eRBe-bloggen

Trots allt som hänt och med sambon frånvarande och utan yngsta sonen omhändertagen, varför jag helt plötsligt skulle sitta själv på julafton, så blev julen trots allt en strimma hopp i allt elände. Helgen före julafton kom näst yngste sonen och stannade kvar till julafton, dagen före kom även yngsta dottern och äldsta sonen och alla vart kvar till julafton kl. 15 då de två yngsta åkte och fira jul med sin mamma, medan den äldste blir kvar några dagar till över mellandagarna.

Jag och näst yngste sonen hann även åka och hälsa på yngste sonen dagen före jul och lämna alla hans julklappar, det var otroligt skönt att få träffa honom och se att han trots allt mådde bra och trivdes hyfsat där han är.

Nyåret är jag ju själv ledig bägge dagarna så då hoppas jag att jag ska kunna åka till Eskilstuna och fira jul hos någon av alla mina vänner, men där har jag inte bestämt mig ännu, men är ju trots allt några dagar kvar tills dess.

Julafton blev trots allt en höjdpunkt vilket jag vill tacka mina barn för. De får mig att orka hålla humöret uppe. Tack än en gång