Vad sysslar SKK med?
Ulf Uddman SKK försvarade bland annat de fyra hundar som visades i programmet och där ALLA veterinärer och veterinärstuderande sa att de var så kraftigt framavlade att de hade problem trots att det visade sig alla fyra hade blivit champions. Han försvarade detta med att:
"I målparagrafen i Svenska Kennelklubbens stadgar fastslås att organisationen ska främja avel av mentalt och fysiskt sunda, bruksmässigt, jakligt och exteriört fullgoda rasrena hundar."
Då måste man ju fråga sig på vilket sätt det främjar aveln att premiera dessa hundar? Visst är det fint skrivet som målparagraf, men en målparagraf som bara står på ett papper men som inte följs är trots allt en ganska så klen tröst för de stackars hundarna.
Vidare försvarade sig SKK med "det i de centrala utbildningarna av domare och uppfödare läggs stor vikt vid sundhet både vad gäller exteriörbedömning och i avelsarbetet. Detsamma gäller vid de domarkonferenser som arrangeras centralt eller av specialklubbarna och där domarna diskuterar uttolkningen av de rasstandarder som styr premieringen av hundar vid utställning. I samtliga rasstandarder påpekas att: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet."
Här visade ju Veterinärförbundet att just hundar med anatomiska defekter prisbelönades, vilket ju faktiskt gör att det måste innebära att det är dags för SKK att rensa ut bland sina domare som prisbelönar dessa hundar, samt naturligtvis se över sin domarutbildning. Men egentligen ligger problemet i att de domare som inte premierar dessa - blir utfrysta och inte får döma på nytt. Så det är en sak att utbilda en annan sak att följa de riktlinjer som SKK lagt fast istället för den praxis som råder inom SKK.
Ännu värre tycker vi att det vart då det diskuterades valparnas färg och där kennelägare avlivar fullt friska valpar pga att de har fel pälsfärg, vilket försvarades med: "Svenska Kennelklubben har inga rekommendationer vad gäller valpar som föds med avvikande färg. Om de ska säljas eller avvlivas är upp till varje enskild uppfödare att ta ställning till."
Det var ett riktigt skrämmande svar från SKK, och frågan är hur detta kan tolkas som sund hundavel? Självklart borde SKK ha rekommendationer för detta och de uppfödare som avlivar en fullt frisk hund borde omedelbart uteslutas ur SKK. Det hade varit ett sunt ställningstagande från SKK, och gjort att jag åtminstone funderat på att betala medlemsavgiften för 2007, något jag idag däremot är oerhört tveksam till.
Jag vill på intet sätt förringa allt positivt som SKK gör, men visst finns det en hel del som även skulle kunna göras betydligt bättre, och framförallt borde SKK inte bara uppmana utan även ha som ett krav att deras medlemmar följer de djurskyddslagar och regler som gäller, istället för att själva försöka vara en myndighetsutövare, ska de vara en stark hundorganisation som lobbar för hundens bästa i alla lägen!
För oss på eRBe hundblogg är det självklart att stödja kampanjen och namninsamlingen "mot osund hundavel" Gör det du också!
http://www.namninsamling.com/site/get.asp?Mot_Osund_Hundavel
Insider i kväll - Om avel
Många veterinärer får ta hand om hundar som tagit skada av för extrem avel, där målet varit att hundarna ska vinna priser för sitt utseende. Vissa Schäfrar måste opereras för dåliga knän och höfter eftersom många uppfödare vill att de ska ha sluttande ryggar.
40% av franska bulldoggvalpar måste födas med kejsarsnitt eftersom valparnas huvuden har blivit för stora och rasen Shar-pei får grava infektioner av hudveck. Det här är något jag som hundpsykolog reagerat på tidigare och försökt uppmärksamma med relativt klen framgång, varför jag gläds åt att även Veterinärförbundet nu har tröttnat och fått upp ögonen för denna problematik.
Jag har länge ansett atrt avelsuppfödningen länge har varit ganska dålig, självklart finns det såväl bra som dåliga uppfödare, men här ligger problemet snarare hos kennelklubbens avelskrav än hos uppfödarna, så det är inte en dag för sent som problemet uppmärksammas i TV.
Sedan får vi hoppas att Veterinärförbundet inte i och med detta är nöjda utan att de tillsammans med andra organisationer fortsätter påverka Svenska Kennelklubbens avelskrav, på ett sådant sätt att dessa ändras till fromma för hundarna.
Det kan ju inte vara meningen att hundarna, för att vi människor ska vinna fina priser på utställningar, ska behöva ta skada. Då kan man verkligen fråga sig om vi människor är hundens bästa vänner. Fram för en sundare hundavel!
På så sätt kan människans bästa vän hunden få en bästa vän i människan.
Eva Bodfält på Albano
Vill tipsa våra läsare om ett ypperligt tillfäle (åtminstone för er i närheten av sthlm) att gå på en föreläsning med Eva Bodfält på Albano:
VÄLKOMMEN TILL DJURSJUKHUSET ALBANOS FÖRELÄSNINGSKVÄLL MED EVA BODFÄLDT
Föredrag - Fyra vägar till en bra kommunikation
För dig som vill få nya infallsvinklar på hur man når en bra kommunikation med hunden. Vi tittar på kommunikationens tre grundpelare: följsamhet, lek, passivitet och miljöträning.
Datum: Onsdag den 11:e Oktober
Tid: 19:00 – 21:30
Plats: Aulan, Agria Djurförsäkring, Tegeluddsvägen 11, T-banestation Gärdet
Kostnad: 150 kr
Anmälan: Mejla in din anmälan till pia.fredriksson@djursjukhus-sthlm.se
Vänligen ange namn och telefonnummer. Anmälan är bindande.
Läs mer om Eva Bodfäldt på www.hundkonsulten.se
Är man hundägare och bor i Stockholm tycker vi på eRBe hundkonsult absolut att Ni ska ta er tid att åka iväg på detta föredrag. Kanske vi ses där för vi från eRBe hundblogg kommer med all sannolikhet att åka dit och lyssna om vi inte tog alltför mkt styk helgen innan i varghägnet på Kolmården :-)
Fler äldre bör ha hund!
Tyvärr är det nog så att en del människor avstår från att skaffa hund för att de är oroliga för hur det ska bli om det händer dem något, det här är något som är oerhört tråkigt och här har våra svenska kommuner ett stort ansvar att skaffa äldreboenden som det är tillåtet att ha hund på. Likväl måste hemtjänsten förändras på ett sådant sätt att äldre även har rätt att ha hund även om man har hemtjänst.
Kanske kan det vara så att vi med hjälp av de s.k hushållsnära tjänster som den borgerliga regeringen kommer att införa, få se fler äldre som därmed ges möjlighet att skaffa hund, och då de blir sjuka eller tillfälligt måste vistas på sjukhus för vård, har en möjlighet att nyttja denna skatterabatt. Vem som helst kan bli sjuk, skadad eller helt enkelt bara få tillfälligt ändrade förhållanden, vilket ju inte per automatik ska behöva innebära att man måste omplacera hunden.
Och om man mot förmodan skulle hamna i ett sådant läge så finns det finns flera föreningar som omplacerar hundar, som är noga med att välja rätt hem, där hunden passar in. Vill man inte skaffa en valp när man är lite äldre, så kan man ju kontakta en sådan förening och kanske ta emot en vuxen hund i sitt hem.
Som pensionär kan man ju också hjälpa till med att ta hand om andras hundar. Kanske vara extramatte/husse till någon liten hund som annars får ligga ensam hemma alldeles för mycket.
Att äldre som har hund håller sig friskare än hundlösa äldre är något som har visat sig i en mängd olika undersökningar, och att det har en socioekonomisk betydelse för samhället har också visat sig då äldre hundägare nyttjar vården betydligt mycket mindre än icke hundägare. Troligtvis beror detta på en mängd olika faktorer som det inte finns någon direkt forskning på, men en sägs vara att man bara av att klappa hunden utsöndrar "lyckohormoner" som samtidigt gör oss såväl lyckligare som friskare. En annan stor orsak tror jag personligen beror på att man som hundägare naturligtvis kommer ut mer i friska luften, promenerar mer osv.
Att nyttja hundens positiva egenskaper i vården är ett område där vi i Sverige ligger långt efter våra europeiska grannländer, som lärt sig nyttja hunden betydligt bättre i just sjukdomsförebyggande på vårdhem för äldre med mera.
Även här borde våra kommunala politiker ta lärdom av att nyttja hunden mer effektivt i vården och därmed spara pengar. Fram för ett friskare sundare liv även på ålderdomens höst. Vill du vara lycklig och frisk bör du fundera på om det inte är dags att skaffa dig en hund!
Politisk hemvist?
I min tidiga ungdom var jag engagerad i socialdemokraterna i Sollentuna kommun, där jag bland annat satt som studieorganisatör i ett av kommunens socialdemokratiska avdelningar, likväl som i kultur- och fritidsnämnden. Jag var även vid denna tidpunkt engagerad i Unga Örnar som vice ordförande i Sollentunakretsen. Dessa uppdrag slutade då jag insåg att storstaden inte riktigt var min melodi och jag och min dåvarande fru flyttade till Eskilstuna. Innan jag flyttade till Eskilstuna var jag även engagerad i och initiativtagare till bildandet av ett ungdomsavdelning inom Sollentunapartiet.
Efter flytten till Eskilstuna blev jag engagerad i HSB:s Brf. Telegropen som studieorganisatör och drev där ett antal utbildningar inom mötesteknik etc, och jag behöll tills vidare min politiska övertygelse som socialdemokrat, detta trots att jag egentligen ansåg att socialdemokraterna blivit ett parti som inte längre motsvarade mina förväntningar, varför jag i något val senare röstade på folkpartiet i riksdagsvalet, och sedan dess har nog min politiska gärning mer bestått i enskilda sakfrågor än i blockpolitik.
Allt sedan dess har jag splittrat mina röster i kommun, landsting och riksdagsvalen helt och hållet utifrån sakfrågor, och i riksdagsvalet röstat på såväl centern som folkpartiet. I kommunalvalen har jag till största del hållt mig till socialdemokraterna eller folkpartiet och i landstingsvalet har det varierat oxå. Som nu i valet 2006 som även detta blev ett splittrat val där rösten i Flens kommunalval, dit jag flyttade för två tre år sedan, hamnade på socialdemokraterna, medan landstingsrösten hamnade på sjukvårdspartiet och riksdagsrösten gick till miljöpartiet.
Här kan man i o f s fråga sig om jag i riksdagsvalet röstade med hjärnan eller hjärtat - hade jag bara valt att rösta med hjärnan och låtit mina egna ekonomiska intressen få råda, hade nog riksdagsrösten hamnat på något av partierna i Allians för Sverige, då mycket av mitt arbete går under hushållsnära tjänster. Men nu fick hjärtat vara med lite och de partier som varit största anhängare av att jämnställa alla assistanshundar och därmed ge samma bidrag till service- och signalhundar som till ledarhundar har varit FP, C och MP. Vad gäller övriga frågor inom djurskyddsarbete med mera så föll sammantaget min röst över till Mp.
