Undersökning av hundens livsbetingelser
Undersökning av hundens livsbetingelser och symptom på stress.
- En kartläggning av sambandet mellan stress och livsbetingelser
I boken "Stressade hundar" - Tyska originalets titel: Stress bei Hunden skriven av Martina Nagel och Clarissa v Reinhard, 2003, och som kom på svenska i en översättning av Görel Swedrup, 2005 finns bland annat ett kapitel om den undersökning som författarna har gjort om stress hos hundar och resultaten från den.
Då undersökningen bara hade ett litet urval (224 enkätsvar) och undersökningen bara ger en fingervisning av en möjlig verklighet, dessutom bara gällande Tyskland och hundars livsbetingelser där.
För att statistiskt kunna säkerställa sådana resultat skulle många fler undersökningar behöva göras. Därför blev vi inspirerade av att genomföra en liknande undersökning i Sverige på våra svenska hundar. Så nu genomför vi den i ett samarbete mellan Hundspecialisten, eRBe Hundblogg, Hundex i Västerås samt Hundiq instruktörskompetens. Vår tanke är att få åtminstone 1000 svar från olika raser etc. för att man på så sätt ska kunna få en någorlunda säkerhet rent statistiskt. Resultatet av undersökningen räknar vi med att kunna presentera runt årsskiftet.
Vi skulle därför bli tacksamma om du besvarade vår webenkät här >>>>.
Vi tackar på förhand!
Roffe Blom
eRBe hundblogg
Blidöhunden som bet kvinna får leva
Som vi berättade i senaste bloggningen "Hunden väcker alltid känslor" skrev vi om en händelsen på Blidö tidigare i sommar då en äldre kvinna blev svårt biten av aggressiv mastiff-hund. Nu har det kommit ett beslut i det ärendet. Det var i maj i år som en 77-årig kvinna blev illa biten av en hund som överföll henne på Blidö i Norrtälje kommun.
Hunden skulle avlivas men igår upphävde en oenig länsrätt det beslutet. Norrtäljepolisen ville avliva hunden, men igår onsdag upphävde länsrätten det beslutet. Domstolen menar att det inte går att slå fast om det verkligen var rätt hund som omhändertogs efter attacken.
Närpolischefen Sven Nilsson säger till Norrtelje Tidning att han är besviken över beslutet som kan komma att överklagas. Den 77-åriga kvinnan vårdas fortfarande på sjukhus sju veckor efter attacken.
Nu har även Aftonbladet skrivit om händelsen och du kan läsa mer här. Aftonbladet skriver bl.a:
"Hund lemlästade 77-åring - får leva - En oenig länsrätt "benådade" den!
Den 77-åriga kvinnan höggs svårt i benen. Så svårt att att hon - sju veckor efter attacken - fortfarande vårdas på sjukhus. Polisen krävde att hunden skulle avlivas men länsrätten kunde inte fastställa om det var rätt hund som omhändertagits. - Det är förfärligt. Länsrättens beslut är obegripligt. Jag är helt säker på att det var just den hunden som bet min mamma, säger dottern till aftonbladet.se. Även polisen i Norrtälje håller med: - Ett oerhört märkligt beslut, säger närpolischefen Sven Nilsson.
Den 27 maj befann sig dottern och hennes 77-åriga mamma utanför ett stall på Blidö, i Stockholms norra skärgård. De gick in på gården för att höra om det gick rida där. Då hoppade en hund av rasen mastiff, en extremt storväxt vakthund, över en inhägnad och högg 77-åringen svårt i båda benen. - Det handlade inte om ett bett. Allt var helt uppfläkt, muskler och kött. Hon har fortfarande skelettskador och har genomgått flera hudtransplantationer. Hon har mycket ont, berättar dottern.
Den attackerande hunden, en tik, omhändertogs av polisen och och polismyndigheten beslutade att hunden skulle avlivas. - De totalt fyra hundarna på gården är ökända och grannarna är mycket rädda, säger Sven Nilsson. Men hundägaren överklagade polisens beslut till länsrätten och i onsdags "friades" hunden.
