sagt att vi naturligtvis kommer att följa opp namninsamlingen och vi kommer att fortsätta "bombardera" riksdagsledamöterna med våra frågor fram tills dess att vi har fått några svar från var partierna står i frågan om att jämställa service- och signalhunden med ledarhunden.

Under de senaste årtiondena har betydande ansträngningar gjorts på handikappområdet runt om i Sverige. Sverige har haft en världsledande roll i arbetet med att förbättra villkoren för personer med funktionshinder men vi är numera passerade av andra länder när det gäller exempelvis användande av hundar inom vården, eller som servicehund, signalhund och assistanshund.
Generellt sett så har personer med funktionshinder sämre levnadsvillkor än andra. Detta gäller såväl i Sverige som i andra länder, men med hjälp av en assistanshund skulle möjligheten för personer med funktionshinder få en ökad rörlighet och möjlighet att delta i olika kulturella evenemang etc etc.
Ett väl utarbetat handikappolitiskt program från våra olika riksdagspartier skulle dels bidra till att skapa bättre möjligheter till delaktighet och jämlikhet för alla personer med någon form av funktionshinder, samtidigt skulle det sända en klar och tydlig signal till kommuner och landsting om att partierna anser att alla människor är lika värda och har rätt till ändamålsenliga hjälpmedel utifrån sin situation snarare än rätt till tillgång till tillgängliga hjälpmedel.

Riksdagen antog den 31 maj år 2000 propositionen ”Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken”. Beslutet innebar ett principiellt viktigt steg för den svenska handikappolitiken. Målet är ett samhälle som gör det möjligt för alla personer med funktionshinder att bli fullt delaktiga i samhällslivet. Handikapperspektivet ska genomsyra alla samhällssektorer och diskriminering av personer med funktionshinder ska bekämpas. Trots detta så diskrimineras rörelsehindrade som behöver hjälp av en servicehund eller de döva som behöver en signalhund, då de till skillnad från den blinde som får sin ledarhund betald av staten, själv måste bekosta såväl hund som utbildning. Här hade vi på Erbe Hundblogg haft en förhoppning om att besluten ang. bidrag till service- och signalhundar skulle ha detta beslut i åtanke.

FN:s standardregler, som antogs av generalförsamlingen 1993, är ett internationellt instrument för att ge personer med funktionsnedsättning full delaktighet och jämlikhet i samhället. Deklarationen är inte juridiskt bindande för medlemsstaterna. Regelverket är rekommendationer men om de följs av många kan regelverket på sikt bli internationell praxis. Genom att anta regelverket har medlemsstaten dock ett moraliskt och politiskt ansvar att genomföra dess innehåll.

Sveriges riksdag och regering har ställt sig bakom reglerna och Sverige har ett särskilt ansvar för att regelverkets syften efterlevs eftersom man varit mycket pådrivande för att få igenom reglerna i FN.

Reglerna innehåller tydliga ståndpunkter vad gäller rättigheter, möjligheter och ansvar. Regelverket ger konkreta förslag till hur ett land kan undanröja hinder för människor med funktionsnedsättning.

Syftet med reglerna är att säkerställa att personer med funktionsnedsättning har samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare i samhället. I samhället finns hinder som gör det omöjligt för människor med funktionsnedsättning att utöva sina rättigheter och friheter och försvårar för dem att delta fullt ut i samhällets aktiviteter. Genom regelverket skall medlemsländerna bekräfta sitt ansvar att undanröja sådana hinder.
 

Regel 1  Ökad medvetenhet
"Staterna bör aktivt öka medvetenheten i samhället om människor med funktionsnedsättning, om deras rättigheter, behov och möjligheter och om vad de kan bidra med".

Regel 2  Medicinsk vård och behandling
"Medlemsländerna ansvarar för att effektiv medicinsk vård och behandling finns tillgänglig för människor med funktionsnedsättning.".

Regel 3  Rehabilitering
"Staterna bör se till att rehabilitering erbjuds för människor med funktionsnedsättning, för att kunna uppnå och bibehålla största möjliga självständighet och funktionsförmåga".

Regel 4  Stöd och service
"Staterna bör garantera utvecklingen av och tillgången till stöd och service, inbegripet sådana hjälpmedel som bidrar till att personer med funktionsnedsättning kan bli oberoende i det dagliga livet och utöva sina rättigheter".

Regel 5  Tillgänglighet
"Staterna bör inse tillgänglighetens betydelse på alla områden i utvecklingen mot full delaktighet. Oavsett vilka eller hur stora funktionshinder människor har skall staten införa handlingsprogram som gör den fysiska miljön tillgänglig för dem och se till att de får tillgång till information och möjlighet till kommunikation".

Regel 6  Utbildning
"Staterna bör erkänna principen om lika möjligheter till utbildning på grundskole-, gymnasie- och högskolenivå för barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsätt-ning. De bör se till att sådan utbildning är en integrerad del av den ordinarie utbildningen".

Regel 7  Arbete
"Staterna bör erkänna principen att förutsättningar skapas för människor med funktionsnedsättning så att de skall kunna utnyttja sina mänskliga rättigheter, särskilt rätten till arbete. Såväl på landsbygden som i städerna måste de ha lika möjligheter till produktivt och inkomstbringande arbete".

Regel 8  Ekonomisk och social trygghet
"Staterna är ansvariga för att människor med funktionsnedsättning har social trygghet och tillräckliga inkomster".

Regel 9  Familjeliv och personlig integritet
"Staterna bör främja möjligheten för människor med funktionshinder att leva familjeliv. De bör främja deras rätt till personlig integritet och se till att lagar inte diskriminerar människor med funktionsnedsättning när det gäller sexuella relationer, äktenskap och föräldraskap".

Regel 10  Kultur
"Staterna skall se till att människor med funktionsnedsättning kan delta i kulturlivet på lika villkor".

Regel 11  Rekreation och idrott
"Staterna skall vidta åtgärder för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning samma möjligheter till rekreation och idrott som andra".

Regel 12  Religion
"Staterna skall uppmuntra åtgärder som syftar till att skapa jämlika möjligheter för människor med funktionsnedsättning att utöva sin religion".

Regel 13  Kunskap och forskning
"Staterna tar det yttersta ansvaret för att kunskap om levnadsvillkoren för människor med funktionsnedsättning samlas in och sprids och också för att stöd ges till forskning på alla områden, inklusive det som är till hinder i deras liv".

Regel 14  Policy och planering
"Staterna skall se till att handikappaspekterna beaktas i alla policysammanhang och i planering på riksnivå".

Regel 15  Lagstiftning
"Staterna har ansvaret för att det skapas en rättslig grund för åtgärder som leder till delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsnedsättning".

Regel 16  Ekonomisk politik
"Staterna har det ekonomiska ansvaret för nationella handlingsprogram och åtgärder som skall tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet.

Regel 17  Samordning
"Staterna är ansvariga för att nationella samordningskommittéer eller liknande organ inrättas, som säkerställer att handikappfrågor samordnas".

Regel 18  Handikapporganisationer
"Staterna bör erkänna handikapporganisationernas rätt att representera människor med funktionsnedsättning på riks- regional- och lokal nivå. Staterna bör också erkänna handikapporganisationernas rådgivande roll när det gäller att fatta beslut i handikappfrågor.

Regel 19  Personalutbildning
"Staterna är ansvariga för att det på alla nivåer finns lämplig utbildning för all personal som deltar i planeringen och genomförandet av program och service för människor med funktionsnedsättning".

Regel 20  Nationell granskning och utvärdering
"Staterna är ansvariga för fortlöpande granskning och utvärdering av nationella program och tjänster för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet".

Regel 21  Tekniskt och ekonomiskt samarbete
"Stater, både industri- och utvecklingsländer, har ett ansvar för att tillsammans förbättra levnadsförhållandena för personer med funktionsnedsättning i utvecklingsländerna".

Regel 22 Internationellt samarbete
"Staterna skall delta aktivt i internationellt samarbete när det gäller åtgärder för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet".