Markaryd ett gott föredöme för andra kommuner
Efter att ha läst om hunden Titzi i kommunalarbetaren var jag tvungen att hitta mer om denna hund och hittade följande på Markaryd kommuns hemsida:
Socialpsykiatrin i Markaryd erbjuder anställning
Tjänstgöringsgrad: Upp till 100 % - bör finnas tillgänglig 24 timmar/dygn 365 dagar/år.
Du ska ha stor flexibilitet och bra bemötande.
Du ska kunna ge kroppslig ömhet lika väl som vara avståndstagande.
Du ska kunna växla och fungera väl inom både boende, dagverksamhet och boendestöd samt att kunna samarbeta lika tjänstvilligt med olika personaler.
Det är en självklarhet för dig att ge utan att kräva något tillbaka.
Lön: 0 kronor
Välkommen med din ansökan.
Vem söker en tjänst med ovanstående kriterier???
Titzi var den enda sökande - och Titzi fick tjänsten. Hon hade dock ingen utbildning men det löstes med en intensivkurs på två veckor. En kurs som riktande in sig på bemötande och vad man förr kallade ordning och uppförande.
Så började hon sin anställning och vi fick en ny medarbetare. Titzi – en Australian Shepherd.
Titzi var endast tre månader ung när hon började. Tanken var att våra brukare skulle få vänja sig vid en valp och att Titzi redan från början skulle vänjas vid rutiner, regler mm
I skrivande stund har Titzi arbetat hos oss i nio månader och provanställningen har fallit väl ut.
Titzi gör stora insatser varje arbetspass. Genom att bara finnas till betyder hon mycket för många. Hon ger utan att kräva tillbaka. Hon bryter tankar och isolering, hon får brukare att släppa fram instängda känslor, hon ger sysselsättning, glädje och situationer som leder till skratt mm mm.
Dessutom är Titzi en frisk fläkt och stor tillgång i vårt arbetslag.
Förutom dessa dagliga insatser betyder hon lite extra för vissa brukare i vissa situationer. Jag har valt att berätta om några situationer.
En av våra brukare var mycket deprimerad på grund av en svår händelse i hennes liv och hon hade inte varit glad på två månader. Då träffade hon Titzi. Vi gick en promenad och senare vid fikat var brukaren glad, pratsam utan att få ångest och berättade om minnen om en hund som de hade haft tidigare. Det var varken jag eller någon annan person som tryckte på den knappen – det var Titzi.
En av våra brukare var mycket svårmotiverad till daglig verksamhet och var mycket bestämd över att inte gå dit. På frågan om hon skulle kunna tänka sig att gå dit om hon fick ha Titzi med sig sken hon upp som en sol och lovade att försöka. Numera går brukaren och Titzi till den dagliga verksamheten själva en gång i veckan.
En av våra brukare var vid ett tillfälle mycket arg och upprörd. Titzi gick fram till henne men brukaren ignorerar henne. Men Titzi ger sig inte. Hon buffar på brukarens arm så envist att hon till slut börjar klappa Titzi varpå Titzi lägger frambenen i brukarens knä och huvudet på hennes axel. Brukaren brister ut i ett leende och säger: ”Titta Pia, detta är äkta kärlek”
Detta är bara tre exempel på många av Titzis insatser.
Jag har alltid varit övertygad om att djur i vården är positivt och jag valde det som mitt specialområde när vi i arbetslaget fick i uppdrag att inrikta oss på något speciellt område.
Förutom mitt jobb i psykiatrin är jag hunduppfödare, Instruktör i Svenska Brukshundklubben, jag har jobbat med problemhundar och jag har 28 års erfarenhet av hundar.
När det var bestämt att Titzi skulle få komma till oss från Drovers Kennel i Finland föddes min idé om terapeuthund. Jag la fram förslaget för min chef och fick uppbackning till 100 %. Även mina medarbetare var positiva till förslaget och de har bidragit starkt till att Titzi har gjort så stor succé i vårt arbete.
Titzi följer som regel mitt schema men det är inte alltid som vi jobbar ihop eller har samma tider.
Det är inte lätt för oss människor att vänja oss vid förändringar – och ännu svårare är det i regel för människor med psykiska begränsningar.
Jag hade räknat med en lång introduktion och några bakslag men med facit i hand är bara att konstatera att reaktionerna var positiva redan från början och så har det fortsatt.
En av våra brukare är rädd för hundar och det var ett av mina bekymmer i början. Titzi ska ju vara en tillgång – inte tvärtom. Idag är brukaren trygg med Titzi. Titzi fick tidigt lära sig att aldrig ens gå fram till denna brukare och det vet han om. Han litar på att hon inte kommer. Han brukar säga att han är rädd för hundar men inte för Titzi. Någon gång har han t.o.m. uttryckt att Titzi gör positiv nytta för oss.
Titzi har för övrigt en fantastisk förmåga att känna av olika sinnesstämningar och bemöta därefter. Behöver någon tröst eller sällskap ger hon det, behöver någon vara ifred går hon inte dit.
Häromdagen satt en av våra brukare och klappade Titzi. Han tittade upp på mig och sa: ”Det var en bra idé det här med Titzi, Pia”
De orden går rakt in i hjärtat och är ett starkt bevis på att Titzi betyder mycket för vår kategori av människor.
Pia Augustsson
Skötare – socialpsykiatrin Markaryd.
Titzi
Terapeuthund – socialpsykiatrin Markaryd
----------------------------------------------------------------
Det här är något vi på eRBE hundblogg hoppas ska bli betydligt vanligare i framtiden. Även i morse på TV visades hundar som användes inom vården av missbrukare med mycket gott resultat. Tänk om vi kunde få se mer av detta. Att våra politiker "vågar" tänka utanför gängse gränser och se den ekonomiska och sociala vinsten i att använda hundar inom vården.
Nu väntar vi på socialministerns svar
Vår fråga löd:
Service- och signalhundar fyller en oerhört viktig funktion för personer med olika funktionshinder. Genom sin servicehund kan en rörelsehindrad person leva ett tryggare vardagsliv. Utöver att hunden kan plocka upp saker från golvet, öppna och stänga dörrar mm kan hunden larma och hämta hjälp om något händer ägaren. En signalhund är sin döva eller hörselskadade ägares "öron" genom att hunden markerar ljud av olika slag.
Utbildningen av dessa hundar genomförs idag utan något som helst ekonomiskt stöd från samhällets sida. Genom gåvor, medlemsavgifter och sponsorer finansieras verksamheten. Att utbilda en hund kostar 20 000 - 50 000 kronor. Det är naturligtvis inte fel med egenfinansiering till någon del, men det är en ganska stor orättvisa i att staten ger finansieringsbidrag med flera miljoner per år till ledarhundar för synskadade och inget alls till andra typer av assistanshundar.
Hund satte skräck i hotell!
Citat:
Hund satte skräck i hotell
SÖDERTÄLJE. När det asylsökande ryska paret lämnade hotellet glömde de en viktig sak – sin mindre, skrynkliga och aggressiva hund. Djuret satte under tisdagseftermiddagen skräck i Scandic hotell i Södertälje. Till sist tvingades polisen rycka ut för att få ut jycken.
Innan paret lämnade sina nycklar och försvann under tisdagen gick man till hotellreceptionen och frågade om någon ville ha hunden.
- Den hade munkorg, var liten, skrynklig och aggressiv. Personalen tackade såklart nej men när man skulle städa rummet upptäckte man att paret ändå lämnat kvar hunden, säger hotelldirektör Per-Erik Tuomi till LT.
Under hela dagen vågade ingen gå in i hotellrummet av rädsla för att bli biten.
Till sist tvingades man ringa Södertäljepolisen som åkte ut för att få ut det aggressiva djuret från hotellet.
- Vi försökte ringa Migrationsverket som betalat för paret men de var inte intresserade av att ta hand om problemet. Vår förhoppning är nu att man betalar för den extra tid som hunden varit hos oss, säger Per Erik Tuomi.
Slut citat
Det är just en sådan här underbar tidningsartikel om aggressiva hundar som gör att man då och då baxnar och funderar litegrand över hur journalister fungerar :-). I artkilen nämns att hotellpersonalen inte vågade gå in i rummet av rädsla för att bli biten, samtidigt står det i artikeln att hunden hade munkorg, och jag har sällan sett en hund som klarar av att bilta en människa då den har munkorg!
Så det här var nog bara ett sätt för journalisten att göra sin artikel lite "starkare" och därmed mer intressant i läsarnas ögon.