Enligt länsrätten går det inte att fastställa att den hund som omhändertogs verkligen är den hund som bet kvinnan. Ett vittne - som jobbade på gården - sa att det var en hanhund som bet eftersom han tog tag i "hundens ben och könsorgan" efter attacken. I inhägnaden fanns vid tidpunkten även två mindre hanhundar. Rätten gick på vittnets uppgifter och nu kan ägaren hämta den omhändertagna mastifftiken. Rätten var emellertid oenig och rådmannens röst var avgörande.
Chefsrådman Christian Groth vill för Norrtelje Tidning inte kommentera beslutet. - Jag hänvisar till domen. Den får stå för sig själv, säger han. Polismyndigheten överväger nu att begära en prövning av länsrättens beslut."
Vi kommer självklart att följa det ärendet för att se hur det går med överklagandet. Självklart borde det vara dokumenterat och helt klart att det är rätt hund som omhändertagits innan man fattar beslut om avlivning.
En annan - lite roligare - historia de senaste dagarna i tidningarna har vart den om kvinnan som helt sonika stal vakthund av rasen amerikansk akita. Det verkade helt enkelt som att hunden inte riktigt hade lyckats leva upp till sin roll som avskräckande väktare utanför företagsbyggnaden i industrihamnen i Malmö.
När en förbipasserande kvinna bestämde sig för att ta med sig hunden därifrån följde den snällt med genom ett uppklippt hål i staketet. Hundtjuven bodde på ett missbrukarboende där de anställda fattade misstankar när kvinnan dök upp med en hund i sällskap. Kvinnan misstänks nu för brottet "stöld av vakthund genom inbrott".
Självklart kommer vi att följa upp även det ärendet, då det är lite puts-lustigt.
Hunden väcker alltid känslor
Människans bäste vän är hunden? många bevis för denna livets grundsanning publicerades i gårdagens Norrtelje Tidning. En artikel om en ihjälsparkad hund av rasen bichon frisé väckte starka reaktioner på tidningens hemsida. Den tragiska händelsen inträffade i Grovstanäs för några veckor sedan. Hundägaren har polisanmält den misstänkte förövaren, som enligt vittnesutsagor uppträdde aggressivt. Eftersom jag själv har landställe endast en kilometer från Grovstanäs var jag självklart intresserad av att läsa alla de reaktioner som artikeln har gett upphov till.
Utifrån Nyhetschef Magnus Wilandh på Norrtelje Tidning så är det citat:
"Utan att gå in på fler detaljer eller ta ställning i detta ärende vill jag konstatera att ingen annan enskild händelse eller företeelse har kommenterats så ingående på tidningens hemsida. Läsekretsen är mycket intresserad av husdjur, det visar våra tidigare undersökningar. Åsiktsströmningarna ska självfallet tas på allvar men vi människor kan ju också fundera på varför vi ibland reagerar häftigare när djur far illa än när vi själva gör det."
Slut citat.
Nyhetschefen minns också en händelsen på Blidö tidigare i sommar då en äldre kvinna blev svårt biten av aggressiv mastiff-hund. Angreppet uppmärksammades även i riksmedierna och hundens öde vilar nu i Länsstyrelsens händer. Ska den avlivas eller ej ärendet är fortfarande inte avgjort. Det finns säkert massor av synpunkter på denna incident, jag inbillar mig inte att alla åsikter går i kvinnans favör, det finns säkert djurvänner som tycker hon fick skylla sig själv som närmade sig hunden. Likväl som det finns de som direkt anser att hunden ska avlivas.
Vi människor har en förmåga att många gånger fixera oss till "vår bäste vän". Hur många av oss har inte mött en lösspringande stor hund i motionsspåret och blivit rädda att den ska attackera? Hur många av oss har inte lyssnat på hundägarens glasklara omdöme: "Bli inte rädd, den är ju så snäll!" (Som om detta vore uppenbart för oss alla!) - Självklart måste hundägare respektera icke hundägare samt hundrädda personer, på precis samma sätt som icke hundägare måste respektera hundägare och hundar. Det handlar ju egentligen om att man som medmänniska använder sitt vanliga sunda förnuft.
Många svenska tidningsartiklar i sommar handlar om lösspringande hundar, oupplockat hundbajs, bitande hundar med mera. Ibland kan jag börja undra varför det är ett sådant otroligt nyhetsvärde i detta, samt varför insändare efter insändare handlar om hund. Ibland verkar det som att en tidning inte är färdig för att gå i tryck förrän det finns med minst en artikel eller insändare som tar upp ämnet hund.
Ta bara alla dessa artiklar under försommaren och sommaren om hundar som biter, aggressiva hundars vara eller inte vara, kamphundsdebatten? Ska kamphundar förbjudas? Insändare om lösspringande hundar. Problem med hundbajs i stort sett överallt. Hundägare som badar med sina hundar på badplatser där det inte är tillåtet osv osv.
Med lite sunt förnuft och respekt för sina medmänniskor borde detta inte vara något problem över huvud taget!
Forskare varnar för oseriösa hundinstruktörer
I P4 - Skaraborg hörde jag Hundetolog Kerstin Malm prata om oseriösa hundinstruktörer - något som tydligen enligt henne blivit ett stort problem i Skaraborg. Personligen tror vi på eRBe hundblogg att detta inte bara är ett problem i Skaraborgs Län, utan att detta är ett problem runt om i Sverige. Enligt Kerstin Malm är det många hundinstruktörer som har startat upp verksamhet i Skaraborg den senaste tiden. En del av dem säger sig kunna bota problemhundar utan att ha täckning för det, menar Kerstin Malm, doktor i hundetologi från Skara.
Vissa kan ge fullständigt felaktiga råd, säger Kerstin Malm, som har doktorerat i hundetologi och skrivit flera böcker om hundars beteende. Och Nu vill hundforskaren varna hundägare som har problem med sina husdjur att de istället förvärrar problemet om de hamnar hos fel instruktör.
Du kan lyssna på inlägget här >>>>
- Många jag har träffat har ångrat bittert när de följt fullständigt felaktiga råd, säger Kerstin Malm. Enligt Kerstin Malm kan hunden i värsta fall bli mer aggressiv eller farlig om hunden hamnar hos en oseriös hundinstruktör. Därför menar hon är det viktigt att noga kolla upp den instruktör man väljer för sin hund.
Det här är något vi på eRBe hundblogg håller med om fullständigt och något vi skrivit om tidigare i vår blogg. Det borde vara självklart att man som hundägare "kollar upp" sin hundinstruktör. Vad har han/hon för utbildning? Har personen utbildningsbevis? Är han/hon med i någon branschorganisation? Förutom att bara få se behörighets-bevis - certifikat och diplom, bör man även ta referenser från andra hundägare med mera, då man aldrig kan vara tillräckligt noga i valet av hundinstruktör.
Samtidigt ska man veta att det finns väldigt många kunniga hundinstruktörer i Sverige och bara för att de inte har ett eventuellt behörighetsbevis kan de vara otroligt duktiga - något man bara då kan ta reda på genom referenser från tidigare hundägare. Även om referenser i sig kan vara lite vanskligt att bara gå på, då det är sannolikt att hundinstruktörern endast lämnar referenser till "kunder" som är nöjda. Så att få se ett diplom, certifikat eller liknande på att man har gått en utbildning för att arbeta med hundar med problem är nog inte heller fel att begära.
Servicehundens status
I Höganäs har nu de allmänna lokala ordningsföreskrifterna, som antogs 1998, och där det bland annat står var hundar måste hållas kopplade, var de inte får vistas, tvång på att plocka upp hundens avföring mm ändrats så att kommunen i Höganäs nu godkänt en ändring gällandes assitanshundar.
Synskadades ledarhundar och polishundar i tjänst har tidigare inte behövt följa föreskrifterna och nu gäller alltså nya regler även för assistanshundar som är tränade att hjälpa personer med olika funktionshinder som hörsel-skada, rörelsehinder, diabetes och epilepsi.
Vi ser med tillförsikt med att fler och fler kommuner ändrar sina lokala ordningsföreskrifter och därmed ger alla assistanshundar samma status, även om det tyvärr stöter på patrull i vissa lite mindre framåt kommuner, eller vad vi nu ska kalla dem :-). Troligen handlar det inte så mycket om illvilja som om en stor okunskap ute i kommunerna vad gäller assistanshundar. Samtidigt som man konstaterar det, är det egentligen lite besynnerligt att våra kommunalpolitiker inte känner till vilka regler och förordningar som gäller i en kommun.
En hel del kommuner som, te.x Hultsfred svarar på vår framställan om ändring i de allmänna lokala ordningsföreskrifterna svarar i stil med:
"Anledningen till att inte assistanshundar över lag undantas beror förmodligen att sådana inte förekommit i den omfattningen att man över huvud taget tänkt på att ta hänsyn till dessa. Det är naturligtvis beklagligt. Vid kommande revidering av de kommunala ordningsföreskrifterna bör man naturligtvis överväga att undanta samtliga typer av assistanshundar. Vad gäller identifikation av servicehundar vore det naturligtvis fördelaktigt om det från centralt håll utarbetas en standard för detta."
Just den sista meningen tyder på en okunskap, eftersom de kan undanta ledarhundar men inte servicehundar, trots att identifikationen med mera ser exakt likadan ut. Ledarhundar godkänns av en förening - föreningen har utarbetat en standard för att godkänna ledarhunden. Det har ej skett från något annat centralt håll! Med centralt håll menar oftast politiker i detta sammanhang en myndighet. På exakt samma sätt som ledarhundar - godkänns servicehundar av en förening - de har tjänstetäcke - och skall uppfylla en viss standard som är gemensam för hela Europa.
Det största felet med att kommunen undantar ledarhundar men inte servicehundar är att kommunen i detta läge särställer vissa kommuninvånare något som bryter mot kommunens likställighetsprincip i kommunlagen. Så självklart kommer det så småningom hamna i ett läge där en kommun kan bli stämd för brott mot denna lag. Fram tills detta händer tror vi på eRBe hundblogg att dte är mer riktigt och ännu viktigare att sprida kunskap om detta till alla kommunalpolitiker i så stor utsträckning som bara går.
Tack vare SKK, Manimalis med fler organisationer har Servicehundarna blivit uppmärksammade de senaste året och vi tror att detta kommer att ge ett bra resultat, framförallt nu då Svenska Service- och signalhundsförbundet med ekonomisk hjälp från allmänna arvsfonden, har startat upp projektet "På lika villkor" som handlar just om tillgängligheten för rörelsehindrade och just att de ska kunna få ta med sig sin servicehund överallt, på samma villkor som vilket annat "hjälpmedel" som helst.
Lämna inte hunden i bilen!!!
Det är faktiskt så - till många hundägares förvåning verkar det - att solen flyttar sig, så även om inte bilen står i direkt solsken så blir det snabbt olidligt hett i bilen. Detta även om man ställt sig i skuggan med bakluckan öppen eller på glänt. Så det gäller att inte lämna hunden i bilen ens för en kort stund. Inte ens om den har vatten i buren. Kan du inte ta med dig hunden ska du helt enkelt lämna hunden hemma.
Fler o fler kommuner ger undantag....
Den senaste i raden är Krokoms kommun som nu i kommunstyrelsen på sitt sammanträde den 20:e juni (Ks § 90) Dnr KS07/188 fattat beslut om ändring i de lokala ordningsföreskrifterna. Kommunstyrelsen beslutar att i de lokala ordningsföreskrifterna, § 11 föra in att assistanshundar undantas §§ 12 och 13. Detta gäller certifierade hundar iförda tjänstetäcken eller hundar under utbildning, även dessa iförda tjänstetäcken.
Vi ser med tillfredsställelse att vårt brev som gick ut till samtliga Sveriges kommunstyrelser i början av april nu har gett ytterligare ett 15-tal kommuner som har lagt in likalydande undantag i sina lokala ordningsföreskrifter. Men vi kommer självklart att fortsätta bearbeta de kommuner som ännu inte har infört detta, då det är den absolut viktigaste anledningen till att denna blogg föddes, en blogg som vi aktivt arbetar med att få lägga ner, då den kommer att läggas ned i samband med att alla Sveriges kommuner har infört dessa undantag för Service- och Signalhundar.
Angående hundväder!
Är "hundväder negativt eller är det positivt? Jag tror att de flesta som säger att det är "hundväder" säger det och menar att det är negativt. Själv kan jag se det som positivt, åtminstone ur hundens ögon. När det är lite svalare regnar och inte så himla varmt orkar hunden betydligt mer än om det skulle vara 29 grader i skuggan. Dessutom tittar svamparna fram och jag kan ta med mig hunden ut i skog o mark och hitta mängder med kantareller. Det handlar ju egentligen bara om att ta på sig regnkläder och stövlar, och ta en rejäl långpromenad med hunden. När jag ändå går ut och blir blöt är det ju lika bra att passa på att ta en rejäl långpromenad med hunden lös i skog o mark, då får hon både fysisk o mental motion av att leta kantareller tillsammans med mig, och hon är rejält trött när vi kommer hem, vilket innebär att jag slipper gå ut igen på åtminstone några timmar. Våra skogspromenader kan bli i stort sett hur långa som helst och handla om upp till tre fyra timmar.
Hundväder är enligt mitt sätt att se det ett bra väder att vara ute med hunden i, framförallt en lugn och skön skogspromenad. Självklart under förutsättning att man har klätt sig ordentligt med stövlar och regnkläder. När man i regnet går i skogen är risken att träffa på någon annan människa mer eller mindre obefintlig, något jag alltid har tyckt varit lite skumt. Går inte hundägare ut med sina hundar då det regnar? Släpper de bara ut dem på tomten för o kissa, eller springer de bara ut en snabbis på fem minuter? Själv tycker jag att, jag lika gärna kan ta en långpromenad eftersom jag är blöt redan efter fem minuter, då är det ju ingen mening gå in för att behöva gå ut igen efter en timme.
För tro det eller ej - en hund har ett behov av att få gå ut även när det regnar. Ytterligare ett skäl till att jag gillar lite svalare väder och hellre föredrar regn framför en stekande sol, är alla dessa hundar som lämnas ensamma i bilar. Risken att någon hund ska behöva sätta livet till på grund av okunniga hundägare är betydligt mycket mindre när det är svalt ute än när det är solsken från klarblå himmel. Samtidigt så tror jag att det idag är många vettiga hundägare, som om, mot förmodan, solen skulle titta fram nu under juli, som har varit förutseende nog att ha programmerat in telefonnumret till vägverket. Detta för att då de ser en hund sittandes i en bil i stekande solhetta kunna sms:a och få veta hundägarens namn och således kunna få kontakt med densamme via butikers högtalarsystem och liknande.
Samtidigt vill jag ju även ha lite sol under semestern, framförallt nu när jag även i Flens kommun äntligen kan ta med mig min hund ner och bada på en allmän badplats. Jag vill avsluta med att hedra alla campingägare och enskilda kommuner som anordnar speciella hundbadplatser i nära anknytning till den vanliga badstranden.
Alla resultat framåt är viktiga!
Vi som hundägare måste lära oss att på ett bättre sätt dela upp momenten som vi vi vill lära vår hund, och det är hundinstruktörens skyldighet att ge oss dessa instrument. Klarar inte hundinstruktören av att ge oss dessa är det kanske dags att för oss som hundägare att reflektera över hur duktig den hundinstruktör är som vi har anlitat. Arbetar han bara ideellt - hur hög ambitionsnivå har han då? - Arbetar han som helt egen - Ser han bara till pengarna? Finns någonstans att klaga och få pengarna tillbaka om man är missnöjd?
Själv skulle jag aldrig anlita en snickare, elektriker eller annan hantverkare som inte har F-skattesedel eller är medlem i sin branschorganisation. Lika lite borde en hundägare välja en hundutbildning på lägre premisser än så. Då skulle vi ganska snart få bort alla de "hund-förstå-sig-på-are" som trots allt finns i branschen.
Det borde vara en självklarhet att begära att få se sin hundinstruktörs behörighetsbevis att hålla de kurser/utbildningar han påstår sig kunna utbilda hundägare i. Köp inte grisen i säcken - begär behörighetsbevis eller diplom!
Lite mer om mig själv o mina tankar kring hund.
Hundar är min hobby likväl som mitt största intresse sedan barnsben, så att välja "hunderiet" som yrke var inte något stort kliv att ta. Tillsammans bedriver jag och min sambo en kennel sedan början av 2000. Just nu har vi tre hundar, en "kines" 9 år, en schäfer 5 år, en Puli 2 år.
