eRBe-bloggen

Efter alla motgångar under de senaste sex månaderna så är det inte så mycket som egentligen behövs för att man åter ska kunna se en ljusning i livet, och man kan skönja en framtid igen. Nu senast i onsdags fick jag veta att min provanställning som jag hafft skulle bli en fast anställning den 3 mars och det var ju inte något som direkt gjorde ont.

Igår morse kom sedan länsrättens dom vad gällde LVU-omhändertagande av vår son som jag skrev om tidigare. Där soc. hade farit med såväl förvanskad fakta som rena osanningar, vilket kanske man ska tacka dem för då det gjorde det mycket lätt för oss att påtala alla brister i den utredning som skulle ligga till grund för omhändertagandet. Så idag kom domen och länsrätten avslog socialens ansökan om LVU-omhändertagande. I och för sig hade jag inte räknat med något annat heller, men efter hur soc här har arbetat och gjort sin utredning så kan man ju aldrig vara riktigt säker.

Senare under dagen åkte jag tillsammans med en kvinnlig bekant och köpte nya gardiner till lägenheten. Sedan handlade vi även nya tapeter och färg, så nu ska jag fixa i ordning lägenheten utifrån hur jag vill ha den. Nästa helg kommer mina barn hit och hjälper mig att både måla och tapetsera. Sedan är det bara att införskaffa nya möbler då vi samtidigt passar på att tömma lägenheten från exsambons alla pinaler och möbler.

Det ska bli riktigt skönt att få känna sig som "hemma" i sin lägenhet igen. Trivs man med lägenheten och sin inredning så trivs man betydligt mycket mer med livet. Så nu känner jag att livet så smått har börjat återvända, även om det självklart fortfarande är en lång resa kvar innan jag kommer att må så bra som jag gjorde rent psykiskt innan denna händelse. Men jag känner att jag är på rätt väg - mycket tack vare mina älskade underbara barn som har stött mig och hjälpt mig under hela detta "absolut värsta halvår" i mitt liv.