Nya regeringen
Att i denna turbulenta tid försöka göra sig hörd i maktens korridorer med namnlistor och annan information om service- och signalhundar är lite som att prata inför döva öron, varför vi från eRBe hundblogg legat lågt under senaste veckans kontakter med riksdagsmännen. Nu börjar det dock lugna ner sig lite och det är dags att ta tag i frågan igen.
Därför kommer vi under onsdagen att tillsända den nya socialministern en kopia på den namnlista som tillsändes hans föregångare. Likväl kommer listan att tillsändas samtliga partiers nya gruppledare. Vi kommer även att skicka mail till samtliga riksdagsledamöter för att dels få veta deras syn på problematiken gällande statusen för service- och signalhundar, dels om de anser det vara jämlikt att staten betalar bidrag till ledarhundsverksamheten men inte service- och signalhundsverksamheten.
Vi kommer självklart att i största möjliga mån och i mån av tid att redogöra för de svar vi får här. Tyvärr är det så att de nya riksdagsmännen har en hel del att sätta sig in i varför det sällan är särskilt kreativt eller smart att skicka så mycket information till dem under deras första månader, men vi kommer trots detta skicka en hel del frågor gällande detta tillsammans med information om den nytta dessa hundar gör.
Självklart kommer vi vara tvungna att följa upp detta senare under våren efter c:a ett halvår, men då har de i alla fall oftast i bakhuvudet att de har sett informationen tidigare.
Vår förhoppning på eRBe hundblogg är att vi inte är ensamma om att skicka material och synpunkter i denna fråga till våra riksdagsmän utan att det är många som gör det. Det allra bästa vore nästan om verenda service- och signalhundsförare skickade mail till riksdagsledamöterna för att berätta för dem hur deras vardag har förändrats tack vare sin hunds utbildning till service- eller signalhund.
Socialministern Göran Hägglund har under valrörelsen flera gånger nämnt att folk själva måste få en större möjlighet att påverka sin situation, och att personen själv är den som har bäst kunskap i vilket eller vilka hjälpmedel han eller hon har för att göra sin vardag bättre, och att detta skulle vara en ledstjärna i hur de ville arbeta om de fick makten.
Nu har de fått makten och nu vill de till att Göran Hägglund går från ord till handling!!
Djurskyddsmyndigheten under borgerlig regering
Vi på eRBe hundblogg är inte särskilt insatta i hur myndigheten har skött sitt arbete under de snart två år som myndigheten har funnits, och det har säkert kommit ett och annan förslag från myndigheten som vi sett som lite väl underliga och kanske inte så väl genomtänkta, samtidigt som det faktiskt även har kommit en hel del förslag som varit till gagn för djuren.
Eftersom förbundet Djurens Rätt, som är en förening som arbetar för Djurskyddsmyndighetens kvarvarande, vilka självklart har en betydligt mycket bättre inblick i dess verksamhet än vad vi har, så har vi intagit ställningen att vi anser att myndigheten bör vara kvar, även om den kanske måste struktureras upp lite bättre.
Vad gäller Djurskyddsmyndigheten, så tror vi på eRBe hundblogg trots allt att med denna myndighet, i jämförelse med då frågorna låg på jordbruksverket, nu kommer fram betydligt bättre, och uppmärksammas på ett helt annat sätt än tidigare. Och att djurskyddsfrågor kommer upp och diskuteras och debatteras kan aldrig vara annat än till gangn för djuren. Därför stöder vi på eRBe hundblogg den namninsamling som påbörjats för att bevara Djurskyddsmyndigheten.
Vill även passa på att beklaga för läsarna att det i veckan inte blivit så mycket bloggande, men det beror helt enkelt på hög arbetsbelastning med att maila och påverka alla våra nya riksdagspolitiker i frågan om samma status för alla assistanshundar, vilket är vår stora hjärtefråga.
Vidare så var tom helgen alldeles full med arbete, även om den även innehöll ett välbehövligt inslag även av rekreation. Vad kan vara mer avkopplande än nån timme eller två i Kolmårdens varghägn och på nära håll få studera deras kroppspråk etc. Lite synd var att det denna gång var en lite konstlad "flock", då den bestod av fyra st. vargar, alla hanar i åldern 3-4 år. Dvs en i naturen totalt främmande flockbildning, då de om det varit en vild flock för länge sedan hade utvandrat, för att söka en partner, vilket i detta fall förhindras av höga staket. Dessutom var de djurvårdare som var med inne i hägnet inte särskilt kunniga eller informativa och svävade väldigt mycket på alla våra frågor. Och en hel del svar gick stick i stäv med de svar jag fått vid tidigare besök i varghägnet av zoolog Mats Amundin.
Så även om det var en upplevelse trots att det var tredje besöket i hägnet så var nog de två första besöken då flockarna trots allt bestod av en mer "naturlig" flock med alfahanne - alfahona och deras avkomma så var det ett trevligt avbrott i allt arbete.
Göran Hägglund ny socialminister
Tyvärr är det så att KD är bland de partier som varit mes kyliga till att genomföra en förändring av detta ojämlika bidragssystem, samti´digt som det under Almedalsveckan visade sig att Göran Hägglund är lite hundrädd. Det låter inte som någon vidare bra kombination.
Nu står hoppet till att de riksdagsmän och riksdagskvinnor från det borgerliga blocket, företrädesvis centeropartister och folkpartister som har försökt påverka med motioner och frågor till tidigare ministrar fortsätter detta arbete även inom sin egen regering. Är det någon gång de har en reell möjlighet att påverka de beslut som tas är ju nu när det är deras egna partier som sitter vid regeringsmakten.
Självklart kommer vi redan under nästa vecka skicka Göran Hägglund en kopia på den namninsamlig vi genomförde för att ge alla assistanshundar samma status i samhället. Ett arbete som vi kommer fortsätta med oavsett hur lång tid det tar och vilka partier det är som finns representerade i regeringen.
Vi kommer självklart sända kopior på namninsamlingen till samtliga partiledare samt deras gruppansvarige i riksdagen, då vi vet att det annars är ett vanligt sätt för dessa att "smita undan" problemen genom att påstå att de inte visste om problemet.
Här gjorde service- och signalhundsförbundet en stor insats genom att träffa de flesta partiledare under Almedalsveckan. Naturligtvis träffade de även andra riksdagspolitiker, som svarade att "Va, men så får de inte se ut, det måste ju ändras på", något som många av dem svarat oss på eRBe redan för såväl ett halvår som ett år sedan.
Så många gånger verkar det som om informationen bara går in i ena örat och ut genom det andra. För varje gång man påtalar problemet för dem så är det helt nytt, fast de svarat exakt samma sak ett halvår tidigare. Vad vi nu hoppas är att det har kommit in lite nya politiker i riksdagen också som är mer lyhörda även under gällande mandatperiod, varför vi självklart kommer att tillsända mail ang. detta till samtliga riksdagsledamöter.
Här hoppas vi att även ni läsare är med och påverkar genom att göra er röst hörd till era riksdagspolitiker, för vi när fortfarande en förhoppning om att man tillsammans kan bli såpass starka att man kan påverka.
Återigen kamphundar i ropet
I Göteborgsposten de senaste dagarna har det varit full fart på diskussionerna och istället för att återge dem här så hänvisar jag till följande artiklar:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=300166
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=300167
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=300278
Läs, förvånas, uttryck era åsikter!!!!!!
Vi på eRBe hundblogg är intresserade av vad ni anser om detta innan vi går vidare med att arbeta vare sig för eller emot. eRBe hundblogg är lyhörda och vill föra våra läsares åsikter vidare, men för att kunna göra det behöver vi ha dem :-)
Hjälp oss påverka din kommun!
I den undersökning som vi på eRBe hundblogg gjorde inför valet visade det sig att i stort sett bara var tredje svensk kommun har skrivit in undantag för service- och signalhundar i sina ordningsföreskrifter. Två kommuner har tyvärr inte besvarat varken våra mail eller våra telefonsamtal och vägrar att lämna ut sina allmänna lokala ordningsföreskrifter! Dessa kommuner är Ljusnarsbergs och Torsås kommuner.
