eRBe-bloggen

Det har varit gott om dem på senare tid precis som förra året: ”Kamphundsattackerna”. Varenda tidning har skrivit om incidenter där människor blivit angripna av "kamphundar". Jag förstår att man blir förbannad när man läser sånt. Jag kan till och med fatta varför folk skriver insändare om att ”dessa hundraser borde skjutas av”. Men det betyder inte att de på något sätt har rätt. Eller vet vad de snackar om.
 
För de har en sak gemensamt med den finniga tonårssnubben, han som försöker kompensera sitt taskiga självförtroende genom att skaffa sig en penisförlängare (vad som helst bara den har sneda ögon) som han döper till Destroyer eller Killer: De har båda gått på myten. De tror på allvar att alla "kamphundsraser" är tidsinställda bomber avlade på aggressivitet. Att de biter mer än andra. Sorry, det är det vanliga familjehundar som Golden Retrievers, som gör. Och de sprider gärna vidare att alla "kamphundars" käkar ”går i lås”, fastän det är ett rent påhitt.

Naturligtvis ligger det dock en del sanning i att skadorna blir värre då en "kamphundsras" går till atack i jämförelse med då en Golden Retriever gör detsamma, men det innebär inte per automatik att "kamphundsraserna" är farligare. På 80-talet hade varenda pundare en oregerlig schäfer som hette typ King eller Rex, men aldrig att folk ropade ”Förbjud schäfern!”. Kanske för att de begrep det där enkla: Att en hund är en hund. Den blir vad man gör den till.
 
Men vadå, tänker du, när några killar stjäl ett lamm i Bandhagen och hetsar sina hundar på det tills det dör, är inte det ett problem? Eller när ett barn blev allvarligt bitet i Malmö? Eller när pojkvännen hetsar "kamphunden" mot flickvännen, och använder hunden som ett vapen? Jo, absolut. Men för det första var det sannolikt inte ens en pitbull (snarare en blandning av olika raser med tex, amstaff, schäfer, dogo, rottweiler, etc. etc.). Och visst finns det bättre lösningar än att sitta och muttra om rasen.
 
Det absolut viktigaste nu vore att riksdag och regering tog och dammade av den där hundansvarsutredningen som ligger och skräpar i en gömd låda i något låst skåp på jordbruksdepartementet, den som vill göra det lättare att omhänderta (och när det behövs avliva) aggressiva hundar, oavsett ras, ställa ägarna inför rätta och förbjuda grovt olämpliga personer att ha hund.

Men tillåt också registrering av pitbulls, med ordentlig rasstandard, precis som vilken hundras som helst. Då kanske man skulle prata om en pitbull för vad den är, nämligen i rätt händer en arbetsvillig, aktiv, snygg, barnvänlig och rätt envis hund. Varken mer eller mindre. Sedan är det faktiskt hundägarens ansvar att uppfostra sin hund.

Även röster för hundkörkort börjar väckas ute i stugorna runt om i Sverige, det kan man nästan läsa om i vereviga insändare åtminstone någon gång dagligen i någon av alla våra landsortstidningar. Problemet med att införa ett hundkörkort är troligtvis flera, vem ska utfärda? Vem ska kontrollera? Om jag har hundkörkort och träffar en flickvän som inte har, måste jag då göra av mig med hunden, om inte hon också lyckas ta hundkörkortet?

Frågorna är som sagt många, men den absolut viktigaste är: Kommer det att hjälpa? De som idag hetsar sina hundar mot andra djur och människor, kommer de verkligen bara för att lagen säger det att skaffa hundkörkort? Jag tror inte det! Lika lite som alla de kriminella som kör bil utan att ha körkort år in och år ut, likväl kommer dessa personer skaffa hund år in och år ut, utan att ta någon som helst hänsyn till att lagen säger: "Aja-baja"!

I många tidningar kan man även läsa att hundangreppen på människor ökar, vilket även det är en sanning med modifikation. Självklart har de ökat om man endast ser till antalet hundatacker, men om man sätter antalet angrepp i förhållande procentuellt till antalet ökande hundar, så får man ju de facto ett helt annat resultat, så där är det nog som vanligt, med statistik kan man bevisa i stort sett vad som helst.
 
Inga gemensamma rutiner
Problemet idag är att rutinerna och kunskaperna om hur man tar hand om en farlig hund varierar på hos polisen, vilket till och med Rikspolisstyrelsen erkänner och därför nu har bestämt sig för att göra en detaljerad och samlad instruktion för hur polisen ska ta hand om bitska och aggressiva hundar. Polismästare Bengt Ericsson vid Rikspolisstyrelsen samlar in statistik över hur många angreppen är på människor och hemdjur. Hemdjur är till exempel kor, får, getter och höns – djur som används inom lantbruket. Vi får hoppas att den statistiken blir lite mer nyanserad!

Det absolut viktigaste efter ett angrepp borde vara att polisen omhändertar hunden från hundägaren. Därefter måste man fatta beslut om hunden ska omplaceras eller avlivas och här behövs det verkligen mer kunskap inom poliskåren, samt självklart att regering och riksdag måste ge polisen ekonomiska och personella resurser att utföra detta arbete. Självklart ska det vara möjligt att beslagta en hund vid misstanke om att den använts  i brott. Hunden ska kunna betraktas som ett brottsverktyg precis som ett skjutvapen eller en kniv.
 
Avsikten med Rikspolisstyrelsens stora undersökning är för det första att få fram statistik på hur många brott som begås med "kamphundar". För det andra ska man formulera en gemensam instruktion för alla poliser hur man ska hantera de livsfarliga hundarna. Först ska Bengt Ericsson sammanställa statistiken, antalet angrepp mot människor från hundar av typen kamphund men även av andra hundar. Därefter är det meningen att Rikspolisstyrelsen ska sammanställa en instruktion i hur man ska handlägga bitska och farliga hundar. Den kommer att gälla alla möjliga hundar, samtliga hundraser.

Och just det ser jag med tillförsik att det gäller ALLA hundar OAVSETT ras, då problemet ligger betydligt mer hos hundägaren än hunden. Jag ser verkligen fram emot att så småningom få ta del av den utredningen, och när en förhoppning om att den inte skall gå samma öde till mötes som Hundansvarsutredningen och bara bli ett papper med text som göms undan i en låda i ett låst skåp någonstans på Rikspolisstyrelsen.