Så som svar till er läsare blir det nog att jag inte har någon egentlig politisk hemvist. I grund och botten är jag ideologiskt socialdemokrat, men tyvärr finns idag inget parti som har den socialdemokratiska ideologin kvar i grunden då SAP från att ha haft detta - alltför mycket lämnat sina ideal av en enda anledning - läs makten - något som jag anser vara helt fel väg för såväl Socialdemokraterna som parti som Sverige som land.
Mitt hopp står nu till att fp, c ska få något av de viktiga departementen, tex socialdepartementet och att vi därmed ska kunna få till en utredning om just bidragen till assistanshundar, något som jag ser som mycket viktigare än vem som leder Sverige de närmaste fyra åren. Det viktiga är den politik som förs snarare än vilka partier som styr den.
80/20-principen
Tänk om vi istället skulle ägna vårt hundägande åt att utgå från och fokusera på det som faktiskt är bra, det som verkligen fungerar, då skulle vi kunna utveckla ett mycket mer harmoniskt hundägande, och därmed skulle vi även få ett mer hälsosamt liv själva.
Med tanke på att de flesta av oss är uppvuxna med en kultur där det helt enkelt är något fult att ta alltför stor plats och där Jante-lagens "Du skall inte tro att du är någon" har präglat de flesta av oss är det kanse inte så konstigt att det vimlar av pessimister, som är mästare på att leta efter fel och brister.
Det är inte särskilt svårt att fastna i negativa tankar och förväntningar, som i stort sett leder till profetior. Tankar som "jag kommer aldrig få min hund att sluta dra", "jag är inte tillräckligt kapabel att lära honom det", "nä, jag stuntar nog i att lära honom det, det verkar för svårt" förstärker den negativa uppfattningen om oss själva som hundägare. För att inte helt sänka oss själva och för att försöka stärka oss själva skyller vi över detta på hunden genom att tänka att "hunden är nog knäpp", han är inte mottaglig", "han är för gammal för att lära sig" etc. etc.
Vi är många som är duktiga på att genom att fokusera på problemen sätter våra egna tankefällor i vårt hundägande som leder till en följd av misslyckanden och besvikelser. Ett exempel på det destruktiva tänkandet kan vara: "kunde jag inte lära honom gå fint i koppel, så lär jag ju knappast kunna lära honom något annat heller" Ett sådant tankesätt har tyvärr en effekt på vårt eget självförtroende och genom vårt tankesätt försämrar vi våra egna möjligheter att lyckas med träningen.
Genom att vi byter ut ord som aldrig och inte mot kanske eller kan, kan vi bryta det "svarta tänkandet". Vi människor har dessutom en oerhörd stor benägenhet att alltför lätt vifta undan allt det positiva som faktiskt finns. Men som tur är kan man förändra sitt tankesätt genom att se till helheten, att uppmärksamma det positiva istället för det negativa, därigenom får vi en mer nyanserad bild i vårt hundägande.
Som hundägare är vi dessutom alltför snabba med att tolka saker negativt. Tolka inte förrän du verkligen har alla fakta på bordet! Antalet hundägare som vänt sig till mig har mer än tredubblats från 1994 fram till idag, en majoritet av hundägarna som anlitar mig ser oerhört dystert på sitt hundägande, men det finns många goda exempel på att det faktiskt går att vända en negativ trend och hjälpa hundägaren att se det positiva med sin hund och därmed får jag förmånen att ge stöd och hjälpa hundägaren till ett mer positivt hundägande.
Jag har många lysande exempel på att man kan komma oerhört långt vid träning av hundproblem, bara genom att man ändrar fokus till att se på möjligheter istället för till problemet. För bara däri ligger en enorm kraft. Bara genom att ändra perspektiv så händer oftast oerhört spännande saker i relationen med hunden, och därigenom får man även helt nya resultat i sin träning.
Jag hade för något år sedan en hundägare med en labrador som gick en HälsaTränings-helg hos mig. Problemet var hundens "aggressivitet" mot barn. Eftersom hon inte själv hade vare sig barn eller barnbarn tyckte hon inte att det hade varit något jätteproblem tidigare, men nu hade hon precis flyttat så hon bodde granne med ett dagis. Egentligen tyckte hon nog fortfarande inte att hundens "aggressivitet" var något stort problem, utan det som var problem var att barnen rusade mot henne och hunden när de såg henne komma på sin hundpromenad, så nu var hon rädd att han kanske skulle bita något av barnen och att hon därmed skulle bli tvungen att avliva sin älskade hund.
Efter att hon varit på kurs hos mig och hennes hund fått gå lös på mina barn i en mängd olika hälsningssituationer, började hon så sakteliga att inse att hennes älskade hund faktiskt inte var aggressiv, utan att han bara var oerhört känslig för signaler. Hon sa efter kurshelgen att det var det absolut bästa hon någonsin gjort och att hon verkligen skulle anstränga sig för att kunna fortsätta träna honom hemma. Själv tänkte jag att jag skulle ringa upp henne om en vecka eller två för att göra en uppföljning.
