Ljus blandat med mörker
Ibland finns det sådana där dagar som blir väldigt blandade med såväl ljus som mörker och en sådan dag var det verkligen idag, då jag först fick veta att grabben mått så dåligt av saknad av mamma och pappa att han fått åka akut in till psykakuten på Västerås Lasarett. T.o.m så illa att han fick stanna över natten och åter skulle dit idag (fredag). Hur det gick vet jag inte men hoppas verkligen att det gick bra.
Äntligen kanske Soc. fattar att han behöver psykologisk hjälp för att bearbeta det trauma det inneburit för honom att hans mamma hugger hans pappa i ryggen sex gånger. Då jag under ett flertal möten med soc. påtalat att han är i behov av detta, likväl som skolan har gjort har de hela tiden sagt att det inte behövs utan att det är "bättre att vänta eftersom det redan är för mycket folk runt honom just nu". Personligen tror jag att hans trauma blivit betydligt mindre om han fått denna hjälp direkt och inte först efter fyra månader, som det nu blivit.
Att han dessutom nu vare sig fått träffa mig sedan 12/11 eller sin mamma sedean 7/11 gör ju knappast saken bättre, även om det till dags dato verkar vara så soc. tror. Att de dessutom hade lovat honom att han skulle få besöka sin mamma först den 13/11 och sedan den 21/11 - och sedan ställde in bägge dessa besök, gjorde knappast saken bättre.
Det enda som vart lite ljust idag fredag, var att mamman nu fått tillstånd att ringa såväl mig som sonen så nu har hon kunnat prata med oss båda. Tyvärr kommer det fortfarande att dröja innan grabben får träffa sin mamma då det kan ta opp till sex veckor innan besökstillstånd med mera är klart. Hoppas verkligen att de kan skynda på det hela med tanke på att det borde vara en självklarhet för ett barn att få besöka sin mamma även om hon sitter inom lås och bom.
Tack och lov hamnade hon på en öppen anstalt, så förhoppningsvis kommer framtida besök för grabben kännas bättre än det korta entimmesbesök som han fick göra då hon satt häktad. Att hon dessutom hamnade på en anstalt i närheten gör att jag kan hoppas att han får träffa henne en gång i veckan åtminstone, vilket jag försökt få soc. att gå med på men de har tyckt det räcker med max en gång per månad eller mindre. Och som sagt nu är det snart 5 veckor sedan han såg henne sist.
Hua Hua för "varje myndighet ska sätta barnets bästa i första rum i alla sina beslut"
Äntligen kanske Soc. fattar att han behöver psykologisk hjälp för att bearbeta det trauma det inneburit för honom att hans mamma hugger hans pappa i ryggen sex gånger. Då jag under ett flertal möten med soc. påtalat att han är i behov av detta, likväl som skolan har gjort har de hela tiden sagt att det inte behövs utan att det är "bättre att vänta eftersom det redan är för mycket folk runt honom just nu". Personligen tror jag att hans trauma blivit betydligt mindre om han fått denna hjälp direkt och inte först efter fyra månader, som det nu blivit.
Att han dessutom nu vare sig fått träffa mig sedan 12/11 eller sin mamma sedean 7/11 gör ju knappast saken bättre, även om det till dags dato verkar vara så soc. tror. Att de dessutom hade lovat honom att han skulle få besöka sin mamma först den 13/11 och sedan den 21/11 - och sedan ställde in bägge dessa besök, gjorde knappast saken bättre.
Det enda som vart lite ljust idag fredag, var att mamman nu fått tillstånd att ringa såväl mig som sonen så nu har hon kunnat prata med oss båda. Tyvärr kommer det fortfarande att dröja innan grabben får träffa sin mamma då det kan ta opp till sex veckor innan besökstillstånd med mera är klart. Hoppas verkligen att de kan skynda på det hela med tanke på att det borde vara en självklarhet för ett barn att få besöka sin mamma även om hon sitter inom lås och bom.
Tack och lov hamnade hon på en öppen anstalt, så förhoppningsvis kommer framtida besök för grabben kännas bättre än det korta entimmesbesök som han fick göra då hon satt häktad. Att hon dessutom hamnade på en anstalt i närheten gör att jag kan hoppas att han får träffa henne en gång i veckan åtminstone, vilket jag försökt få soc. att gå med på men de har tyckt det räcker med max en gång per månad eller mindre. Och som sagt nu är det snart 5 veckor sedan han såg henne sist.
Hua Hua för "varje myndighet ska sätta barnets bästa i första rum i alla sina beslut"
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: