eRBe-bloggen

Uj, nu har det hänt en hel del på relativt kort tid, så vi får väl se om jag orkar och ids skriva ner allt men gör ett försök i alla fall. Som jag nämnt så skulle ju fd sambon ha sin första 36-timmars permis den 24-25/2 något hon oxå hade och då passade på att besöka sina föräldrar med mera istället för att komma hit och ta hand om sina grejor hon har här på vinden. En av anledningarna var att som hon sa "blod är tjockare än vatten" samt att "det ändå är över mellan oss". Trots allt kom hon förbi sista dagen en halvtimme innan hon skulle åka tillbaka för att hämta lite pinaler från vinden, samt naturligtvis även låna pengar!! Så blodet var tydligen inte så där jättetjockt då hon inte hade fått låna pengar av sina föräldrar. Eftersom jag innerst inne fortfarande älskar henne så lnade jag självklart ut lite pengar åt henne, men vi får väl se om det blir så någon mer gång. Det beror nog helt och hållet på om hon börjar bli ärlig och slutar ljuga så mycket för mig eller för våra gemensamma vänner. För fortsätter det får det vara slut att använda mig som bank, utan då får hon allt vända sig till sitt sk "eget blod". Sen om hon ringer som utlovat i kväll eller imorgon är ju också ganska avgörande för den saken.

Att hon ringde den 8e och sedan vart tyst berodde enligt henne själv på att det var hennes sätt att skydda sig själv och sina känslor - exakt vad det var hon skyddade sig från vet jag inte riktigt eftersom jag inte fick något rejält sammanhängande svar på det. Värre var att jag fick veta via henne att vår son hade flipprat ut rätt rejält i såväl skolan som hos jourfamiljen, varför han nu fått flytta till en ny jourfamilj ännu längre bort än tidigare vilket var lite tråkigt. Samtidigt menade tydligen soc. att anledningen berodde på de träffar han haft med sin mamma och att detta påverkat honom negativt varför han nu inte längre får åka och besöka henne på anstalten. Hur det ska kunna bli bra för honom med den inställningen har jag lite svårt att förstå. Även om jag och fd sambon har delade meningar om saker och ting så är vi nog i alla fall relativt överens i den saken.

Hur det nu blir med umgänge framledes är ingenting jag överhuvudtaget vet eftersom jag inte fått tag i soc ännu då ansvarig soc.sekr. självklart är sjuk, men jag hoppas att hon ringer mig så snart hon kommer tillbaka till arbetet. Så då kanske jag får lite mer information om vad det egentligen är som har hänt i jourhemmet och i skolan, då grabben av självklara skäl inte själv ville berätta något då jag pratade med honom i telefon idag. Det är ju något han själv måste avgöra när han är beredd att prata om det.

Sammantaget har veckan varit såväl upp som ner, men en hel del har i alla fall hamnat på rätt plats och nu har jag bestämt mig för att bo kvar själv i lägenheten efter att jag numer står själv på kontraktet och därmed inte längre riskerar att hon kommer att göra anspråk på lägenheten. Det var en stor lättnad att hon sa ifrån sig besittningsrätten så att man slapp vara orolig över den saken i alla fall.

Samtidigt som det kändes trevligt i hjärtat då hon kom förbi igår märkte jag att hjärnan och hjärtat verkligen inte spelar på samma planhalva, då jag i hjärtat älskar henne, men hjärnan sa genast åt mig att vara på min vakt så att inget olyckligt skulle hända. Självklart är jag väl inte direkt rädd för henne eller att hon skulle göra om samma sak igen, men ändock fick jag på något sätt en olustkänsla i kroppen som jag tyvärr inte ens kan förklara för mig själv.

Tror jag fått ner det allra mesta som skett i veckan, men har säkert missat något!! Nu ska jag bara ta och slöa lite framför TVn och sova litegrand för imorgon e de fredag och då är jag äntligen ledig och sedan är det jobb och återjobb varenda eviga dag hela veckan o samtliga helger under mars månad :-(

....att det ibland kan komma fram något positivt ur allt som händer och sker runt en. Det är faktiskt skönt emellanåt att gå till kuratorn varannan vecka för att reda ut sina egna känslor och få lite andra infallsvinklar på allt som sker. Så nu har jag nog faktiskt lyckats få till en rimlig förklaring till varför exsambon ringde den 8/2 och sa sig skulle ha permis den 26-27/2 till mig när sanningen egentligen var att permisen var redan den 24-25/2. Så nu slipper jag gå i ovisshet om den saken i alla fall. Har trots allt funnit fram en ganska vettig möjlig anledning som jag håller fast vid tills jag blir övertygad om någon annan rimlig anledning från personen i fråga, om hon har en annan vettig förklaring till samtalet för att därefter vara tyst i ytterliggare en månad.

Annars går livet här sin gilla gång och sak efter sak börjar hamna på rätt plats i livet. Känner mig såväl fysikst som psykiskt stärkt efter detta halvår och ser nu bara framåt, och kan inte se vad jag skulle ha att vinna på att älta vad som varit och vad som skett, då jag i alla fall inte kommer att få några som helst svar på det.

Nu börjar lägenheten äntligen bli färdig, arbetet är fixat, knytit upp kontakten igen med såväl gamla som nya vänner. Börjat leva igen helt enkelt, något som känns mycket tillfredsställande. Efter det senaste samtalet den 8/2 och med tystnaden därefter så gav faktiskt tystnaden i sig de svar jag efterfrågat. Så den som myntade uttrycket "även tystnaden talar" hade faktiskt mycket rätt i det.

Nu har jag inte tid att plite mer för nu ska jag ta en kopp kaffe tillsammans med sonen och sedan ska vi tapetsera lite mer, sen blir det en lugn och skön TV-kväll i soffan.

Önskar alla nära och kära en underbar dag/kväll/natt och en trevlig helg.

Nejdå här händer inte mycket vad avser kontakten med fd sambon trots utlovade samtal och brev har ännu inte mycket hänt. Som jag nämnt tidigare ringde hon den 8 feb. och ville komma hit på sin permis som hon skulle ha den 26-27 februari. Hon skulle som sagt kolla upp tågtider etc. och sedan ringa mig igen dagen efter, dvs 9 feb kl, 22.30 - ett samtal som fortfarande inte har nått fram till mig - förvisso är det kanske långt mellan Hinseberg och Köping och att det är det som gör att samtalet dröjer.

Nä, det har nog inte så mycket med saken att göra, som att hon inte menade särskilt mycket med det hon sa då hon ringde mig den 8 feb. Inte ens vad gällde hennes permis så stämde det ju riktigt eftersom jag i går fick veta att hon inte alls skulle ha permis den 26-27 februari utan den skulle hon ha redan den 24-25 februari, så vad det var hon pratade om när hon prata med mig den 8:e har jag ingen aning om, men helt klart att hon inte talade direkt sanning om saker och ting i alla fall.

Varför hon överhuvudtaget hörde av sig då efter mer än en och en halv månads tystnad är något jag bara kan sia om och troligen inget jag någonsil kommer att få ett ordentligt och ärligt svar på så det är bara att glömma bort det hela överhuvudtaget så får man se om hon så småningom hör av sig igen efter något av alla sina terapisamtal som hon tydligen enligt uppgift går genom.

Ha det så bra i det fina vintervädret!

Lovade som sagt att följetongen skulle fortsätta men, men, ibland är det så att allt inte är som det verkar - ibland verkar inte ens saker vara som de är - och så är det nog just nu här, då fd sambon som sagt skulle ha ringt upp igen efter söndagens plötsliga telefonsamtal efter en månad. Hon skulle ju som sagt ha ringt igen under måndagskvällen och efter det trodde jag att jag skulle veta lite mer, men nu är det fredagkväll och tyvärr vet jag inte mer nu än i söndags eftersom hon fortfarande inte har hört av sig igen.

Så det är bara att bida sin tid och inte förvänta sig något samtal igen inom den närmsta tiden i alla fall. Men en sak vet jag och det är att jag fortfarande inte - i alla fall inte i min brevlåda - än idag fått något av alla de brev som hon sa att hon hade skickat. Inte heller har det kommit några nya svar på mina brev som hon sa att hon skulle sätta sig och skriva då jag inte hade fått hennes brev. Så de kanske dimper ner allihop under nästa vecka, men det är något som vi får se i framtiden om det kanske kommer något den vägen.

Pratade i alla fall med min son idag och han hade tydligen inte heller hört något från henne sedan i söndags så hon kanske har för fullt upp för att hinna ringa eller skicka brev, men det får vi ju också se vart det lider. Nu blir det inte mer skrivet idag då kl redan är över midnatt och helgen bara har arbete och åter arbete i sitt sköte.

Passar i alla fall på att önska er alla en alldeles underbar All Hjärtans Dag, och ni som har nån att bry er om - gör det!! Och ni som inte har någon annan att bry er om - Bry er om er själva och bjud er på en riktigt god middag eller liknande i kväll.

Hej hopp!!

Ibland kan det vara otroligt svårt att veta om man ska hålla sig för skratt eller om man bara ska sätta sig ner skaka lite på huvudet och gråta en sväng :-)

Som jag tidigare berättat så skickade sambon ett mkt kärleksfullt brev den 8/12 där hon bedyrade sin kärlek, något som senare togs tillbaka den 24/12 då hon ville det skulle vara slut för att sedan den 8/1 få det till att vi skulle vara vänner. Därefter har jag på omvägar fått höra att hon ringt runt till en hel del vänner o bekanta och smutskastat mig, och inte hört ett ord av henne överhuvudtaget i telefon eller per brev.

Döm om min förvåning då hon helt plötsligt hör av sig igår den 8/2 och återigen talar om hur mkt hon älskar mig och vill att vi ska gå i familjeterapi etc etc. Samtalet avslutas så småningom med att hon ska ringa igen den 9/2 för att fortsätta diskutera. Men precis som jag hade räknat med kom det självklart inget samtal. Vad jag däremot fick veta var att hon SAMMA dag ringt till släktingar och åter pratat massa dynga om mig. Så nu får vi väl se. Blir väl som så att jag kanske hör av henne igen typ runt 8/3 - så får vi se var hon står då :-)

Ibland är det tur att man har en funktion och en fysisk grej som heter hjärna för nu har den hunnit springa ikapp hjärtat. Hade jag bara lyssnat till hjärtat hade jag ju självklart varit överlycklig då hon ringde den 8/2 eftersom jag i hjärtat fortfarande älskar och avgudar denna kvinna - nästan så det blir patetiskt. Så det är skönt att hjärnan hunnit i kapp och att jag mer eller mindre hade mina aningar om att hennes egentliga ärende var något helt annat med att ringa.

Vad hon nu får ut av detta är omöjligt för mig att veta och inget jag orkar eller ids lägga något krut i att ta reda på, men att det inte var för att hon älskade mig som hon ringde var relativt lätt att räkna ut med hjärnfunktionen. Så att hon inte som utlovat hörde av sig idag var ganska så talande.

Men som sagt det tar väl typ en månad så kommer det väl ett samtal igen. Eller så kanske alla dessa brev som hon påstår sig skickat efter den 8/1 så småningom dimper ner här i brevlådan även om jag håller även det för relativt föga troligt. Den som lever får se.

Följetongen fortsätter........