Döm om min förvåning då hon redan på måndagkvällen ringde mig och beställde 12 exemplar av "Ylva lär sig hundspråk"! Hon berättade för mig att hon gått in till dagiset, dock utan hunden, och pratat med personalen och frågat om hon kunde få lära barnen hundspråk. Sagt och gjort. I tre veckor om jag inte minns fel gick hon dit dagligen vid morgonsamlingen och läste "Ylva lär sig hundspråk" första veckan, andra veckan lärde hon barnen hur de skulle sitta, osv när hunden skulle hälsa, och sista o tredje veckan hade hon hunden med sig och dem tränade i praktiken.
Jag har fortfarande kontakt med henne och hunden till och från idag och hennes hund är idag överförtjust i barn. Hon hade helt enkelt, från att se det negativa med att ha en "barnaggressiv" hund och bo granne med ett dagis ändrat fokus och istället lyckats se möjligheterna detta kunde ge henne i att träna sin hund samtidigt som hon kunde lära barnen något de hade nytta av.
Då man utgår från att arbeta probleminriktat handlar frågorna oftast om: Vad är problemet? Vad tror du det beror på? Hur länge har problemet funnits? Istället bör vi använda ett mer lösningsfokuserat tänkande, då handlar frågorna mer om: Vad vill du uppnå? Vid vilka tillfällen är det INTE något problem? Hur är det då? Vad är det som gör att det fungerar bättre i de situationerna? Vad behövs för att du ska kunna göra mer av det som fungerar?
Det handlar helt enkelt om att använda sig av 80-20 principen, att till 80% fokusera på möjligheterna och till 20% på orsakerna till problemet. 80-20 principen är något idrottsvärlden länge känt till. Ett mycket bra exempel är Gunder Hägg som 1945 slog världsrekord genom att springa en engelsk mil strax över fyra minuter. Han fick oerhörda hyllningar för detta, men han var ändå inte nöjd, hans dröm var att springa under fyra minuter. Han fick dock av olika experter på fysiologi etc. veta att det helt enkelt var fysiologiskt totalt omöjligt, och detta hindrade Gunder Hägg från att ens försöka.
Knappt 10 år senare sprang den brittiske löparen Roger Bannister den engelska milen under fyra minuter. Det märkliga är dock inte Bannisters prestation i sig utan snarare följderna av den, för inom loppet av bara två år hade ytterligare ett 50-tal löpare sprungit under fyra minuter. Bannister hade helt enkelt påvisat möjligheternas perspektiv och därmed även fått en hel rad med efterföljare.
När man har ett hundproblem är man oftast oerhört utlämnad mot råd från såväl experter som vänner, arbetskamrater, grannar, släktingar och andra hundägare. Man känner sig mer och mer nedstämd över situationen att man inte lyckats som hundägare, man börjar se halmstrån sticka upp lite varstans och man hoppar på än det ena och än den andra och absolut ingenting verkar fungera.
Därför har jag blivit en varm förespråkare av hundproblemsgrupper där hundägare inspirerar och stöttar varandra, för att på så sätt nå framgång i sitt hundägande och nå resultat i sin träning av hundproblemet. I en grupp hjälper man varandra att uppmärksamma såväl stora som små framsteg som görs på väg mot målet.
I gruppen diskuterar vi ofta vilka för- respektive nackdelar hundägandet har. Vad är de positiva krafterna? Vilka hinder ligger i vägen för att nå målet? Kanske ställer du för höga krav på din hund? Kanske styrs dessa krav mer av andras syn på ditt hundägande än på dina egna uppsatta mål? Varje hundägares motivation kartläggs, medvetenheten ökar, självförtroendet ökar genom uppmuntra andra!
I hundproblemsgruppen fokuserar vi på det som faktiskt fungerar, det som är positivt. Du lär dig se och uppskatta din hund.
Om du är intresserad av att gå med i en av Hundspecialistens hundproblemsgrupper skall du absolut inte tveka att ta kontakt med oss då det ger dig nya möjligheter i ditt hundägande, där du ökar din uppmärksamhet på det som är positivt hos din hund.
Föreningen Manimalis hjälper till....
Att nu en rikstäckande förening går in med ett projekt i den anda vi arbetat med under ett år väcker många förhoppningar om att vi nu tillsammans ska kunna arbeta för att få till en förändring på detta område.
Manimalis är en fristående ideell organisation som verkar för att öka kännedomen om sällskapsdjurens positiva effekter. Under förra året presenterades en ny Manimalisrapport. Det gjordes i samband med konferensen En hund för livet som Manimalis arrangerade tillsammans med Svenska Kennelklubben.
Vill du veta mer om Manimalis så kan du besöka deras hemsida http://www.manimalis.se, du kan även läsa hela Manimalisrapporten här >>>>
Vi kommer självklart vara Manimalis behjälpliga i detta i så stor utsträckning som vi bara har möjlighet och tid med, självklart kommer de att få använda sig av vår lista över samtliga kommuners ordningsföreskrifter. Vi kommer även att hjälpa till genom att ge dem en lista över de politiker vi har varit i kontakt med på riksdagsplanet och som har varit positiva till att göra en förändring.
Vi kommer självklart att följa Manimalis projekt på så nära håll som möjligt och redogöra för vad som händer med projektet här på bloggen.
Hundar finns överallt!
Hundar finns överallt! Ämnet hund engagerar de allra flesta människor på ett eller annat sätt, antingen man vill eller inte. Hundar har utvecklats till ett hett diskussionsämne på många plan och belyses mer och mer i press och tv. Tyvärr är det kritiken som hörs mest. Det klagas över skällande hundar, hundbajs och besvärande löshundar.
Sorgligt nog finns det hundar som skadar och till och med dödar andra djur och människor. Dessa brukar benämnas som "kamphundar", ett uttryck som inte får tas som ett rasnamn. För övrigt ogillar jag överhuvudtaget ordet kamphund och tycker inte man ska relatera farliga hundar till en eller flera raser. En så kallad kamphund kan tillhöra vilken ras som helst, det är nämligen inte hunden som är problemet, det är ägaren.
Men bland allt förakt riktat mot hundar kan man fråga sig hur mycket av den bra hundverksamheten som belyses? Svenska hundinstruktörer, hundetologer etc. är i många avseenden de ledande i världen vad gäller positiv inlärning hos hund. Hundägare måste få kunskap om hundpsykologi, inlärningsmetoder, hundaktivering och hundlagar men jag tror det är lika viktigt att informationen också når icke-hundägarna! Detta för att göra alla insatta och öka människors förståelse för de komplikationer som kan uppstå i samband med hundägandet i vårt samhälle.
Det är självklart så att hundar måste anpassas till samhället men man får inte glömma att hundar är egna individer. Hundägaren måste alltid ansvara för sin hund men det är näst intill omöjligt att ha fullständig kontroll i alla situationer (kan väl jämföras med barn)! Jag är övertygad om att både missförstånd och olyckor i samband med hund skulle minska om alla hade grundläggande kunskap om hund och hundens beteenden. Alla borde t ex lära sig skilja på en lekglad och busig hund som springer emot en (där det värsta man kan göra är att springa) och en tydligt farlig hund som springer emot en... Ett sätt att motivera människor (mer eller mindre hundglada ) till att lära sig mer om våra parkinvaderande, fyrbenta vänner skulle vara att året runt visa mer av hundverksamheten som engagerar många människor. Såväl i tävling som enbart träning för nöjes skull. Likväl att påvisa alla positiva effekter hunden har i samhället, såsom, bombhundar, polishundar,knarkhundar, ledarhundar, servicehundar, hundar i vården etc etc. .
Det förvånar mig inte ett dugg att intresset för hundar bara växer, något roligare får man faktiskt leta efter! Att hundar dessutom de facto står för en hel del positiva hälsoeffekter hos äldre och sjuka gör knappast hundägandet mindre roligt. Som hundägare får man betydligt mer motion, vilket medför att hundägare mer sällan blir sjuka och därmed kostar samhället mindre i sjukvårdskostnader. Det är sådana positiva effekter av hundägandet som vi alla som arbetar med hund måste lyfta fram till såväl politiker som icke-hundägare.
Därutöver måste vi självklart visa respekt och omtanke om personer som av en eller annan anledning inte gillar hundar eller för den delen de som lider av astma och allergi. Det är tyvärr en liten "klick" hundägare som missköter sig och som går ut över alla oss andra som visar respekt.
Ett sätt vore att man redan i skolan fick lära sig mer om hunden i samhället, att man redan i skolan fick lära sig hur man hälsar rätt på en hund. Detta skulle betydligt minska den skadeverkan hunden kan medföra genom att hunden nafsar ifrån på ett barn som beter sig fel mot hunden. Av någon anledning så ser folk det alltid som hundens fel, även då hunden bara reagerat på ett för hunden naturligt sätt, och felet egentligen mer handlar om hur hunden blivit hanterad i situationen som uppstod.
Här gäller helt enkelt att vi på ett mer konstruktivt sätt måste sprida kunskap om hunden även till icke-hundägare och allmänheten. Här har vi hundinstruktörer, hundklubbar etc en otroligt stor uppgift att fylla tillsammans.
Berit Andnor svamlar vidare.....
-------------------------------------------------------------
Fråga 2005/06:2041 av Linnéa Darell (fp) till socialminister Berit Andnor (s)
Utbildning av service- och signalhundar
Service- och signalhundar fyller en oerhört viktig funktion för personer med olika funktionshinder. Genom sin servicehund kan en rörelsehindrad person leva ett tryggare vardagsliv. Utöver att hunden kan plocka upp saker från golvet, öppna och stänga dörrar mm kan hunden larma och hämta hjälp om något händer ägaren.
En signalhund är sin döva eller hörselskadade ägares "öron" genom att hunden markerar ljud av olika slag.
Utbildningen av dessa hundar genomförs av Svenska Service- och Signalhundsförbundet utan något som helst ekonomiskt stöd från samhällets sida. Genom gåvor, medlemsavgifter och sponsorer finansieras verksamheten. Att utbilda en hund kostar 20 000 - 50 000 kronor. Det är naturligtvis inte fel med egenfinansiering till någon del. Men att som funktionshindrad vara helt beroende av att föreningen får in tillräckligt med pengar skapar oro.
Redan 2003/04 uttalade socialutskottet att en utredning om eventuell möjlighet till statlig finansiering av utbildningen pågick.
Min fråga till socialministern är:
-------------------------------------------------
den 31 augusti
Svar på fråga 2005/06:2041 om utbildning av service- och signalhundar
Socialminister Berit Andnor
Linnéa Darell nämner i sin fråga att det pågår en utredning sedan ett par år tillbaka där man avser att utreda möjligheterna av en statlig finansiering av utbildningen av service- och signalhundar. Linnéa Darell frågar vad jag avser att göra för att påskynda nämnda utredning så att utbildningen av service- och signalhundar kan säkras i framtiden.
Mig veterligen pågår ingen utredning om service- och signalhundar. Den utredning som Linnéa Darell hänvisar till är möjligen Tjänstehundsutredningen (SOU 2005:75) vars förslag förnärvarande bereds inom Regeringskansliet. Denna utredning handlar primärt om hur man i framtiden ska säkra tillgången på lämpliga valpar för vidare träning till kvalificerade tjänstehundar. Service- och signalhundar omfattas inte av denna utredning.
Det finns inget formellt hinder för kommuner och landstingen att inom ramen för socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen att ge stöd till service- och signalhundar. Service- och signalhundar utför viktiga funktioner men vi behöver veta mer om denna verksamhet. Socialdepartementet har därför för avsikt att ge Statskontoret i uppdrag att genomföra en kartläggning av verksamheten med service- och signalhundar.
-----------------------------------------------------------------------
Det här var ett otroligt konstigt svar som Berit Andnor svarade på frågan och framförallt då hennes "Mig veterligen pågår ingen utredning om service- och signalhundar.", eftersom hon i brev till oss på eRBe hundblogg då vi ställde samma fråga i juni/juli svarade "Vi har tillsatt en utredning som tittar på detta!"
Med den typen av olika svar till medborgarna resp. andra riksdagsmän, kan jag känna en tillförsikt i att alliansen vann och vi nu kommer att få en ny socialminister. Hoppet står nu till att denna socialminister håller bättre reda på vilka utredningar han/hon har startat. Självklart hoppas vi att de borgerliga riksdagsmän som varit aktiva i sina frågor gällande service- och signalhundar till de socialdemokratiska statsråden kommer att vara lika aktiva i att påverka sina egna statsråd, nu när dessa tillsätts. Genom detta kanske vi äntligen kan få till en förändring.
Maktskiften är klart....
Med tanke på att såväl Folkpartiet som Centerpartiet har varit positiva till förändringar vad avser de statliga bidragen till assistanshundar, som därmed skulle innebära att service- och signalhundar med övriga assistanshundar skall ha möjlighet till samma statliga ekonomiska bidrag som ledarhundar för synskadade redan har så hoppas vi trots att Moderaterna inte svarat lika positivt på våra frågor ska stå på samma grund som sina allianskollegor, vilket de säger i sitt dokument "Vad Moderaterna vill":
"Underlätta för funktionshindrade
Vi har alla ett ansvar att underlätta för personer med funktionshinder att delta i samhällslivet. Ett särskilt ansvar ligger dock på politikerna. Därför vill moderaterna skärpa lagstiftningen mot diskriminering av personer med funktionshinder. En av de grundläggande förutsättningarna för att personer med funktionshinder ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt är att de har tillgång till nödvändiga och moderna hjälpmedel. Vi vill garantera rätten till sådana hjälpmedel och personlig assistans. Den personliga assistansen får inte ställas mot andra behov i kommunernas budget. Staten, inte kommunen, ska ansvara för assistansersättningen. Vi föreslår också att fler ska omfattas av lönebidragen"
Med en förhoppning om att detta inte bara är vackra ord utan ord som Moderaterna verkligen står bakom så är det ett faktum att tre partier av fyra i den "nya alliansen" vill ha en förändring. Nu får vi se om Fredriks "Nya Moderater" står för ord eller om det bara var vackra ord för att "vinna" makten. Självklart kommer vi att vara en blåslampa och en nagel i ögat på vår "nya" regering i denna fråga även framledes.
Att servicehunden är ett otroligt hjälpmedel för den funktionshindrade och signalhunden en suverän hjälpreda för den döve precis på samma sätt som ledarhunden är för den synskadade är något som är vetenskapligt bevisat i en mängd undersökningar, och hur Reinfeldt ska kunna slingra sig ur vad han har lovat, vet vi inte, och framförallt inte med tanke på att han har två starka partier emot sog i sin egen regering, som vi naturligtvis under mandatperioden kommer påminna om vad de sagt under oppossition.
Självklart måste dem för att få någon som helst trovärdighet i sin politiska gärning stå fast vid vad de sa i opposition nu när de fått makten att de facto göra en förändring. Vi kommer att fortsätta påverka våra politiker med all kraft för att de ska genomföra det de sagt sig vilja genomföra och som de klagat på Socialdemokraterna att de inte gjort.
Samtidigt vill vi önska alliansen lycka till!
Idag är det valdag.....
De två kommuner som inte ens har besvarat vår förfrågan är Ljusnarsbergs samt Torsås kommun, något vi på eRBe hundblogg tycker är oerhört skralt då de haft sedan i mitten av maj på sig att sända dessa. Man kan verkligen fråga sig hur det står till med medborgarnas rättighet att få ta del av offentliga kommunala handlingar i dessa två kommuner.
Under arbetet med att få in de lokala ordningsföreskrifterna har det visat sig att det är väldigt få kommuner som har något undantag för service- och signalhundar på samma sätt som de har undantag för ledarhundar, dock har de flesta kommuner, med några undantag, svarat väldigt positivt på våra påstötningar och vi uppskattar att ungefär 75% av de som idag inte har något undantag, på ett eller annat sätt kommer att se över sina ordningsföreskrifter så att detta rättas till.
Vi kommer självklart att nu efter att valet är genomfört, att följa upp hur detta fortskrider då det nu kommer in helt nya lokalpolitiker i de olika kommunernas fullmäktigeförsamlingar. Det gäller som sagt inte bara att luta sig tillbaka och vara nöjd med resultatet att de ska se över dem. Vi kommer inte vara nöjda förrän alla kommuner har infört samma undantag.
