eRBe-bloggen

Ibland hittar man små små ljuspunkter i livet, nästan så att man kan se ljuset i tunneln. Idag fick jag brev från sambon så jag i alla fall vet vart i Sveriges kriminalvårds avlånga land hon befinner sig, samt att hon trots alla tidigare farhågor har möjlighet att ringa såväl grabbben som mig ganska så omgående o inte först om 4-6 veckor som förutspåddes från början.

Att få brev och äntligen få veta lite kändes som ett litet ljus. Ett annat ljus är allt det stöd man fått från såväl arbetskamrater som chefer, med en enorm förståelse för att man på arbetet emellanåt känner sig något "låg". Var dag är en dag framåt och morgondagen borde inte kunna bli så mycket mörkare än dagen.

För var dag som går är det trots allt en mindre dag fram tills nästa gång man ses igen, var dag har sin egen tjusning, det är bara att man ska orka se den också. Men efter dagens brev ser jag med tillförsikt om att vi snart ska kunna pratas vid per telefon och än mer fram emot att den dagen kommer då alla besökstillstånd är ordnade så att både jag och grabben kan besöka hennepå Hinseberg.