Jag började hålla kurser för hundägare 1988. Är aktiv som hundinstruktör, sedan början av 1992. Har varit med och startat en hel del föreningar under årens lopp, men varit trogen hundföreningen V.A.R.G och IMMI sedan 1992 och i service- och signalhundsförbundet har jag varit aktiv i ett antal år. Service- och signalhundsförbundet, www.soshund.se utbildar hundar åt funktionshindrade. Ett arbete som lärt mig att livet inte alltid är självklart. Är också utbildare och ledamot i föreningen Hundiq, www.hundiq.se.
Att jag tycker en massa saker, medför att jag ibland uppfattas som "kaxig" eller som en "besserwisser". Det anses ju lite fult i Sverige att säga det man tycker, allt ska lindas in i så fina ord. Jag säger alltid precis det jag tycker. Tycker t.ex väldigt illa om medveten blandrasavel där uppfödaren fråntar sig allt ansvar för vad "slutprodukten", för att använda deras egna ord, blir. Vidare anser jag att det är alldeles för lätt att avliva hundar på grund av "dålig mentalitet" då det i de flesta fall beror på okunskap och från hundägaren. För trots att uppfödarna har en viktig del i hundens första socialisering, ligger mycket av socialisering och miljöträning och uppfostran hos hundägaren. Man får den hund man förtjänar, helt enkelt.
Jag gillar inte hundägare som gör hunden till en fyrbent människa och därmed kräver att hunden ska förstå allt de säger utan att de först har lärt den vad det är den ska förstå. Därefter påstå att hunden "vet" att den gjort fel och att den förstår varför den bestraffas. Hundar är hundar, och det måste hundägare förstå! Jag ogillar också onödigt hårda nypor av hundar som t.ex att man brottar ner dem, lägger sig ovanpå och sen tror att man har ett bra ledarskap. Hundarna pratar ju med oss hela tiden och räknar med att vi ska förstå vad de säger. När vi svarar fel tappar vi också kommunikationen med hunden och sedan undrar man varför man har fått ett hundproblem och varför hunden inte fungerar när man tränar den. Det beror aldrig på hunden om den inte lär sig något, utan på en dålig ledare och lärare.
Allt för många tycks tro att kommunikationen med hunden går genom kopplet. Hunden måste ha klara direktiv när det gäller vad vi tycker är rätt och fel för att kunna uppföra sig som vi vill. För hunden finns inget "rätt eller fel" om den inte fått lära sig det. Om vi lär oss vara tydliga i vårt språk till hunden så mår också hunden bättre och vi får en hund som litar på oss.
Högst upp på min önskelista står att alla hundägare som står i begrepp att avliva sin "problemhund" först ger hunden och sig själva en chans att komma till rätta med problemet genom att söka professionell hjälp. Min erfarenhet och statistik talar för att så många som 80 % av de så kallade "problemhundarna" , vilket jag hellre kallar för dess rätta namn, hundproblem, blir helt bra eller bättre med rätt träning.
Näst högst på listan står önskan om alla hundägare lärde sig prata med och förstå sin hund med hjälp av hundens eget språk, så skulle vi kanske slippa alla hundpratare. Vem som helst kan lära sig att kommunicera med sin hund! Man behöver inte vara ett medium och se bilder, det är betydligt enklare än så! Det handlar om hundens sätt att kommunicera, något varje hundägare eller presumtiv hundköpare bör lära sig.
En annan önskan är att aktiva "hundmänniskor" inte skulle döma ut en hund som dålig för att den inte uppvisar förväntat beteende, istället bör man ställa sig framför spegeln och slå sig själv i skallen med något hårt och utropa "dålig hundlärare", "jag måste söka proffessionell hjälp" och inte ta ut sin brist i kunskap att lära hunden det man vill på hunden o därmed skicka den till sälla jaktmarkerna, bara för att den hund hamnat hos fel ägare!
Har du hund idag, lär dig "hundkunskap" av en proffessionell hundinstruktör som arbetar på ett etiskt och etologiskt sätt att träna hund. Är du i hundköpartankar, läs så mycket du kan INNAN du skaffar hunden och gå gärna en "hundköparkurs". Finns inte en sådan i din närhet - leta upp någon hundklubb eller fristående instruktör - dit du kan få möjlighet att komma som "observant" på en valpkurs, vardagslydnadskurs, eller liknande, för att se vad det innebär att ha hund.