Vad gäller valet till riksdagen så ser det idag ut som om det skulle bli en ny regering efter valet, och även om vi på eRBe hundblogg inte är direkt politiska i den meningen att vi vare sig är vänster eller höger kan vi se en del fördelar med en ev alliansvinst, då det de facto är de borgerliga partierna med centern och folkpartiet i första hand som varit oerhört positiva till en förändring vad avser bidragsreglerna vad gäller assistanshundar. Det är bland dessa partier det varit flest röster för att jämnställa service- och signalhundarnas bidrag på samma sätt som ledarhundar idag har statligt stöd, även om de inte kommit med några direkt konkreta förslag.
Ytterligare en vinst för service- och signalhundsägare med att det blir en alliansseger är att de vill sänka arbetsgivaravgifter samt skatter för s.k hushållsnära tjänster, och i alliansens förslag nämns bland annat hundträning i detta, vilket skulle innebära att det blir billigare för den som privat vill utbilda sin hund till servicehund med hjälp av en proffessionell hundtränare som är utbildad att träna service-, signal- och assistanshundar, vilket skulle göra att det åtminstone blir billigare även om målet är att staten så småningom ska ge samma ekonomiska stöd till alla assistanshundar.
VH-fakulteten håller öppet hus 30 september
Det kom i dagarna ett pressmeddelande från SLU i Uppsala som vi gärna vill delge våra läsare, då vi tycker det är oerhört intressant.
Arrangemanget saluterar att det är 30 år sedan lärare och forskare inom veterinärmedicinen flyttade från Stockholm till Uppsala. I dag hör även lärare och forskare inom husdjurssidan till samma fakultet, närmare bestämt fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap.
Samhällsintresset för forskning och vård av djur har alltid varit stort. Lördagen 30 september finns det möjligheter för alla djurintresserade att få sitt lystmäte. Dörrarna står öppna för alla som vill stifta närmare bekantskap med aktuell forskning, modern djursjukvård och vilka utbildningar som SLU ger inom djursektorn.
Hela arrangemanget hålls inne i och utanför Klinikcentrum vid SLU på Ultuna. Förutom demonstrationer och föredrag blir det också uppvisningar med hund och häst på grönytorna utanför Klinikcentrum.
Några hålltider:
Kl. 10-00 dörrarna öppnas till Klinikcentrum. Entré för alla via smådjurskliniken.
Föredrag i föreläsningssal Ettan:
kl. 10.30-11.30 om smådjur
kl. 12.00-13.00 om lantbrukets djur
kl. 13.30-14.30 om häst.
Demonstration om hjärtforskning i föreläsningssal Trean!
Rundtur i klinikerna: Smådjursspåret, gå själv runt i smådjursklinikens lokaler och titta/lyssna på demonstrationer vid olika stationer. Stordjursspåret, gå runt i hästklinikens lokaler och titta/lyssna på demonstrationer vid olika stationer. Titta in på röntgenavdelningen som kan berätta om flera olika moderna tekniker som används för att diagnosticera skada och sjukdom.
Uppvisningar:
Kl. 12.15 (cirka) körning med häst
kl. 12.30 travhästar på travbanan
kl. 13.00 agility med hund (gräsyta söder om KC)
kl. 13.30 hunduppvisning.
Vi på eRBe hundblogg kommer med all sannolikhet att gå på detta öppet hus, och vi tror att det kan ge även våra läsare en hel del att besöka detta.
Bloggen - dagens köksbordssamtal?
Samtidigt kan jag känna att om jag skulle blogga varje dag, om jag egentligen inte har något vettigt att skriva, i sig skulle innebära att bloggandet blev relativt tråkigt för läsaren, samtidigt som det skulle innebära att man skulle få försaka så mycket annat.
Personligen så bloggar jag bara då det är något jag reagerar på, annars påverkar jag hellre hundhållningen i Sverige genom att föra just samtal öga mot öga med såväl politiker som med mina medmänniskor, kursdeltagare, instruktörskollegor och så vidare.
Nu senaste tiden vad gäller hund har jag mestadels fört samtal med politiker inom såväl kommun som landsting och riksdag för att försöka få till en förändring vad gäller bidragen till service- och signalhundar, ett bidrag som i sig skulle bli en ekonomisk vinst för samhället, då denna kostnad är försvinnande liten i förhållande till vad alla assistenter och ledsagarservice med mera kostar varje år.
Just nu under sista månaden i valrörelsen har vi därför legat väldigt lågt med bloggandet och i stället varit på så många politiska möten som möjligt för att påverka våra politiker i rätt riktining.
Sedan dök nyheten upp om hunden som bet en liten flicka och där det började diskuteras om de hundar som bitit ett barn per automatik ska avlivas. Jag har förståelse för att man i första läget svarar JA på en sådan fråga, men om man tänker efter lite längre vad det i praktiken innebär blir jag mer tveksam. Detta pga att alla hundar kan bli aggressiva, och att det på sätt och vis är ett naturligt beteende av hunden. Det handlar mer om uppfostran från hundägarens sida. Om en sådan hund avlivas, utan någon annan påföljd kommer det sannolikt innebära att hundägaren strax därpå skaffar sig en ny hund, och om den hunden får samma uppfostran som den tidigare, är det troligen bara en tidsfråga innan samma fenomen uppstår med även den hunden.
Av just den anledningen har vissa tidningar återigen aktualiserat frågan om hundkörkort. Där är vi på eRBe hundblogg också väldigt kluvna, för frågan är vilka som ska ha rätten att utfärda detta "körkort" och hur det ska efterlevas. Tänk en familj med två vuxna och tre barn, vem eller vilka ska ha hundkörkortet? Måste alla ha körkortet? Vad händer om en i familjen inte lyckas få sitt hundkörkort? Innebär det då att den familjen inte ska få ha hund? Vad händer om en ensamstående som har hundkörkort träffar en ev. partner som inte har hundkörkort? Ska de då kunna få bli sambo, eller måste den nye partnern först ha sitt hundkörkort innan de får flytta ihop?
