eRBe-bloggen

Jag har under senaste veckan fått en del förfrågningar till min mail där folk frågat om min politiska hemvist, utifrån mina bloggar om service- och signalhundar. Frågor om vart jag står på den politiska vägkartan? Om jag är vänster eller höger? Svaret på den frågan är att jag numer ser mig som politiskt obunden debattör för att hundägares rättigheter i samhället tas tillvara oavsett vart den politiska makten ligger. Kämpar för att alla service- och signalhundar ska få samma rättigheter som ledarhundar, oavsett vilken politisk majoritet som föreligger i just den kommunen.

I min tidiga ungdom var jag engagerad i socialdemokraterna i Sollentuna kommun, där jag bland annat satt som studieorganisatör i ett av kommunens socialdemokratiska avdelningar, likväl som i kultur- och fritidsnämnden. Jag var även vid denna tidpunkt engagerad i Unga Örnar som vice ordförande i Sollentunakretsen. Dessa uppdrag slutade då jag insåg att storstaden inte riktigt var min melodi och jag och min dåvarande fru flyttade till Eskilstuna. Innan jag flyttade till Eskilstuna var jag även engagerad i och initiativtagare till bildandet av ett ungdomsavdelning inom Sollentunapartiet.

Efter flytten till Eskilstuna blev jag engagerad i HSB:s Brf. Telegropen som studieorganisatör och drev där ett antal utbildningar inom mötesteknik etc, och jag behöll tills vidare min politiska övertygelse som socialdemokrat, detta trots att jag egentligen ansåg att socialdemokraterna blivit ett parti som inte längre motsvarade mina förväntningar, varför jag i något val senare röstade på folkpartiet i riksdagsvalet, och sedan dess har nog min politiska gärning mer bestått i enskilda sakfrågor än i blockpolitik.

Allt sedan dess har jag splittrat mina röster i kommun, landsting och riksdagsvalen helt och hållet utifrån sakfrågor, och i riksdagsvalet röstat på såväl centern som folkpartiet. I kommunalvalen har jag till största del hållt mig till socialdemokraterna eller folkpartiet och i landstingsvalet har det varierat oxå. Som nu i valet 2006 som även detta blev ett splittrat val där rösten i Flens kommunalval, dit jag flyttade för två tre år sedan, hamnade på socialdemokraterna, medan landstingsrösten hamnade på sjukvårdspartiet och riksdagsrösten gick till miljöpartiet.

Här kan man i o f s fråga sig om jag i riksdagsvalet röstade med hjärnan eller hjärtat - hade jag bara valt att rösta med hjärnan och låtit mina egna ekonomiska intressen få råda, hade nog riksdagsrösten hamnat på något av partierna i Allians för Sverige, då mycket av mitt arbete går under hushållsnära tjänster. Men nu fick hjärtat vara med lite och de partier som varit största anhängare av att jämnställa alla assistanshundar och därmed ge samma bidrag till service- och signalhundar som till ledarhundar har varit FP, C och MP. Vad gäller övriga frågor inom djurskyddsarbete med mera så föll sammantaget min röst över till Mp.

Så som svar till er läsare blir det nog att jag inte har någon egentlig politisk hemvist. I grund och botten är jag ideologiskt socialdemokrat, men tyvärr finns idag inget parti som har den socialdemokratiska ideologin kvar i grunden då SAP från att ha haft detta - alltför mycket lämnat sina ideal av en enda anledning - läs makten - något som jag anser vara helt fel väg för såväl Socialdemokraterna som parti som Sverige som land.

Mitt hopp står nu till att fp, c ska få något av de viktiga departementen, tex socialdepartementet och att vi därmed ska kunna få till en utredning om just bidragen till assistanshundar, något som jag ser som mycket viktigare än vem som leder Sverige de närmaste fyra åren. Det viktiga är den politik som förs snarare än vilka partier som styr den.