Vad gör man om man blir allergisk mot sin hund?
Eller om barnen börjar visa symptom på allergi?
Eftersom jag inte kunnat blogga tisdag och onsdag beroende på att jag har legat inne för operation, så har jag kunnat legat och funderat en hel del på annat än bara rent "hundligt". Eftersom sjukhuset jag låg på var helt rökfritt, till och med, en större del utanför, som var rökförbud på. Inom hela sjukhusområdet fanns endast vissa s.k "rökkurer".
Det här gjorde att jag låg och funderade en hel del på just allergi mor annat än rök, naturligtvis hundar och alla de frågor som kan komma opp i skallen om man skulle råka ut för allergi själv mot sin hund eller om barnen skulle utveckla allergi mot våra hundar helt plötsligt. Vad gör man? Ska man göra sig av med hunden omedelbart, eller? Avliva? Omplacera?
Det är inte några enkla beslut att ta. En hund blir ofta en viktig familjemedlem och det är många aspekter att väga in i ett beslut om man ska behålla djuret eller ej. Ständigt återkommande förkylningar kan vara ett symptom på pälsdjursallergi. Snuva, nästäppa, kliande ögon och astma likaså.
Allergier är alltid besvärliga, men en pälsdjursallergi kan många gånger vara värre än andra allergier, eftersom kroppen helt plötsligt inte tål något som hjärtat älskar. Allergier ger sig oftast till känna redan medan man är liten. Men det händer i bland att man efter flera år med ett djur plötsligt blir allergisk.
Oftast utvecklar man allergi i förskoleåldern, men läkare idag ser allt oftare fall där personen utvecklar sin allergi först i vuxen ålder. Det kan bero på att man som barn inte utsatts för pälsdjur i någon större omfattning, utan att det är först när man flyttar ihop med någon som har djur som man upptäcker problemet.
Återkommande förkylningar är ofta tecken på allergi. Men man måste inte göra sig av med djuren i panik bara för att man misstänker att man blivit allergisk. Det finns både mediciner och andra knep att ta till.
Antihistaminer i tablettform lindrar förkylningssymptom och kliande ögon, och kortisonspray motverkar astmaliknande symptom. Har man en lättare allergi och är väldigt fäst vid sitt djur går det att lindra sina symptom även under en lång period med dessa medicineringsformer. Har man däremot astma och pälsdjursallergi bör man inte ha pälsdjur.
Antihistamin är relativt biverkningsfritt. Men ska man använda antihistamin länge tycker jag att man bör prata igenom detta med en läkare. Det finns vissa biverkningar som till exempel muntorrhet som i sin tur kan orsaka karies om man behandlar länge. Det bör man veta om och ta med i beräkningen. Och det är alltid risk att sjukdomen förvärras om man behåller pälsdjur trots känd allergi.
Den som funderar på att skaffa husdjur och inte är helt säker på om han eller hon tål alla pälsdjur kan genomföra ett allergitest. Antingen tar man ett blodprov som skickas på analys, eller så gör man ett pricktest där man direkt kan se om man reagerar på något ämne.
Somliga allergiker som väljer att behålla sina hund trots att de blivit allergiska, kan faktiskt utveckla en slags balans, eller tolerans, mot sitt djur eftersom de ständigt utsätts för det han eller hon är allergisk mot.