Det är 98 kommuner som antingen inte har några allmänna lokala ordningsföreskrifter gällande hund, eller som har skrivit in undantag för service- och signalhundar från de regler som gäller för hundar i kommunen. 8 kommuner håller precis på att se över sina allmänna lokala ordningsföreskrifter, och naturligtvis hoppas vi att de beakttar våra förslag om undantag i detta arbete. Sedan har vi hela 182 kommuner som fortfarande inte har skrivit in några undantag för dessa assistanshundar. Lista över dessa kommuner hittar du på http://www.hundspecialisten.se/blogg/ordningsstadga/.
För att påverka dessa kommuner kan du skicka ett brev till din kommun där du begär att de ska se över sina allmänna lokala ordningsföreskrifter, där du ger ett förslag på vad det är du vill de ska ändra, samt argument varför de ska göra förändringen. Tillsammans med brevet kan det vara smart att bilägga någon allmän lokal ordningsföreskrift från någon kommun som har gjort liknande ändring och fört in undantag för service- och signalhund. Förslag på hur du kan skriva ges nedan i såväl PDF som DOC-format.
Brev till kommun (PDF)
Brev till kommun (DOC)
Ju fler människor som skriver till sina kommuner och begär ändring - ju större uppmärksammas problematiken hos de lokala politikerna. En sak man kan göra för att få ännu större tyngd för sina argument och för att få till en förändring är att man går ut och gör en lokal namninsamlig för på så sätt få fler namnunderskrifter som vill att detta ska förändras. Lokalt brukar dessa namninsamlingar nästan per automatik nå den lokala pressen, då den lokala pressen ofta läser kommunernas inkomna mail, och på sådant sätt kan man ge förslaget om förändring än mer tyngd.
Vår förhoppning är att vi under kommande år ska ha nått upp till åtminstone en fördubbling av kommuner som gett service- och signalhundar samma status som ledarhundar, dvs att åtminstone 2/3 av Sveriges kommuner skall ha skrivit in detta i sina allmänna lokala ordningsföreskrifter. Därefter är vårt mål att under denna mandatperiod ha fått alla kommuner att ha ändrat detta, eller åtminstone haft frågan uppe på dagordningen.
Detta är inget vi kan genomföra själva utan er hjälp. Därför när vi en förhoppning om att våra läsare anser att denna jämlikhetsfråga är lika viktig som den är för oss och därför hjälper oss med att skriva till sina respektive kommuner.
Tillsammans kan vi åstadkomma en förändring!!
Jag skäms som en hund
När jag läser de senaste dagarnas artiklar och insndare som finns under detta ärende blir jag trött. Så trött att jag bara orkade återge tre st. Som med allt annat i vårt samhälle hade detta inte behövt bli en stor fråga. Om alla lärde sig att ta hänsyn till varandra hade det löst sig själv. Jag har en stor hund som aldrig är lös i närhet av andra människor vilket jag tycker är en självklarhet men som får vara lös under kontroll. När hon, som har haft en svår start i livet, får koncentrera sig på sök mm utan koppel blir hon mycket lugnare och mer harmonisk i flera dagar. Mitt problem är däremot alla som inte lär sina barn att springa fram och slänga sig över hunden utan att först fråga ägaren om det går bra. Min hund är en omplaceringshund med mycket bakom sig och är lätt stressad speciellt i koppel där hon inte kan komma undan. Hon har idag inga problem att närma sig människor hon inte känner då hon lärt sig att känna sig trygg med mig. Men det går inte så bra när till och med en dagisgrupp som är ute och går bara springer fram för att klappa hunden utan att någon bryr sig om att fråga mig först. Nu är min hund snäll och i stället för att bita ställer hon sig mellan mina ben och ber om hjälp, dessutom har jag självklart tränat henne i barnsök, varför barn idag är en positiv upplevelse, men trots detta måste barn lära sig hur de ska göra, det ansvaret ligger inte på barnet eller hundägaren. Det ligger på föräldrarna!
Samtidigt skäms jag som en hund över att det finns hundägare som inte har bättre tillsyn och lydnad på sin hund.
Vad jag vill ha sagt är att ta hänsyn!!
Detta gäller hundägare så väl som icke hundägare som föräldrar till barn!
Det vore oerhört tråkigt för hundägare om vi skulle behöva gå samma väg som de gjort i Geneve och kräva munkorg på alla hundar då de besöker vissa parker, såväl stor som liten, samt att 12 raser som ALLTID ska ha munkorg i hela staden. Om inte detta föls kan man få böter på mellan 500:- och i värsta fall ända upp till 345000:- i böter.
-----------------------------------------------------------------------------------
Tidningen Ångermanland
måndag 2 okt kl. 13:18
Hund bet ihjäl två kaniner
En lösspringande hund bet ihjäl två kaniner i Utansjö sent på fredagskvällen.
Folk i området såg en okopplad hund som sprang runt på gårdarna. Strax efteråt hörde de djur som jämrade sig. En kaninbur var öppen och två kaniner var borta. De hittades senare i närheten – ihjälbitna.
Nu har det gjorts en polisanmälan och det gäller lagen om tillsyn av hundar och kattor.
---------------------------------------------------------------------------------------
Aftonbladet text-tv
Publicerad: 2006-10-02
Hund attackerade treåring
En treårig pojke attackerades på måndagseftermiddagen av en schäferhund som stod bunden utanför kommunhuset i Vara. Pojken blev biten över och i örat och fick åka till sjukhus för omplåstring, uppger TV 4 Skaraborg.
Ärendet polisanmäldes av kommunalrådet i Vara, Jan-Erik Wallin, som befann sig i närheten av platsen. Kvinnan som äger hunden misstänks för att ha brustit i tillsynen.
---------------------------------------------------------------------------------------
Helsingsborgs dagblad
01/10-2006 09:33
Det var tidigt på morgonen och Ann-Sofie Johnsson och hennes hund skulle springa en runda i Sibirenskogen. När de klev ur bilen rusade två okopplade hundar emot dem. En av de främmande hundarna angrep Ann-Sofies hund och bet honom i ryggen. Det slutade med veterinärbesök, en stelkrampsspruta och penicillin i tio dagar. — Låter man sin hund springa okopplad är man dum i huvudet och ska inte ha hund, säger hon.
På bara nio månader har polisen fått in tolv anmälningar om lösspringande hundar. I tio fall har hundarna bitit människor eller andra hundar. Men polisens siffror säger inte allt. — Man kan utgå ifrån att mörkertalet är ganska stort. Det är långt ifrån alla som polisanmäler den här typen av händelser, säger polisinspektör Hans Wittheim.
Många tycker att okopplade hundar blivit ett gissel. Ann-Sofie Johnsson är bara en som råkat ut för lösspringande hundar.
— När jag och min hund klev ur bilen på parkeringsplatsen i Sibirien den där morgonen såg jag två lösa hundar som sprang en bit bort. Där fanns även en man och en kvinna. När hundarna upptäckte min hund rusade de emot oss. — Hoppas hundarna är snälla, ropade jag till paret. Den ena hunden påminde om en labrador och när han kom fram nosade han på min. Den andra, en vinthund, eller något liknande, ställde sig bakom min hund. Plötsligt bet han till, rakt över ryggen, berättar hon. Ann-Sofies hund blödde och gnydde. — Ägaren till hunden som bet verkade helt frånvarande. Jag ville veta hans namn, men han stod bara och gapade. Han svarade inte ens på tilltal.
På omvägar har hon fått reda på vad ägaren till hunden heter. Angreppet är polisanmält. Polisen ska undersöka om hunden bitit någon tidigare. Skulle det vara så kan polisen utfärda en föreskrift om att hunden ska vara kopplad eller ha munkorg. En hundägare som bryter mot en sådan föreskrift kan dömas till böter.
Ann-Sofie Johnsson menar att den som äger en hund också måste ta ansvar för sitt djur.
— Kör man för fort eller backar på någon annans bil får man ta ansvar för det. Det måste vara likadant för hundägare. Det handlar bara om sunt förnuft, säger hon.
En annan hundägare, som vill vara anonym, råkade ut för en liknande händelse på en annan plats.
— Hunden som angrep var fullständigt vansinnig. Den bet och bet och höll på i flera minuter innan vi fick bort den, berättar han.
En pappa berättar om sin dotters utställningshund.
— De besökte en gård där det fanns en större blandrashund, som var kopplad i ett långt band. Den hade nästan ihjäl min dotters hund. Först bet den i ett av låren. Sedan rakt över nacken och skadade bland annat en muskel. Flickan hade förhoppningar om att hennes hund skulle bli champion i år. Nu kan den vara fördärvad för alltid på grund av att den andra
inte hade kontroll på sin hund, säger pappan.
--------------------------------------------------