eRBe-bloggen

.......och ibland är den ännu kortare!

Skrev i mitt inlägg igår vid halvnio att julafton trots allt som hänt blev relativt lyckad. Det var då det. Ca tio minuter en kvart efter att jag skrev det så ringde sambon från anstalten och jag märkte genast att något var annorlunda mot vanligt och att det inte skulle bli ett av de vanliga samtalen där hon talade om hur mycket hon saknade mig, eller saknade att vara hemma på julafton.

Trots ett 60 tal brev sedan början på augisti där hon hela tiden pratat om en nystart och att hon vill att vi ska behålla lägenheten, vilket jag hittills gjort, trots att det varit oerhört jobbigt ekonomiskt att få det och gå runt, ett antal kort där hon t.o.m friat och velat att vi skulle gifta oss så småningom efter att hon kommit ut. Ett flertal brev där hon sagt att hon vill att vi tillsammans ska gå i familjeterapi under hennes fängelsevistélse till augusti 2009 så kom nu dråpslaget:

"Jag vill inte fortsätta" - Nu vill ja ta en dag i taget. Jag har full förståelse för om det är det hon vill, men då borde hon ha sagt det direkt istället för att hela tiden tjata om terapi, giftermål, förlovning och om hur mycket hon älskar mig. Det hade varit betydligt mycket ärligare om hon sagt det från början att hon tvekade eller något åt det hållet.

Så det var verkligen en mycket uppskattat "julklapp" jag fick av henne. Något som tyvärr gjorde att början på julafton som började i dur sedan ganska så snabbt övergick i moll. Men nu vet jag i alla fall vad jag har att rätta mig efter, så nu kan jag börja leta efter en ny lägenhet i Eskilstuna, komma närmare mina barn och därmed även alla mina vänner och avsluta kapitlet i mitt liv som kretsat kring henne och hennes otrohetsaffärer de senaste fem - sex åren.

Så även om det känns moll just nu så känner jag nog att det är rätt trots allt och något som kommer göra mig gott i slutändan, så livet senare kan fortsätta i dur.