Som sagt är det många frågor som måste besvaras innan man kan svara ett enkelt JA eller NEJ på en så allmänt ställt fråga som "Tycker du att man bör införa allmänt hundkörkort?" - Här måste ju frågeställaren precisera betydligt mycket mer hur detta skulle se ut, samtidigt som i alla fall jag skulle vilja ha svar på mina frågeställningar innan jag svarade.
Dessutom tror jag att de som skulle se till att skaffa sitt hundkörkort är de som redan idag sköter sig, medan de som missköter sig, knappast skulle skaffa hundkörkortet, utan fortsätta ha hund i alla fall, antingen genom att helt strunta i regeln om hundkörkort eller genom att helt enkelt skaffa hunden genom en bulvan.
Rätta mig om jag har fel!
Vad gör man om man blir allergisk mot sin hund?
Eller om barnen börjar visa symptom på allergi?
Eftersom jag inte kunnat blogga tisdag och onsdag beroende på att jag har legat inne för operation, så har jag kunnat legat och funderat en hel del på annat än bara rent "hundligt". Eftersom sjukhuset jag låg på var helt rökfritt, till och med, en större del utanför, som var rökförbud på. Inom hela sjukhusområdet fanns endast vissa s.k "rökkurer".
Det här gjorde att jag låg och funderade en hel del på just allergi mor annat än rök, naturligtvis hundar och alla de frågor som kan komma opp i skallen om man skulle råka ut för allergi själv mot sin hund eller om barnen skulle utveckla allergi mot våra hundar helt plötsligt. Vad gör man? Ska man göra sig av med hunden omedelbart, eller? Avliva? Omplacera?
Det är inte några enkla beslut att ta. En hund blir ofta en viktig familjemedlem och det är många aspekter att väga in i ett beslut om man ska behålla djuret eller ej. Ständigt återkommande förkylningar kan vara ett symptom på pälsdjursallergi. Snuva, nästäppa, kliande ögon och astma likaså.
Allergier är alltid besvärliga, men en pälsdjursallergi kan många gånger vara värre än andra allergier, eftersom kroppen helt plötsligt inte tål något som hjärtat älskar. Allergier ger sig oftast till känna redan medan man är liten. Men det händer i bland att man efter flera år med ett djur plötsligt blir allergisk.
Oftast utvecklar man allergi i förskoleåldern, men läkare idag ser allt oftare fall där personen utvecklar sin allergi först i vuxen ålder. Det kan bero på att man som barn inte utsatts för pälsdjur i någon större omfattning, utan att det är först när man flyttar ihop med någon som har djur som man upptäcker problemet.
Återkommande förkylningar är ofta tecken på allergi. Men man måste inte göra sig av med djuren i panik bara för att man misstänker att man blivit allergisk. Det finns både mediciner och andra knep att ta till.
Antihistaminer i tablettform lindrar förkylningssymptom och kliande ögon, och kortisonspray motverkar astmaliknande symptom. Har man en lättare allergi och är väldigt fäst vid sitt djur går det att lindra sina symptom även under en lång period med dessa medicineringsformer. Har man däremot astma och pälsdjursallergi bör man inte ha pälsdjur.
Antihistamin är relativt biverkningsfritt. Men ska man använda antihistamin länge tycker jag att man bör prata igenom detta med en läkare. Det finns vissa biverkningar som till exempel muntorrhet som i sin tur kan orsaka karies om man behandlar länge. Det bör man veta om och ta med i beräkningen. Och det är alltid risk att sjukdomen förvärras om man behåller pälsdjur trots känd allergi.
Den som funderar på att skaffa husdjur och inte är helt säker på om han eller hon tål alla pälsdjur kan genomföra ett allergitest. Antingen tar man ett blodprov som skickas på analys, eller så gör man ett pricktest där man direkt kan se om man reagerar på något ämne.
Somliga allergiker som väljer att behålla sina hund trots att de blivit allergiska, kan faktiskt utveckla en slags balans, eller tolerans, mot sitt djur eftersom de ständigt utsätts för det han eller hon är allergisk mot.
Skönt med regn ibland....
Hade hälsaträning med hundspråkskurs i helgen, en kurs som innebär att man i stort sett är utomhus under 6-7 timmar både lördag och söndag. Så på söndagen var såväl vi hundtränare som hundägare och hundar dyblöta rakt i genom, men trots detta var det faktiskt ingen som tyckte att det var jobbigt med regnet.
Alla ansåg att det viktigaste i helgen var att hunden deras gjorde stora framsteg i att kunna hantera möten med såväl andra hundar såväl som människor, etc. Naturligtvis är oftast en helg bara en påbörjan på en förändring hos hunden, men personligen var jag otroligt imponerad av att samtliga hundägare arbetade så föredömligt med sina hundar, på ett sådant sätt, att samtliga hundar gjorde otroligt stora framsteg bara på två dagar.
Nu får vi hoppas att de har lärt sig att läsa sina hundar på ett betydligt mer fruktsam sätt, och att de hemmavid får tillfälle att fortsätta träna med massa olika figuranter, så att hundarna inom någon månad har fått ett mer behagligt beteende med en mer neutral inställning till människor och hundar.
Jag vill tacka kursdeltagarna för två mycket givande dagar även för oss kursledare!