Så vart det med det!
Så kom då det slutgiltiga LVU-beslutet från Länsrätten att sonen är LVU-placerad. Och självklart har Länsrätten bara läst vad Soc har skrivit och spätt på i sin inlaga. Själv har jag överhuvudtaget inte fått en syl i vädret och har inte ens ännu i dag blivit kontaktad av min offentliga försvarare. Den eda som fått komma till tals i frågan är Soc. samt den advokat som Länsrätten utsett att företräda sonen.
Någonting om stödfamilj eller annat stöd från sociala myndigheter i den situation som uppkommit har självklart inte funderats över då jag som sagt inte har fått komma till tals, eftersom den inlaga som soc. lämnat in var full med lögner och påhittade datum och scenarior, något jag lätt hade kunnat bevisa om jag hade fått en reell möjlighet.
Självklart kommer jag om jag orkar att överklaga beslutet, och då hoppas jag naturligtvis att jag även ska ha kunnat få prata med min advokat före det oxå. Men en överklagan tar tid och det hemska i allt är att sonen nu berövats såväl sin mamma som sin pappa inom en så kort period som 4 månader. Att han dessutom troligen inte får ha telkontakt eller besöka sin mamma före jul o nyår tär självklart även på mig som förälder, lider verkligen med honom.
Så kul jul lär det inte bli för vare sig honom mig eller hans mamma, men jag får väl hoppas att några av mina övriga utflugna barn kommer och hälsar på om inte annat en liten stund på julafton i alla fall, så att man kanske i allt mörker kan få känna av någon form av julstämning. Som det känns just nu känns julen 2009 mer eftersträvansvärd.
Bara jag orkar stå ut med att arbeta när etta ligger över en, men måste ju i dessa tider med alla varsel vara noga med att få behålla arbetet så att man lyckas behålla lägenheten till sambon kommer ut i augusti 2009. Vore tråkigt behöva byta till en mindre lägenhet bara för att
Någonting om stödfamilj eller annat stöd från sociala myndigheter i den situation som uppkommit har självklart inte funderats över då jag som sagt inte har fått komma till tals, eftersom den inlaga som soc. lämnat in var full med lögner och påhittade datum och scenarior, något jag lätt hade kunnat bevisa om jag hade fått en reell möjlighet.
Självklart kommer jag om jag orkar att överklaga beslutet, och då hoppas jag naturligtvis att jag även ska ha kunnat få prata med min advokat före det oxå. Men en överklagan tar tid och det hemska i allt är att sonen nu berövats såväl sin mamma som sin pappa inom en så kort period som 4 månader. Att han dessutom troligen inte får ha telkontakt eller besöka sin mamma före jul o nyår tär självklart även på mig som förälder, lider verkligen med honom.
Så kul jul lär det inte bli för vare sig honom mig eller hans mamma, men jag får väl hoppas att några av mina övriga utflugna barn kommer och hälsar på om inte annat en liten stund på julafton i alla fall, så att man kanske i allt mörker kan få känna av någon form av julstämning. Som det känns just nu känns julen 2009 mer eftersträvansvärd.
Bara jag orkar stå ut med att arbeta när etta ligger över en, men måste ju i dessa tider med alla varsel vara noga med att få behålla arbetet så att man lyckas behålla lägenheten till sambon kommer ut i augusti 2009. Vore tråkigt behöva byta till en mindre lägenhet bara för att
Kommentarer
Postat av:
Ha det så bra det bara går! Jag vet inte alla turer i detta fall men det är fruktansvärt tråkigt för alla inblandade!
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: