Utanförskapet börjar redan i sandlådan
Enligt en undersökning som RBU - Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar har gjort visade det sig att rörelsehindrade barn bara hade tillgång till en procent av alla lekplatser i kummunerna runt om i landet, vilket medför att åtta av tio familjer med rörelsehindrade barn undeviker att gå till lekplatser. Detta innebär alltså att utanförskapet börjar redan i sandlådan.
Här anser vi att kommunerna har ett otroligt stort ansvar att se till dels att deras lekplatser är handikappvänliga för att på så sätt underlätta för rörelsehindrade att inte behöva känna utanförskap i samhället. Lika illa är det att kommunerna även försvårar för de barn och ungdomar som tack vare att de har en assistanshund och som med assistans från hunden skulle kunna besöka de kommunala lekplatserna inte kan göra det i alla fall, då de flesta kommuner i sina allmänna lokala ordningsstadgor säger att hundar ej får vistas på lekplatser och i dessa endast gett undantag för polishundar i tjänst samt för ledarhundar. Således förenklar kommunerna för blinda barn och ungdomar att kunna vara i de kommunala lekplatserna, medan de flesta kommuner inte har gjort något undantag för service- och signalhundar.
Kommunen har ett ansvar mot alla sina medborgare och har inte rätt att gynna en viss grupp varför vi uppmanar alla sveriges kommuner att snarast se över sina ordningsstadgor så att de även undantar service- och signalhundar från den allmänna lokala ordningsstadgan vad gäller hundar.
Samtidigt skulle detta naturligtvis underlättas av att våra politiker på riksdagsplanet hade lite mer kunskap och förståelse för service- och signalhundarnas oerhörda nytta för samhället och därmed började ge alla assistanshundar samma möjlighet till bidrag och inte som idag endast ge bidrag för ledarhundar.
Det handlar inte bara om rättvisa, det handlar helt enkelt om de rörelsehindrades situation i samhället, något vi självklart gemensamt borde ta ett ansvar för. Att känna utanförskap redan från sandlådan och sedan dessutom bli totalt negligerad först av sina kommunala politiker och sedan sina landstingspolitiker för att till slut få veta av staten att "Nä vi har inga resurser att ge bidrag" är otroligt förödande för den enskilde individen, samtidigt som samhället förlorar mer pengar på vårdkostnader med mera per år än vad servicehunden kostar i utbildning.
Med ett assistanshundsbidrag till den rörelsehindrade skulle samhället göra otroligt stora socioekonomiska vinster - det är synd inte våra politiker fått upp ögonen för detta, men vi på eRBe hundblogg kommer fortsätta fram till valet att fråga våra politiker om deras inställning till lika bidrag, vi vill att de visar på vad de anser att det är för skillnad på olika handikapp och varför det ena ger bidrag men inte det andra.
Vi uppmanar våra läsare att stöta på sina politiker och lobba så mycket de bara kan.
Här anser vi att kommunerna har ett otroligt stort ansvar att se till dels att deras lekplatser är handikappvänliga för att på så sätt underlätta för rörelsehindrade att inte behöva känna utanförskap i samhället. Lika illa är det att kommunerna även försvårar för de barn och ungdomar som tack vare att de har en assistanshund och som med assistans från hunden skulle kunna besöka de kommunala lekplatserna inte kan göra det i alla fall, då de flesta kommuner i sina allmänna lokala ordningsstadgor säger att hundar ej får vistas på lekplatser och i dessa endast gett undantag för polishundar i tjänst samt för ledarhundar. Således förenklar kommunerna för blinda barn och ungdomar att kunna vara i de kommunala lekplatserna, medan de flesta kommuner inte har gjort något undantag för service- och signalhundar.
Kommunen har ett ansvar mot alla sina medborgare och har inte rätt att gynna en viss grupp varför vi uppmanar alla sveriges kommuner att snarast se över sina ordningsstadgor så att de även undantar service- och signalhundar från den allmänna lokala ordningsstadgan vad gäller hundar.
Samtidigt skulle detta naturligtvis underlättas av att våra politiker på riksdagsplanet hade lite mer kunskap och förståelse för service- och signalhundarnas oerhörda nytta för samhället och därmed började ge alla assistanshundar samma möjlighet till bidrag och inte som idag endast ge bidrag för ledarhundar.
Det handlar inte bara om rättvisa, det handlar helt enkelt om de rörelsehindrades situation i samhället, något vi självklart gemensamt borde ta ett ansvar för. Att känna utanförskap redan från sandlådan och sedan dessutom bli totalt negligerad först av sina kommunala politiker och sedan sina landstingspolitiker för att till slut få veta av staten att "Nä vi har inga resurser att ge bidrag" är otroligt förödande för den enskilde individen, samtidigt som samhället förlorar mer pengar på vårdkostnader med mera per år än vad servicehunden kostar i utbildning.
Med ett assistanshundsbidrag till den rörelsehindrade skulle samhället göra otroligt stora socioekonomiska vinster - det är synd inte våra politiker fått upp ögonen för detta, men vi på eRBe hundblogg kommer fortsätta fram till valet att fråga våra politiker om deras inställning till lika bidrag, vi vill att de visar på vad de anser att det är för skillnad på olika handikapp och varför det ena ger bidrag men inte det andra.
Vi uppmanar våra läsare att stöta på sina politiker och lobba så mycket de bara kan.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: