Inte ett ord från Socialminister Hägglund
Svaret från Socialminister Göran Hägglund lyser fortfarande med sin frånvaro tyvärr, varför vi inte ännu vet hur han ställer sig till att jämställa de statliga bidrag som staten ger till Ledarhundar att gälla alla assistanshundar, Självklart hoppas vi att nu när det gått snart en månad sedan vi skickade frågan första gången och därefter skickat den varje fredag, sanrt ska kunna redovisa hans svar här.
Även om Göran Hägglund i första hand är Kristdemokrat så ingår han trots allt i vår nya nymoderata regering som säger sig vilja utjämna orättvisor och slå vakt om de svagaste. Verbalt låter det hyggligt, men till konkreta besked tycks vägen vara lång. Därför vore det ju trevligt om den nya moderatledda regeringen, om än av en kristdemokrat på något område kom med praktisk handling istället för tomt prat.
Det vi hittills sett handlar mer om att ge till dem som redan har på bekostnad av dem som redan har det svårt. En i längden omöjlig politik i ett samhälle som i grunden byggts på solidaritet, om än med både toppar och bottnar. Den nya fattigdomen är en realitet. Nästan dagligen påminns vi om de svårigheter som många människor har. Nyfattigdomen kan definieras på olika sätt. Frågan är med vad och vilka vi vill jämföra oss.
Självfallet är Sverige ett rikt land där de allra flesta har det bra, men det finns familjer som har det svårare än andra. Frågan är om den nya borgerliga regeringen över huvud taget ser dem. Verkligheten talar också sitt tydliga språk när det gäller trygghet och solidaritet. Alltför många tvingas leva på marginalen. Att då utöver detta vara rörelsehindrad gör inte att ekonomin oftast tillhör de bäst ställdas, och att då dessutom själv behöva bekosta ett hjälpmedel som kostar runt 30-50000, men som sparar staten runt 30000år är helt enkelt inte rimligt.
Omkring 400000 LO-medlemmar har inte råd att åka någonstans på sin semester. Samtidigt har vi fått en regering som ska försämra a-kassan, sjukersättningen och förtidspensioner, just sjukersättningen och förtidspensionen är de pengar dessa måste ta av för att själva bekosta utbildningen av sin service-, signal- eller diabeteshund, DET är snudd på skamligt i ett land som Sverige år 2006.
Sverige är ett rikt land. En aktivare fördelningspolitik är ingen omöjlighet om vilja finns.